Rosa är inte bara en färg – det är en social konstruktion

En fjollig Carl von Linné

Det finns en fråga jag ställt hundratals gånger men aldrig fått svar på, och jag börjar misstänka att det är för att det inte finns något svar att få. Frågan kommer upp i mitt huvud var och varannan gång jag diskuterar färgen rosa med någon som är upprörd över

1. Att flickor ”förbjuds” ha rosa kläder, leksaker etc
2. Att pojkar ”tvingas” ha rosa kläder, leksaker etc
3. Att vuxna män gillar rosa och därmed är omanliga
4. Att vuxna kvinnor inte gillar rosa och därmed är okvinnliga
5. Alla ovanstående

Frågan som aldrig får något svar kommer alltid när folk drar upp ”medfödda” och ”biologiska” skillnader i hjärnan som ska visa på hur naturligt det är att spela en viss könsroll: Män är starka, aktiva, utåtriktade och har beskyddarinstinkter. Kvinnor är lugna, passiva och inåtvända och har modersinstinkter.

Frågan lyder:

Vad i hela friden har rosa och blått med biologi att göra?

Finns det någon som helst forskning som visar på att färgpreferenser har något med förmågan till olika sorters intelligens och personlighetsdrag? Finns det ett vetenskapligt klarlagt biologiskt samband mellan att föredra rosa och att vara omvårdande å ena sidan, och mellan att gilla blått och vara utagerande å andra sidan? Finns det någon koppling till kromosomer, eller är det hormonellt? Vad fyller det isåfall för funktion? Varför är det viktigt att pojkar gillar blått men inte rosa, och vice versa? Och vad betyder det att det funnits tider i historien då rosa var en färg som förknippades med män?

Innan jag har fått ett vettigt svar på det kommer jag inte att kunna ta extrembiologister och antifeminister på allvar, utan kommer att avfärda deras argument som populistiska för att de inte gör skillnad på arv och miljö. Rosa är inte bara en färg – det är också en social konstruktion.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om rosa, blått, färger, kön, genus, könsroller, jämställdhet, fördomar, normer, forskning, identitet, personlighet, biologi, biologism, hormoner, kromosomer, färger, manligt, kvinnligt, barn, antifeminism, feminism, hjärnan, forskning, testosteron, östrogen, personlighet, hormoner, kromosomer, intelligens

Jag är inte en skäggig dam – jag är en gubbe med hängtuttar

Det är en vecka sedan jag rakade mig. Jag känner mig luden, och skäggstråna är mörka, ganska grova och fyra millimeter långa. Ja, jag mätte dem just. Faktiskt. Lägg därtill att jag har varit i puberteten i 170 dagar – nästan ett halvår – och har kommit i målbrottet och börjat röstträna en stund varje dag för att få en mörkare röst. Lägg därtill att jag har en androgyn frisyr och att min bröstkorg ser praktiskt taget platt ut under t-shirt, collegetröja och vinterrock.

Men passerar jag som kille? Nej.

Jag vet inte hur mycket mina ”mindre könsneutrala glasögon” (citat ur min journal) ställer till det, och hur mycket det är frisyren som hade kunnat vara mer stereotypt manlig, och hur mycket det är att min röst i första hand låter hes och inte målbrottslig, och hur mycket det är mitt kroppsspråk, men om man räknar ihop allt det så passerar jag fortfarande inte som kille inför folk som inte känner mig.

Jag blev nämligen honad idag i en affär när jag var ute och köpte de sista julklapparna. Det var ganska mycket folk ute, och expediten verkade stressad. Mitt kort satt i kortläsaren och jag hade knappat in koden, men apparaten arbetade långsamt och kön växte. Då vände sig expediten till personen bakom mig och sa: ”Du kan komma runt henne här, så kan jag hjälpa dig under tiden”.

Henne.

Jag är alltså antagligen fortfarande en tjej, möjligen med vissa hormonproblem, i okändas ögon. Visst anar jag ibland att folk har börjat titta en extra gång eller blir lite osäkra, men jag känner mig faktiskt mindre och mindre som en freak show eftersom jag är mer nöjd med mig själv.

Folk får väl stirra ifall de inte har något bättre för sig, så länge de inte honar eller hånar mig. Jag är inte en skäggig dam – jag är en gubbe med hängtuttar.

Läs även andra bloggares åsikter om transition, transsexualism, kön, könsidentitet, könskorrigering, hormoner, testosteron, manlighet, kvinnlighet, utseende, genus, könsroller, puberteten, glasögon, bilder, shopping, skägg, testosteron, julklappar, målbrottet, röst, kroppsspråk, frisyr, androgynitet

Klart grabben ska ha en dammsugare! På B

Klart grabben ska ha en dammsugare! På B

Originally uploaded by trollhare

Klart grabben ska ha en dammsugare! På BR leksaker i Valbo är varannan leksaksdammsugare turkos och har en pojke på bilden, och varannan en rosa med en flicka. Jämställt och bra – fast jag fattar fortfarande inte vilka barn som vill ha en sån i julklapp.

Mina grannar kanske tror att jag har ett sexliv

När jag inte kan sova brukar jag runka. Alltså: Det var det ordet jag kom på när jag var relativt liten, innan jag visste vad det betydde, och det jag syftar på är något så osexigt som att ligga och gunga fram och tillbaka för att lugna mig själv.

Jag sover alltid på sidan, och när jag runkar vrider jag överkroppen uppåt medan underkroppen ligger kvar på sidan. Den övre axeln närmar sig alltså madrassen, så att jag nästan ligger på rygg, innan jag vänder tillbaka. Så håller jag på, fram och tillbaka. Ibland går det fort, ibland långsamt, men jag brukar hålla på några minuter och i en jämn takt. Efter en stund blir man lagom yr, och då kommer man ner lite i varv och har lite lättare att somna.

För det mesta brukar jag försöka vara så tyst som möjligt för att inte störa grannarna. Det är lättare sagt än gjort när man har ett bolltäcke som prasslar, och dessutom har jag numera bokhyllor på var sin sida av sängen som står med ryggen mot för att skapa en kojkänsla. Det är mysigt, men när bolltäcket slår emot dem ekar det lite.

Jag har ägnat en alldeles för stor del av mitt liv åt att skämmas för mina tics och stim och allt annat, så det var inte bara av hänsyn jag försökte vara så tyst jag kunde när jag höll på inatt. Jag undrade vad grannarna skulle tro om de visste vad jag höll på med – tills jag insåg att ifall de hör så tror de nog bara att jag har sex. Det kan jag leva med.

Läs även andra bloggares åsikter om sömn, tics, stim, sömnlöshet, yrsel, ljud, bolltäcke, störningar, sex, rörelser

Hår på bröstet, hår på hakan och mindre hål i huvudet – 170 dagar i puberteten

En veckas skäggstubb

Det var ungefär en vecka sedan jag rakade mig, och jag har rejält med stubb. Jag tror inte att jag varit såhär skäggig någonsin förut. Faktiskt har jag tillochmed fått hår på bröstet – fast bara på ena sidan. Jag har ju av någon anledning alltid haft mer hår på höger sida av kroppen, oavsett om det är ben, armar, mage, armhåla, kind eller bröst, så det är som vanligt fast ändå inte.

Mitt ansikte är prickigt av finnar, men jag har märkt av att huden inte är riktigt lika fet som förut, och inte håret heller. Trots att det gått över ett dygn sedan jag badade sist har jag fortfarande inte fått den där känslan av att ha doppat hela mig i olja. Dessutom har jag känt mig mer balanserad och mindre förvirrad på sistone. Det där obeskrivligt pubertala ruset jag kände under hela hösten har lagt sig, och det är bara skönt.

En veckas skäggstubb

Väldigt nöjd med mig själv

Anar man ett adamsäpple?

Mitt håriga bröst

Jag tror att det beror på att testosteronnivåerna har börjat sjunka. Det har gått tretton veckor sedan andra sprutan, så det är inte så konstigt. Mellan första och andra hade jag elva veckor, men eftersom jag tydligen är känslig för testosteron kom hormonläkaren och jag överens om att jag skulle ta en lite mindre dos i fortsättningen, och med femton veckors mellanrum. Vid årsskiftet är det alltså dags igen.

Det är alltså 13 veckor sedan andra sprutan idag, men det är också 170 dagar sedan den allra första. Dagen till ära leker jag med tanken på att odla skägg, trots att jag vet att det är få människor som passar i det. Min bror gör det, och Peps Persson, Che Guevara och Ola Salo. Det återstår att se om jag också hör dit. Min skäggiga dam som tänker raka av sig sitt har erbjudit mig henoms, men för en gångs skull behöver jag inte säga att jag önskar att det var så enkelt. Jag skulle nog kunna börja snart, på egen hand. Tills dess har jag inget emot att visa mig ute orakad emellanåt.

Det känns bra för mitt ego att ha en småluden haka – och om jag dessutom lättare passerar som kille så är det bara bonus.

Läs även andra bloggares åsikter om transition, testosteron, skägg, hormoner, pubertet, kroppshår, hår, könskorrigering, transsexualism, kön, medicin, Nebido, förvirring, mognad, psykologi, balans, bilder, puberteten, utveckling, Peps Persson, Che Guevara, Ola Salo