Tips för tankspridda twitterfittor

När gick jag egentligen och la mig igår?

Har jag ätit lunch idag?

Hur många dagar sedan var det jag satte den där satsen med groddar?

Såna här frågor ställer jag mig väldigt ofta, eftersom jag dels har svårt att hålla rutiner, och dels sällan minns om jag har gjort saker eller inte. Min tidsuppfattning är inte linjär, utan korvar sig som en gammaldags telefonsladd, och därför är det komplicerat att försöka minnas om det var idag, igår eller imorgon som jag hade gått och lagt mig vid midnatt.

På sistone har jag däremot hittat ett sätt att få lite bättre ordning på det hela. Eftersom jag alltid sitter vid datorn, och twittrar flitigt, så kan jag använda mina tweets som stöd för minnet. Till exempel såhär:

När gick jag egentligen och la mig igår?

Någon gång efter tre på natten, i alla fall, för sista tweeten är skriven då:

”Bara för att jag är lycklig har ingen rätt att ta ifrån mig titeln Mest Synd Om I Hela Världen. about 20 hours ago”

Har jag ätit lunch idag?

Ja, jag vill minnas att jag tröstade mig med resterna av sojaköttgrytan när jag kom hem från apoteket:

”Helvete. Kan inte de tre vise männen ta med sig lite Nebido till mig? Vad gör jag nu? about 10 hours ago”

Hur många dagar sedan var det jag satte den där satsen med groddar?

Tydligen la jag dem i blöt i måndags kväll:

”undrar om min groddapparat i plast istf glasburk i diskstället gör mig mer eller mindre trovärdig som hippie. Stöldgods från föräldrarna. 9:40 PM Jan 4th”

Det går naturligtvis bra att använda sig av sina facebookstatusar också, men det kan vara svårare att hitta där om man har många olika saker i sin logg, som olika quiz och spel och samtalstrådar. Själv tycker jag att Twitter är lättare, eftersom jag kan se alla mina inlägg i en enda lång rad.

Fördelen med att använda sina tweets eller statusuppdateringar är alltså att man lätt får någon slags överblick av vad man egentligen håller på med, och att allt man skriver dessutom automatiskt får en tidsstämpel. För en tidsförvirrad och tankspridd twitterfitta som mig är det guld värt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om ADHD, Aspergers syndrom, ADD, Twitter, hjälpmedel, teknik, internet, rutiner, tid, tidsuppfattning, funktionshinder, NPF, psykologi, minnet, glömska, Facebook

Letterman har fått transsex på hjärnan

- President Obama har har gett en utnämning till en person med arabiskt ursprung. Hon heter Amanda Simpson, och är rådgivare i handelsfrågor. Vi har en bild på henne. Ja, här är hon: Amanda Simpson, och hon är ara…

- Va?! (förvirrad) Amanda? A-amanda!? Är Amanda blatte?! (uppenbart i chock) Herreguuud! (blir upprörd, och rusar ut)

Nej, det är inte på riktigt. Det är inte så sketchen går, mellan David Letterman och hans sidekick. Ett sånt skämt skulle aldrig fungera; det vore ju fruktansvärt rasistiskt. Publiken skulle inte skratta hjärtligt, utan kräva en ursäkt.

Inte skulle skämtet fungera ordentligt heller, eftersom det första folk tänker på när de hör ordet ”arab” inte är ”sex”. Dessutom finns det inte någon slags allmän föreställning om att icke-vita som passerar* som vita utnyttjar det för att ha sex med vita, och att det beteendet är att lura de vita personerna som tror att de har sex med en annan vit person. Likaså när en person som outats som icke-vit blir mördad av sin partner i vredesmod över den avslöjade ”lögnen”: Då fylls inte forumtrådar av kommentarer om att hen fick skylla sig själv, för att man faktiskt måste respektera att inte alla tänder på blattar. Inte annat än i dåligt modererade forum och på högerextremistiska communities, i alla fall.

Sketchen på youtube

Men Amanda Simpson är – vad jag vet – inte en kvinna med arabiskt ursprung, men däremot en kvinna med transsexuell bakgrund. Hon är den första öppna transpersonen på en hög politisk post i USA, och som hon redan sagt själv: ”Att vara den första suger”.

***

*) Ordet passera används inom transvärlden om att uppfattas som det kön man föredrar att uppfattas som av personer man inte känner; till exempel passerar Amanda Simpson som kvinna. Ordet kommer från just att passera som vit, det vill säga att vara ättling till slavar men ha så ljus hy att man behandlas som vit.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, Amanda Simpson, David Letterman, tv, media, humor, skämt, transfobi, cissexism, politiker, politik, rasism, islamofobi, HBTQ, kön, genus, sexism, homofobi, bögskämt, könskorrigering, påhopp, lögner, fördomar, etnicitet, hatbrott, våld, brott, sex, sexskämt, sexualitet, läggning, Barack Obama, USA

Guld, rökelse och testosteron

Jag är ju aldrig ledig, så för mig finns inga röda dagar. Därför byltade jag på mig och gav mig ut i solnedgången på jakt efter testosteron. Imorgonbitti är det dags att ta sprutan igen, och jag är alltid ute så sent som möjligt eftersom jag inte vill ha ett lager steroider hemma ifall något pucko får för sig att bryta sig in eller så. Det visade sig vara en dålig idé.

När jag klev fram till dörrarna till gallerian gled de inte upp. Jag tittade in genom glasdörrarna, och såg att alla affärer var stängda. I samma sekund kom jag på det. Helvete. Jag mindes tillochmed att det är trettondagen idag, men jag fattade inte att det innebär att apoteket är stängt. Sjukhusapoteket öppnar klockan nio imorgon, men min tid hos distriktssköterskan är kvart i. Jag måste byta tid, och förmodligen skjuta upp sprutan i några dagar. Så går det när man inte har koll på helgdagarna.

Igår var dagen då Viola blev Cesario enligt Shakespeare, och idag är dagen då de tre vise männen ska komma med guld, rökelse och myrra till jesusbarnet. Såvida de inte har med sig en ask Nebido till mig så lär jag få vänta några dagar extra på min tredje spruta. Lite vishet och planeringsförmåga skulle jag vilja ha också, men det kanske är för mycket begärt av gubbarna som trots allt kom tretton dagar för sent, och dessutom klantade till det och outade Jesus inför Herodes, som satte igång ett massmord på bäbisar. Vi är väl ungefär på samma nivå där, jag och de tre vise männen.

Läs även andra bloggares åsikter om testosteron, trettondagen, apoteket, helger, öppet, glömska, virrighet, sprutor, medicin, vård, Nebido, Jesus, de tre vise männen, social inkompetens, planeringsförmåga, ADHD, Aspergers syndrom, NPF, transsexualism, könskorrigering, Shakespeare, trettondagsafton, kristendom, teater, kultur, myter, religion, högtider

Amanda Brihed, Amanda Simpson… Världen behöver fler amandor!

Amanda hade lovat något speciellt tills idag, i Expressen, så det första jag gör är att gå dit och kolla. ”Jag tror du kommer att gilla det” sa hon. Och det stämmer, för Amanda skriver om en annan Amanda. Amanda Brihed skriver om Amanda Simpson; folkpartisten om Obamas rådgivare som väckt internationell uppmärksamhet för att hon blev vald för sin kompetens och inte bortvald för att hon har transsexuell bakgrund.

Amanda Brihed, för en del mest känd som grundare av Nätverket Svart Måndag, meddelar att hon tänker kandidera till riksdagen för Folkpartiet. För mig är hon framförallt Amanda, transaktivisten; det var så jag lärde känna henne för några år sedan. Inte som Amanda, den transsexuella, utan som Amanda, aktivisten, alltså. Sedan drog hon igång Svart Måndag, och började ligga lågt med sin bakgrund, tills hon blev outad i Metro. Mycket har hänt sedan dess, och jag har förstått att hon har kämpat mycket med att å ena sidan vara öppen, för att hon inte skäms, och å andra sidan få ha någon slags privatliv. Därför tänker jag att det är ett stort steg att hon idag kommer ut så öppet som det bara går, och samtidigt berättar att hon är riksdagskandidat. I Expressen skriver hon:

”Det är ingen slump att USA hunnit före Sverige. I USA är GID en konkurrensfördel inom näringslivet, då transpersoner är vana att tänka utanför normer och ramar. I dag premierar företagen, inte kunnande utan idéer och nyskapande. Något som vi tvingats lära oss sedan barnsben.”

Det håller jag med om. De flesta transpersoner – inte bara transsexuella – som jag känner har erfarenheter av att tvingas gå utanför ramarna och omvärdera sina liv. Och på sin blogg fortsätter hon:

”I framtiden behöver vi förebilder. Vi behöver pionjärerna som lyckas ta sig in i politikens finrum, på styrelseposterna inom näringslivet och inom myndigheter och statliga verk. Vi behöver artister och konstnärer och vi behöver andra som vågar sticka ut. Människor som vågar stå för sin historik, för sin trans- eller intersexualism och för att de är precis lika bra som alla andra människor.

Vår minoritet är förmodligen så stor som 50.000 personer bara i Sverige idag. Det är dags att inse att vi behöver samma möjligheter att utvecklas och få rätten att styra över våra egna liv som alla andra minoriteter i samhället idag. Vi har blivit åsidosatta, diskriminerade och tvångssteriliserade länge nog. Det får räcka nu!”

Även om jag inte är folkpartist – jag är alldeles för röd och grön för att ens snudda vid ljusblått – så vet jag att Amanda står för många bra åsikter. Jag skulle inte rösta på henne för att hon har transsexuell bakgrund, men ifall jag hade varit mer högervriden skulle jag definitivt ha röstat på henne för att hon tar transfrågor på allvar. Hon är insatt, hon är kunnig och hon kommer aldrig att göra generalfel som att säga ”homo- bi- och transsexuella”, som genomsnittspolitikern gör när hen försöker vara engagerad.

Amanda har rätt i mycket av det hon säger. Transpersoner har funnit sig i att antingen bli bortsorterade eller smyga för att kunna göra karriär. När någon inte blir diskriminerad är det en världsnyhet. Det räcker nu. Transpersoner måste få ta plats – och ingen kommer att upplåta plats åt oss om vi inte är beredda att ta första steget själva.

Världen behöver fler amandor; såna som vågar stå för den de är och samtidigt vägrar finna sig i att bli trakasserad för det. Heja Amanda! Och heja transfolk! Vi har allt att vinna, men inte mycket att förlora.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Amanda Brihed, Amanda Simpson, politik, Obama, USA, Sverige, politiker, Folkpartiet, transsexualism, könskorrigering, transsexuella, intersexuella, transpersoner, HBTQ, kön, könsidentitet, genus, könsuttryck, val, riksdagen, kompetens, kunskap, engagemang, aktivism, diskriminering, trakasserier, transfobi, cissexism, erfarenheter, psykologi, mod, utanförskap, könsbyten, tvångskastreringar, lagar, könstillhörighet, intersexualism, kastrering, vård, förebilder, idoler, aktivism, Nätverket Svart Måndag, öppenhet, outning

Hokus pokus transexiokus – Könsbyten och den verkliga förvandlingen

Jag satt och tittade på filmen om Lucy, och kunde inte låta bli att märka ord. Egentligen tyckte jag att det var ett rätt bra program med förvånansvärt få faktafel, men jag fastnade i mina egna tankar.

Dokumentären Livet som transsexuell tonåring följer engelska Lucy, som när programmet börjar är 17 år och är som tonåringar är mest, fast ändå inte. Hon har komplex, nojor och kärleksbekymmer – som blir ännu mer komplicerat av att hennes kropp inte vill samarbeta och av att killarna som hon dejtar gör en grej av det när de får veta. Ändå framstår hon som väldigt mogen för sin ålder, och jag önskar att jag hade varit så cool när jag var tonåring. Lucy kom ut som sextonåring och har gått på hormoner sedan dess, och mot slutet av filmen är det äntligen dags för den första av operationerna hon har sett fram emot: Bröstförstoringen. Hon träffar även en kirurg för att diskutera vaginoplastik – och det är här jag hakar upp mig på orden. I programmet säger de ”transform” om de fysiska förändringarna, som översätts med ”förvandling”.

Harry Potter och en testosteronspruta?

För mitt inre ser jag nånting ur Harry Potter med svischande trollstavar och specialeffekter, för det är så jag uppfattar det svenska ordet: mystiskt, drastiskt, dramatiskt och magiskt. Jag skulle mycket hellre använda ord som förändra eller rätta till eller åtminstone omforma, för att beskriva den medicinska behandlingen. Men så hakar jag upp mig IGEN; den här gången på mina egna tankar. För visst ÄR förvandla ett bra ord – om man tolkar det på rätt sätt.

• Man förvandlas inte från man till kvinna, eller tvärtom.
• Man förvandlas inte från en kropp till en annan, och definitivt inte genom ett trollslag. Kroppen är densamma, med ärr, fräknar och rynkor och det ena låret lite fetare än det andra. Det är bara vissa egenskaper som förändras.
• Man förvandlas inte till någon helt annan person, som är fri från alla minnen och kopplingar till livet man levde förut och som får helt nya egenskaper.
• Man förvandlas inte nödvändigtvis till någon som helt plötsligt har andra intressen, värderingar, vänner, yrke – eller för den delen sexuell läggning.

Men:

• Man förvandlas förhoppningsvis inombords ändå, i takt med att man utvecklas – som en fjäril som kravlar sig ur puppan.

Jag är samma person som jag var för drygt tre år sedan, och ändå någon helt annan. Min bitterhet, min självömkan och min naiva tilltro till min egen självdestruktivitet är historia, så på så sätt är jag förvandlad.

Om den jag var då hade träffat den jag är idag hade mitt gamla jag förmodligen avskytt mitt nya. Så vidrigt äckelkäck och överslätande, och så otroligt blind för sina egna brister och fel, skulle domen ha varit över mitt nya jag. Det bjuder jag på – för även om man inte kan hoppas på sagor, så är verklighetens förvandlingar ibland ännu bättre än så.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, könskorrigering, vård, könsbyten, ord, terminologi, media, dokumentär, Livet som transsexuell tonåring, kön, genus, könsidentitet, fördomar, cisnormativitet, transfobi, förvandling, förändring, operationer, utveckling, psykologi, sexuell läggning, personlighet, hormoner, testosteron, östrogen, metamorfos, liknelser, språk, självkänsla