Det var intressant att få höra att folk inte uppfattar mig som relationsanarkist. Kanske är det inte riktigt en etikett som jag känner mig helt hemma med, men det är det som ligger närmast till hands för att beskriva mitt sätt att se på relationer. Jag känner inte riktigt att jag är bekväm med att prata om ”polyförhållanden”, och definitivt inte ”öppna förhållanden” eller ”swingers” och jag vet med säkerhet att jag inte är monogam, så då är väl relationsanarkist det som passar bäst.
För mig finns det ingen självklar gräns mellan olika relationer, och framförallt har jag svårt att förstå den där rangordningen där man förutsätts att ”välja” att antingen sätta ”vänner” eller ”partners” i första rummet. Detta ständiga sorterande och bedömande är bara för komplicerat. Jag har fullt upp med att försöka förstå vilken nivå jag ska lägga mig på: hur nära det är okej att vara utan att andra uppfattar mig som påflugen, och hur långt bort jag kan stå utan att uppfattas som kylig och avståndstagande. Att dessutom tvingas sortera in relationerna som vore de skruvar i en ask från Clas Ohlson är överkurs. Jag försöker ändå ibland, för att folk jag träffar ska förstå vad jag pratar om – och för att inte alla jag har en relation till är relationsanarkister själva.
Men jo, jag är väl någon slags relationsanarkist, och moral är A och O för mig. Att vara värd andras tillit – det är trohet för mig. Därför existerar även begreppet ”otrohet” i mitt medvetande.
En definition av trohet
Skulle du vilja vara med någon annan? Vill du? Ja, absolut, annars skulle jag inte ha frågat. Har du någon på gång? Jaså inte. Men vilken sorts skulle du vilja ha? Bara en tjej, vilken som helst? Okej, en ung tjej. Blond. Såklart. Det vet jag ju att du gillar. Hur skulle ni träffas då? Förlåt, var det för personligt? Nej, så bra. Vill du ha hjälp att hitta någon?
En definition av otrohet
Så det du sa var inte på riktigt? Att de hängde efter dig och flirtade – det var bara din fantasi? Egentligen brydde de sig knappt om dig alltså? Du låtsades bara för att du hoppades att jag skulle bli svartsjuk?
Det är inte självklart att det är otrohet att flirta med andra, hångla, ha sex och så vidare; det beror på vad man kommit överens om i relationen. Däremot är det – som jag ser det – alltid otrohet att försöka göra någon svartsjuk. Det är per definition ett svek – oavsett om man lyckas eller inte.
Mer om RA och otrohet: Alexander Alvina Chamberland, tv-bonden Janne, Mymlan, Niklas Hellgren, Nerd Life Deluxe, Isabelle Ståhl, Tanja Suhinina, Åsa Hellberg. Följetongen Tiger Woods påstådda otrohet, som triggade debatten: 1, 2, 3, 4, 5. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om trohet, otrohet, relationer, kärlek, vänskap, relationsanarki, känslor, svek, tillit, queerpraktik, sex, hångel, närhet
Intressant skrivet. Apropå relationsfilosofier har jag sett att en del folk på Polyheart tycker att relationsanarki innehåller för mycket regler och istället börjat kalla sig relationshedonister, vilket – som jag tolkat det – bygger på en grundläggande tanke att ”jag bygger mina relationer som jag vill och kallar dem vad jag vill”. Bland annat för att en del mött att de ”inte är riktiga relationsanarkister” om de kallar någon pojkvän/flickvän/partner. Själv är jag mer för en bredare förståelse av relationsanarki.
Däremot är jag skeptisk till att använda ordet otrohet för egen del, mest för att jag tycker att det ändå har en hyfsat specifik betydelse. Framförallt står det för någonting väldigt allvarligt, som om något skulle motsvara engelskans ”deal-breaker’. Att försöka väcka svartsjuka är förvisso destruktivt och egoistiskt men (åtminstone för mig) knappast något som världen eller ens relationen går under av. Det mer allmäna ”svek” passar bättre.
När otrohet diskuterats senaste veckan har många varit inne på otrohet som kontraktsbrott. Kontrakt betyder explicit överenskommelse, men jag undrar om inte det är en väl smal beskrivning. Jag tycker ditt exempel plockar fram en viktig aspekt, intentionen. Att medvetet väcka negativa känslor hos en annan kan vara precis lika illa som att bryta mot en uttalad överenskommelse.
Har jag tolkat rubriken rätt, att syfte och bakomliggande tanke är viktigare än handlingen i sig?
Intressant läsning av både dig och Emil. Jag tror att ni båda har slagit huvudet på spiken, otrohet är att medvetet försöka såra någon och behöver inte nödvändigtvis vara en sexuell eller sensuell handling. Otrohet kanske inte ens ett bra ord som Emil säger, ordet i sig självt tycker jag är väldigt mononormativt laddat.
Precis som Emil säger så går många relationsanarkister hårt åt de som faktiskt säger att de har en någorlunda fast partner (pojkvän/flickvän/partner). En sådan fast partner är väl precis som en riktigt god vän? Någon man håller fast vid och träffar oftare och hellre än många andra? Kanske försvarar jag bara min egen sak eftersom att jag har en partner som närmast kan defineras som min flickvän? Jag kanske inte är en äkta relationsanark?
I vilket fall är det den synen på relationer som står mig närmast. Det känns bra att ännu ett ämne som står mig nära diskuteras på din blogg
.
Jag ser ordet ”svek” som ett väldigt vitt begrepp, som kan betyda så många olika saker. Människor kan ju tex. prata om svek i samband med personer de INTE har någon relation till alls, eller väldigt odramatiska saker som: ”hen svek oss när vi ville gå dit”, i betydelsen ”hen följde inte med oss”. Otrohet är ett mer precist begrepp, som jag vill luckra upp lite lagom…
Gör de? Jag vet faktiskt inte. Jag kan inte påstå att jag egentligen brukar diskutera relationsanarkism. Det bara är något som finns där liksom.
Jo, svek är brett, det är en bra invändning. Otrohet är precist – för precist, enligt mig! Dvs. för smalt för att vara värt besväret att reclaima. Jag har inget direkt behov av ett ord, och skulle behovet dyka upp duger nog svek ändå.
Jag förstår vad du menar. Otrohet ÄR ett väldigt snävt begrepp. Men menar du verkligen att det inte går att reclaima för det?
Jag tänker såhär: Svek är ett bra ord, men det kan betyda så många olika saker. Ffa är det något som till stor del fokuserar på en känsla, medan otrohet fokuserar på handling och intention. Eller ska man skilja på ”att svika” och ”att känna sig sviken”?
Egentligen är jag rätt positiv till att folk använder otrohetsbegreppet på nya sätt och reclaimar det. Det var mest för egen del jag tycker att besväret överväger nyttan. Det beror nog mycket på att jag inte heller är så förtjust i trohetsbegreppet, då jag inte ser var det har en plats mellan tillit och ärlighet. Men det är alltså min personliga uppfattning.
Jag ser definitivt ”att svika” som något aktivt, en handling. Kanske beror det på att ”känna sig sviken” knappast används i min närmaste sfär. Jag får f.ö. paralleller till ”att kränka” och ”att känna sig kränkt”. Jag tror det kan vara bra att skilja handlingen från känslan.
Vad gäller intentionen tycker jag nog att varken otrohet eller svek fångar den på ett bra sätt.
Jag ska fundera över det här
Jag insåg att jag skriver så långa kommentarer, så nu är en blogg på gång. Första inlägget kan bli om otrohet och svek…
Men det är också det som är så svårt: Att göra den skillnaden. Att svika är en handling, ok, men är det alltid en handling med en intention att svika?
det där är en intressant sak, för jag är så våldsamt kluven till det. inte så att jag tycker illa om ra och de som ”utövar” det, men jag vet inte hur jag själv vill leva och om jag tror på det, och jag känner mig splittrad vem jag ska tro på. dels känns det som att jag själv egentligen skulle vilja ha något slags mer radikal lösning i relationer, samtidigt märker jag alla de som levt ihop hela livet och trivs med det, de som testat ra men tröttnat – vad är det rätta egentligen? tyvärr lider jag ju av en vanföreställning att jag alltid måste göra ”det rätta”, kan helt enkelt inte bara göra som jag känner utan att tänka och analysera och forska hundra år först…
många med ”normala” relationer brukar säga att har man kommit överens om att ha öppet så är det helt okej, men har man ingen sån deal är det väldigt fel att vara otrogen (dvs ha fysisk kontakt eller hysa förälskelsekärlek till någon annan).
men jag tycker att jag hamnar i kläm där, för jag har aldrig fått skriva på ett kontrakt om evig trohet, ändå måste jag leva enligt de reglerna eftersom jag inte klarar att skriva egna och få min partner att gå med på dem. det är svårt det där. jag skulle vilja prata med någon eller några som lever i nåt slags ra eller liknande livsstil, men inte propagerar för den eller mot den utan kan bemöta mig i mina funderingar och lyssna på mig.
jaja. behövde skriva av mig eftersom det här ämnet plågar mig så, jag virrar fram och tillbaka och vet inte vem jag skall tro på.
Jag lyssnar gärna, men jag vet inte om jag kan ge några bra råd.
Däremot:
http://www.andie.se/index.php?title=dr_andies_fragespalt&more=1&c=1&tb=1&pb=1
Går hårt åt kanske är fel ordval, men vad jag har sett och läst så avfärdar många relationsanarkister begreppen pojkvän och flickvän. Det är ju till viss del förståeligt eftersom att det i mångas öron klingar som något monogamt, men jag antar att jag precis som dig försöker återta ett ord.
Jag tänker på begreppen pojk- eller flickvän som kärlekens motsvar till vänskapens ”bästis”. Jag vet att vissa föredrar att inte markera och fackindela det, men andra och då även jag väljer att göra det. Jag vet inte riktigt om det skulle gå ”emot ” relationsanarkismen i vissas ögon?
egentligen är det inte bra råd jag är ute efter, utan mer förståelse, nån som överhuvudtaget lyssnar.
Hm… Men är det då verkligen RA? Det är det jag undrar. Jag är iofs också sån att jag säger pojkvän etc., men det är mer ett sätt att göra det begripligt för folk som inte fattar annars. Men om man VILL kunna skilja på olika relationer, är det då RA? Eller är det du är ute efter snarare den mer ”typiska” polyamorin?
Hm… Läs det Andie skriver iaf
Jag lyssnar gärna, som sagt. Men jag är usel på att ge råd…
Nu är jag varken någon expert på relationsanarki eller människor i stort, jag gillar dock att försöka hjälpa till.
När jag bestämde mig för att bli relationsanarkist så var det inte så lätt för mig heller, jag överanalyserade och bollade fram och tillbaka precis som du. Det du kan göra är att testa dig fram båda på riktigt och i tanken, du kan t.ex., om du känner att du gillar någon mycket, försöka se din framtid med den personen. Både ur ett ”vanligt” monogamt synsätt och ur ett relationsanarkistiskt synsätt. Du får då en liten ”prognos” på vilka svårigheter respektive sätt presenterar, men även vilka positiva saker de för med. Då kan du väga dem mot varandra för att sedan se om det är någon större skillnad, eller om något synsätt innebär mer positivt för dig.
Är du redan i ett förhållande som är monogamt eller i en relationsanarkistiskt relation, eller när du är på väg in i en, är nog det viktigaste att du berättar om dina funderingar för partnern och ser hur hen reagerar. Då vet du också om du i din relation fortsatt kan vara dig själv även om du skulle välja att byta åskådningssätt.
Min flickvän tog det faktiskt väldigt bra när jag berättade för henne hur jag kände, först trodde hon förstås att det var något fel på henne, men ju mer jag berättade, dessto mer förstod hon mig. Just nu är jag för tillfället inte förälskad i någon annan än henne, eller hyser sexuell åtrå till någon annan. Men när/om dagen kommer, så känner jag att jag tryggt kan prata med henne om det så att vi kan hantera det då.
Du pratar om obehaget inför att ge en eventuell partner ett ”konstigt” kontrakt, men ett kontrakt är det ju inte riktigt, utan det är ju faktiskt berättelsen om vem du är. Precis som att någon berättar för dig att hen kanske inte kan umgås så jättemycket för att hen går i skolan. Att du känner inför relationer på ett visst sätt är alltid intressant för dig och din partner. Försöker du dölja eller underminera dina känslor kommer du bara att bli olycklig. Det är aldrig en bra idé.
Hoppas jag var till någon hjälp och lycka till!
oj, kom just på att jag redan skrivit till andie en gång. och sen hade jag dåligt samvete för att jag inte svarade på sista mejlet jag fick. men jag vet inte exakt vad jag vill fråga heller. kanske om ra eller (finns det nåt samlingsnamn för alla relationer som utmanar den monogama tvåsamheten?) andra realtionskonstellationer har någon historisk grund eller om det är ett nytt påfund.
Historisk grund? Tja, det har väl alltid funnits de som levt flersamt. Tex. levde Mary Wollstonecraft en period i ett tresamt förhållande med Henri Fuseli och hans fru. Det var på 1700-talet. Däremot var det såklart inte moraliskt sanktionerat av samhället…
Det är det som är det svåra, jag skiljer ju inte på relationerna som sådana, utan mer hur banden ser ut inom relationerna. Se fackindelningen mer som typ av vän (i ingen speciell ordning här), ”tvspelsvän”, ”internetkompis”, ”bästa kompis”, ”älskad vän”, ”flickvän”. Det är mer en typ av indelning och analys över var jag har min vänner.
Nu känner jag att det blir luddigt, men frågan kvarstår, det kanske inte är relationsanarki då?
Ett jättebra svar
Ah… Så gör jag med. Något slags sorterande behöver man ju. Själv sorterar jag ffa efter 1. Hur vi umgås och 2. vilken grad av fysisk och mental närhet vi har. Det blir liksom två olika klassifikationssystem.
Precis, det handlar kanske mer om mental ordning och reda, men även om att förmedla förståelse till min omgivning så att de vet vad jag har för relationer till de jag umgås med. Det underlättar nämligen en del. Sen skiljer jag ju på kär och inte kär, men då inte nödvändigtvis på kärleksrelationerna och vänskapsrelationerna, ej heller på några ”spelregler” mellan dem. Man kanske skulle kunna säga att jag på vissa sätt står någonstans imellan relationsanarki och polyamori.
Jag skiljer på spelregler. Fast då mer utifrån tex. vilka jag kan prata om ämne X eller Y med, och om det är människor jag kramar eller inte. Skulle jag ha relationer som innebar kyssar, smek och sex skulle jag antagligen sortera dem med på samma sätt.
Nej, inte alltid, alls. Antagligen är det betydligt oftare tanklöshet eller egoism-med-tunnelseende än medvetet djävulskap.
När intention att svika inte finns är det förstås svårt. Jag tror inte det finns någon patentlösning utan blir att prata om det, fundera på om det finns oklarheter i överenskommelsen, brister i kommunikationen och sen fundera på hur gå vidare. Egentligen tror jag inte att skillnaden behöver vara så stor mellan avsiktliga övertramp och oavsiktliga, i hur de hanteras. Med reservation för att diskussionen börjar bli rätt abstrakt.
håller med, tack så mycket
jo, jag har ett förhållande nu, mono, men eftersom jag tidigare gjort dumma saker som sårat så har jag inte mage att ta upp det här. däremot har jag tänkt försöka ta det i väldigt små steg, för att iallafall visa hur jag tänker, även om det inte kan bli så mellan oss. jag är också orolig för att det skall bli ojämlikt, så att säga, i och med att han inte alls har ett lika rikt socialt liv som jag och är den som mer är beroende i förhållandet.
Är det inte? För mig är det en väldigt stor skillnad, men så får jag ofta höra att mitt ”autistiska” sätt att uppfatta människors beteende är udda…
Okej… Hm…
Jag menade alltså att jag tror att vägen från problem till lösning är rätt lika. Hur problemen uppfattas kan det vara väldigt stor skillnad med. Sen påverkar ju tolkningen av problemet lösningen… Aääh, börjar bli abstrakt, som sagt. Jag tror vi pratar förbi varandra.
Förmodligen
Jag vill poängtera att det jag skriver är min egna erfarenheter och funderingar, det är vad som har fungerat för mig. Det jag skriver här är definitivt inte lag, utan tänkt för att underlätta för andra som står inför samma dilemman som jag har stått inför. Läs vidare på egen risk
.
Hur egoistiskt det än kan låta är det faktiskt inte ditt ansvar att hålla honom undan från sanningen. Det spelar ingen roll att han inte har ett så stort socialt nätverk. Att leva ett förhållande i en vit lögn är sällan en bra idé.
Att han, som du säger, är väldigt beroende av dig är inte heller bra. Han måste kunna låta dig umgås som du vill, iallafall socialt (även om ni bestämmer er för att fortsätta ett monogamt förhållande). Att han är så fäst vid dig kanske till och med kan hämma hans egen sociala utveckling, vilket inte heller är bra.
Din syn på relationer är kanske än mer viktig att ta upp i.o.m (som jag tolkar det) att du har sårat honom genom att ha levt ett icke-monogamt liv i det monogama förhållandet. Det kanske t.o.m skulle förklara för honom varför du har betett dig som du har gjort?
Om du nu faktiskt känner att du inte riktigt trivs med tanken om monogami och lutar mer åt relationsanarki som synsätt är följande enligt min mening ganska viktigt:
1. Var tydlig med att han inte ska ta någon ”skit” från dig som han inte trivs med. Om han känner obehag inför relationsanarkin så tycker jag att det är viktigt att du understryker att det är okej. Förklara också vad du menar, att du inte nödvändigtvis kommer älska honom mindre för att du träffar andra människor.
2. Om du mot förmodan skulle sluta älska honom, så har väl det ingen större betydelse i den mening att förhållandet då med stor sannolikhet hade rasat på ett liknande sätt i den monogama relationen, förr eller senare. Om han inte känner sig bekväm med tanken om relationsanarki, är de upp till dig att bestämma dig för hurvida du klarar av att leva i ett monogamt förhållande eller om du kanske måste bryta det för att kunna gå vidare med ditt liv. Som relationsanark kan du ju faktiskt fortfarande vara vän med honom efter ett avslutat kärleksförhållande, om han vill.
3. Du kan också gör som jag och lägga det lite på hyllan tills du börjar få känslor (som bryter mot ”monoreglerna”) för någon annan och prata med din partner om det då. I samma veva är det då viktigt att du berättar att det faktiskt är så du vill leva och att det är den enda och sista gången du kommer att ”be om lov”.
4. I vilket fall som helst: Kommunikation är alltid nyckeln i en relation, i vilken form eller färg den än är
.
Jag hoppas att det besvarade några av dina funderingar. Om du har fler funderingar är det bara att fråga här. Såvida det är okej för Immanuel att vi fortsätter diskussionen här
?
Ja, det är väl okej
Fast jag vet inte om det är så lämpligt för Dean, jag tänker att det kanske är lättare att diskutera det någonstans där allt inte är synligt och googlingsbart för vem som helst 