Hellre störd och stolt än tvångströja

För drygt en vecka sedan släppte RFSL Ungdom en rapport om HBT-ungdomars utsatthet. Resultatet var deprimerande i sig, men reaktionerna ännu tristare. Undersökningen heter ”Effekter av heteronormen” och det borde inte gå att misstolka vad det syftar på. Så vad skriver pingstkyrkliga Världen Idag om det? Jo, de sätter rubriken ”Ny studie: Gayvärlden en högriskmiljö”.

Jag har precis blivit intervjuad i en och en halv timme av en journaliststudent som skulle göra ett skolarbete om psykradikalism. Vi pratade om sambandet mellan psykradikalism och queerteori, om hur internet fungerar som en aktivistisk plattform, om varför det privata är politiskt – och om hur det är att vara öppen som psykfall och öppen som HBTQ-person. Jag tog upp rubriksättningen i Världen Idag som ett lysande exempel på hur människor tvingas in i… ja, vad? Medicinskåpet? Terapirummet, landstingssärken, dosetten, psykakuten? Vad ska man kalla den slags garderob som får människor att skämmas för sin hjärna, som gör att folk inte våga berätta att de har psykiska problem? Jag kunde inte komma på ett bra ord, men jag tror att jag har det nu: Tvångströjan.

Det är trångt och obekvämt i tvångströjan, och jag tror att den är ännu lite trängre om den är färgad i regnbågsmönster än om den är landstingsvit – just på grund av den inställningen som bland annat Världen Idag sprider. De syr in sömmarna med förstärkt tråd så att det ska vara ännu svårare att slå sig fri.

Störd och stolt!

Vi pratade vidare, och hen frågade vad jag vill se i framtiden. Jag svarade att jag vill se HBT-kompetens inom psykiatrin, psykradikalism inom HBT-rörelsen och överhuvudtaget att få igång en diskussion om frågorna. Det bästa sättet att hantera de som säger ”Vadå, byta kön?! Du är fan störd!” är att svara ”Åh, tack!”.

Alla är störda. Normala människor finns inte. Däremot är det oftast de som anstränger sig för att framstå som friska som är de som har de snävaste tvångströjorna, men det syns inte. De tvångströjorna är nämligen av fina märken, och döljer fästanordningen under ett lager av paljetter.

Jag ÄR störd, och jag är stolt. Inte över att jag är störd – för det har jag inte gjort något för att förtjäna – men över att jag kan hantera min stördhet utan att förneka den och projicera den på alla andra. Och min ”Störd och stolt”-tröja är så mycket bekvämare än någon tvångströja.

Lästips: DNs serie om att komma ut ur tvångströjan. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om psykradikalism, psykofobi, psykisk sjukdom, psykisk ohälsa, hälsa, fördomar, skuld, skam, psykologi, psykiatri, HBTQ, kön, genus, läggning, homofobi, transfobi, normer, fördomar, utsatthet, Världen Idag, tvångströjor, psykradikalism, intervjuer, bilder, transsexualism, aktivism, bloggar, bloggosfären, språk, störning, ord, transpersoner, könskorrigering, vård