Jag vet hur det är att inte vilja äta, att inte ha aptit, att inte orka laga mat, att glömma bort att äta, att ha svårt för vissa smaker, konsistenser och annat, att ha lätt för att få matsmältningsproblem, att vara känslig, att gilla udda kombinationer och att straffa sig själv med svält. Jag vet också hur man överlever på veganmat, och jag kan hyfsat med näringslära. Jag kan aldrig någonsin vara en vanlig matbloggare som lägger upp tjusiga bilder på något ambitiöst de vill skryta med. För mig är det skryt nog att jag får i mig något åtminstone två gånger om dagen.
Jag har skapat mig en image som en ohygienisk slacker vars enda rutiner är tvångshandlingar. Därför känns det jättekonstigt egentligen att jag har fått för mig att börja blogga lite mer om mat, men det var så jag kände när jag började blogga tips om hur man hanterar sitt inre kaos också. Den gången tänkte jag att jag åtminstone visste vad det var jag pratade om, så det är så jag får göra den här gången med.
Tidigare idag lovade jag recept på ostsås till varma mackor, så här kommer det. Ostsås passar på varma mackor, gratänger, lasagne och pizza, och även om den inte smakar precis som smält komjölksost så är den god.
Vegansk ostsås
- 1 1/4 dl vetemjöl
- 1 1/4 dl näringsjästflingor (typ Bjäst eller Dr Ritter, säljs på hälsokosten. INTE vanlig bakjäst)
- 5 dl vegomjölk eller -grädde, eller vatten
- En klick vegomargarin
- Salt, peppar, vitlökspulver och paprikapulver, samt curry eller gurkmeja för den gula färgens skull.
Vispa ihop mjöl, jästflingor och vätska i en kastrull. Slå på plattan på ganska hög värme, och fortsätt vispa hela tiden. Efter en stund börjar såsen tjockna, och när den börjar få den konsistens du vill ha är det dags att slå av plattan och ta bort kastrullen. Krydda efter smak och färg och rör ner margarinet.
Idag gjorde jag väldigt enkla varma mackor: Formbröd, ajvar relish, färdigkokta kidneybönor från tetra, burkchampinjoner, burkpaprika, ostsås. Det går att göra det hur enkelt eller avancerat som helst. In i ugnen i ca 10 minuter, och sedan är det klart.
Efterrätten blev ännu enklare: Julmust float, eller julmustfloat, beroende på vilket språk man tycker att det borde tillhöra. Cola float är glass och Cola; Cider float är glass och cider. Vad julmust float är kanske inte är så svårt att gissa?
Man tar ett par rejäla skedar sojavaniljglass och lägger i ett stort glas, och sedan fyller man på med julmust. Det skummar lite mer än vanligt, och blir ganska sött. Jag älskar cider float gjord på päroncider (med låg volymprocent, eller alkoholfri), och det här var första gången jag provade med julmust. Resultatet var klart godkänt, även om jag gillar cidern bättre. Den är mindre söt och biter ifrån litegrann.
Jag tänker såhär: Om tillochmed jag klarar av att leva veganskt, så borde det inte vara så svårt för resten av världen. Jag är ett bokstavsbarn som hade tvåa i hemkunskap. Jag är ett f.d. ätstört – numera bara allmänt neurotiskt – psykfall. Jag är en vegansk slacker med låga ambitioner: Det enda jag strävar efter är att rädda världen.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om mat, veganism, glass, efterrätt, matlagning, varma mackor, ost, mjölk, politik, djurrätt, vegetarisk mat, pizza, ätstörningar, psykologi, bilder, veganmat, ostsås, sås, sojaglass, efterrätt









Tillför jästflingorna smak eller bara näring?
Smak. Det är de som står för den ”ostiga” smaken.
Minsann!
”Om tillochmed jag klarar av att leva veganskt, så borde det inte vara så svårt för resten av världen.”
Jag tror inte det handlar om att man inte klarar av utan att man inte vill lägga energi på att lära sig och lägga om sin kost, och man vill inte sluta äta animaliska produkter för man tycker det är gott. Det finns väl en risk för visst socialt tryck också.
Själv har jag väldigt svårt för konsistensen på bönor, men jobbar på det. Mosar man dem och steker som biffar fungerar det ganska bra. Som student har jag ändå inte råd med nått vettigt kött.
Underbart formulerat!
Ja, men det jag syftade på var just den där lilla extra energin som krävs under omställningen. Efter ett tag går det ju på rutin, så då är det inte krångligt.
Tackar
Åh, fortsätt med detta! Nu kanske jag också kan bli vegan, jag har hittills bara ätit vegetariskt av ren lathet. Fast jag avskyr verkligen matlagning så det är svårt att komma igång med det. Men den där ostsåsen måste jag prova.
Jag blir mer sugen på Julmust float än på ostsås.
Jag vet att alpro har ekologiska sojabönor. Men jag trodde att gogreen inte hade det? När det gäller Tofuline vet jag inte. Vet du?
Jag var på vegomässan igår! Jag borde frågat runt lite mer och inte bara proppat i mig mat och shoppat snygga grejer. Men jag är också en slackar… Att vara Stockholmare förstärker det då en tryggt kan handla all mat på goodstore utan att ställa frågor.
Pingback: Den usla kockens bästa icke-recept « trollhare
Matlagnigsslacker; Laga en stor gryta/soppa, ät i 2-3 dagar, koka upp ris/pasta/quinoa/bulgur/etc till efterhand, låt det värma upp grytan i matskålen. Ät.
Brukar göra samma med sallad. Bara att bygga ut efterhand också. Matskål och bestick behöver inte diskas emellan gångerna heller.
Med biffar och dyl. är det bara att satsa på mycket smet (såvida man vet att den blir bra) och steka på allt på en gång eller ta resten sen. 25 st biffar tex räcker några dagar.
Att ha större ugnsformar är schysst också för när man gör saker i ugnen. Så det iaf räcker 4-6 omgångar istället för kanske 2-3.
När man endock får en massa tid över genom att inte behöva laga mat så ofta kan man lägga lite mer energi på att det blir schysst. Man slipper ocksa glömma äta osv, mycket enklare att bara gå och ta mat efterhand.
Om man bara har stor nog gryta kan man ju ”komma undan” med att laga mat kanske 2 ggr i veckan. Lägger man då kanske 1-1 1/2 timme på det varje gång blir det 17-25 min per dag. Kanske mer än vad många lägger på sin matlagning varje dag, men det är endock inte mycket tid. Äter man ute lite också, samt äter annat till frukost osv så kan det ju bli ännu mindre tid. En hel del gryter kan funka bra som pålägg på mackor också