Jag är en dålig vegan. Det var jag redan innan jag föll ifrån och började äta mjölkprodukter och därmed slutade vara vegan. Mitt smaksinne är nämligen lite stört, och jag gillar såna kombinationer som andra inte riktigt förstår tjusningen med: jordnötssmör i glass, eller popcorn med vitlökssmak. Jag är dessutom lat, snål och slarvig. Mitt lilla kök är kaotiskt och lika mycket en sanitär olägenhet som resten av min tvåa, och jag ser inte tjusningen i att stå och baka eget bröd, göra egen tofu och allt sånt till vardags. Men vegan är jag, så snart de få mjölkprodukterna som står och häckar i mitt kylskåp är slut.
Torsdagsfrukost: Knäckemackor med ajvar och gurka
Kanske är det dags att döda myterna om hur ”veganer” är en gång för alla. Alla veganer lever inte på surkål, sojakorv eller sötsaker. Det måste ju vara de tre stora myterna om vad det innebär att vara vegan: Antingen är man en hippie som bara äter det man själv odlat, en storstadsbo som tappat kontakten med naturen, eller en slacker som inte får i sig något av näringsvärde. Själv köper jag min surkål på burk, och äter godis då och då. Jag vet inte i vilket fack det placerar mig, men jag vet att facken är lite för trånga.
Därför insåg jag att det kanske är dags att börja blogga om hur det är att vara en onormal vegan: En sådan som varken bjuder på hembakta sockerfria dinkelkakor eller tvångsmatar människor med moralkakor. I ärlighetens namn känner jag ingen ur den sista kategorin, men de ska tydligen finnas.
Jag bestämde mig alltså i förrgår för att bli vegan igen. Det ska bli mitt nyårslöfte, och fram tills nyår ska jag återuppliva mina kunskaper om veganism. Jag äter inte jättemycket mjölkprodukter idag, och väldigt sällan ägg. Kött och fisk och gelatin har inte varit en del av min kost på tolv år. Jag är djurrättsaktivist i själen, även om det inte har märkts så mycket av det i praktiken. Det ska det bli ändring på.
Om intresset finns kan jag öppna en frågelåda, så får den som vill ställa frågor om veganism och djurrätt. Det finns massor att säga, men vi börjar såhär. Jag är trött på att bli ”lugnad” av försäkringar om att köttindustrin inte är så illa som ”djurrättsaktivisterna” vill få det till. Jag har inte ens sett det där grisreportaget alla pratar om – för jag tycker inte att jag behöver se det. Jag kan bojkotta djurindustrin i alla fall, för jag vet tillräckligt.
Djurrättsaktivism är inte detsamma som att släppa ut minkar, bränna lastbilar och hälla glas i kycklingar, för den som tror det. Djurrättsaktivism börjar i mataffären. Min egen aktivism har nyss börjat – och första delmålet är en grön jul.
Om julskinka: 1, 2, 3, 4.Läs även andra bloggares intressanta åsikter om veganism, veganer, vegetarianer, djurrätt, djurplågeri, bilder, mat, matlagning, fördomar, normer, djurrättsaktivister, nyår, nyråslöfte, matlagning, godis, propaganda, filosofi, politik, jul, julmat, julskinka
Jag har många gånger funderat på vad som skulle kunna få människor som säger ”jag tycker kött är alldeles för gott för att sluta äta” och ”människan ”behöver” kött” att avstå från kött.
Djurättsargumenten biter inte och inte heller de fakta som finns om det enorma energi- och resursslöseri som köttindustrin står för… Kanske är det sant att man blir korkad av att äta kött
För ungefär 10 år sedan drabbades jag plötsligt och oförklarligt av något som inte kan beskrivas med andra ord än Köttäckel! Jag kunde inte förmå mig själv att ta en köttbit i munnen av någon anledning. Inte så svårt vid det tillfället att bara sluta äta kött, jag kunde helt enkelt inte. Så min omgivning satte genast en etikett på mig som löd vegetarian…helt ok med mig, jag hade inte så mkt emot det, en vegetarian är en sådan som mig som inte äter kött…eller?
Nä, nu var det ju inte riktigt så enkelt, jag drack ju fortfarande mjölk, åt ägg och ost…och dessutom hade jag ju tagit ett beslut som många andra inte kunde förstå, på grunder som inte riktigt passade in i vad det enligt dem flesta innebär att vara ”icke köttätare”
Jag hade inte slutat med kött för att jag värnar om djuren, men fick ständigt försvara mitt ”icke köttätande” mot myter och fördommar om hur man är när man inte äter kött, vilka värderingar man har osv.
Skitjobbigt, att bli ifrågasatt…herregud, inte finns det väl samma typ av förutfattade meningar om dem som inte gillar bananer och av den anledningen inte äter dem?
Aja, mitt köttäckel höll inte i sig, nu äter jag emellanåt en och annan köttbit,,,men bananer…näh, det äter jag inte, och tack o lov behöver jag inte försvara mitt val att låta bli!
Ha en fin dag!
Jag undrar det jag med. Det går att ”omvända” människor med att laga god mat och bjuda på, sägs det, men jag är en usel kock så jag har såklart aldrig lyckats
Det där är jätteintressant att du tar upp det. Jag har nämligen fått det intrycket jag med. Jag har sett människor som inte är vegetarianer, men valt någon laktovegetarisk rätt på ett café eller så, varpå deras sällskap börjar fråga. Oftast verkar sällskapet bli lättat när de får veta och försöka dra upp någon slags diskussion om varför det är fel att vara vegetarian. Mycket märkligt.
Haha! Du har rätt!
För mängder av år sedan, typ början av åttiotalet hade jag en vän som var seriös kroppsbyggare. Jag bjöd honom vid ett tillfälle på vällagade sojafärsbiffar med stekt lök, god sås och klyftpotatis. Han visste minsann att att berätta att det var länge sedan han åt så goda pannbiffar och det kändes sannerligen på smaken at det var fin köttfärs jag hade använt
Men å andra sidan… Man kan ju inte bjuda alla på mat?!
Jag är intresserad av hur djurrättsaktivister tänker.
De protesterar mot olika former av djurhållning och slakt av djur med mera de har jag förstått.
Men om vi nu skall hårddra det hela lite: varför protesterar inga aktivister mot Anticimez? ja menar hur många levande varelser tar inte dom död på dagligen. Vi snackar många miljoner här…
Tack för ett kul å lite annorlunda blogginlägg om veganism och veganer!
Popcorn med vitlök vill jag smaka
Folk som säger att kött är för gott för att sluta äta det är bara… de är bara lata och orkar inte ta tag i saker. Om det var någon i släkten som åt kött så var det jag, jag var alltid mer förtjust än de andra och åt större portioner kött för att jag tyckte att det var så gott. Jag är den första att sluta med kött. Jag tror att många inte alls är så förtjusta i smaken – det är mer en vana.
Ja, visst är det märkligt!
Under min period som vegetarian… eller vad man nu ska kalla det, fick jag ofta höra diverse påståenden som tydligen är sammankopplade med allmänhetens syn på dem som väljer att inte äta kött. Exempelvis: Är du en såndär militant vegan(ofta med jävel på slutet)? eller så skulle det utredas ifall jag var riktigt klok som kunde överleva utan kött…som är så gott!?
Jag antar att det där med kött är ytterligare en såndär helig sak som ”normala” människor anser sig ha rätten att ifrågasätta, som så mkt annat. Så fort man bryter mot strömman på något vis är man ju uppenbarligen en måltavla för ifrågasättning, vare sig det gäller kött eller om man vill raka skallen för att det är praktiskt…inte för att man är sjuk eller har en politisk åsikt som är åt helvete!
Oj, jösses…jag kanske borde skriva ett eget inlägg istället för att bombardera dig med kommentarer! :O
Jag önskar dig en trevlig kväll!
Det är ingen bra idé om man inte är 100% säker på att personen ifråga inte är allergiker. Men jag förstår tanken. Jag har gjort samma sak, fast det ”avslöjades” när han upptäckte att det ju inte var något kött alls i grytan…
Jag är inte helt säker på vad du menar? Vad skulle kravet på Anticimex vara, från djurrättshåll, menar du?
Varsågod
Ja, det tror jag också. Det är lätt att äta kött, och att försöka tänka på alternativ verkar så krångligt för många. Så tror jag att många tänker.
Ja, det ska hela tiden utredas, sorteras och ha sig. Och så detta välvilliga försök att oskadliggöra en genom att försäkra sig om att man typ har överseende med deras köttätande: ”Men du är väl inte vegan, eller hur? Men du är väl inte en sån djurrättsaktivist, eller hur? Men du är väl inte en sån som springer på demonstrationer? Men du är väl inte en sån som släpper ut minkar? *andas ut* Nej, vilken tur, haha, de är då för tokiga de där veganerna…”
Bra Immanuel, det är allt på tiden att du gör dig förtjänt av din eviga 1a-plats på Veggietoppen!
Passar också på att göra lite reklam för Vegeriets mat- och hälsogymnasium, om någon skulle vara sugen på att ansöka, eller känner någon liten tonårssjäl som vill bli en 5-stjärnig vegetarisk kock när h&n blir stor.
http://vegeriet.se/skola/
Ähum, ja just ja
Det är verkligen på tiden. Jag har bara såna nojor mot att blogga om mat, som jag hade tänkt. Men det ska det bli ändring på 
Njaa, att vara vegan/vegetarian har ju ofta mer innebörd än bara själva maten, så vinkla du och ge vilka perspektiv du vill. Det kan du alldeles säkert, med fördel.
Jo, men det känns som om jag redan sagt allt hundra gånger redan av det ”vanliga” djurrättsköret. Men jag tänker fördjupa mig lite mer i kopplingarna mellan djurrätt och feminism framöver också, tror jag
Något av det mest känsliga ( har jag märkt) är om man resonerar kring tanken att veg*ism är ett första steg mot ett högre medvetande, dvs att man kommer ett steg närmare sitt egentliga andliga ursprung när man utvecklar empati, ödmjukhet och estetiska/moraliska värderingar. Böner och meditation/yoga i sig i all ära, men är det i sig inte en rätt så passiv och självcentrerad metod, i förhållande till att undvika att medvetet utsätta andra levande varelser för lidande?
God only knows…
*s* Estetiska värderingar kan det naturligtvis också vara, men i detta fallet skulle det ha varit etiska.
Jo, det är en väldigt intressant fråga. Nu är det väl också så att tro/andlighet/religion är en känslig fråga överlag, så det blir en kombination av två känsliga ämnen. Det är också lätt att missuppfatta det och tro att man menar att alla som äter kött är oempatiska.
Hm… Med tanke på hur många diskussioner jag haft om begreppet ”empatistörd” så kanske det är något att fördjupa sig i. Men den andliga biten håller jag gärna utanför bloggen, eftersom jag är mycket för att tro ska vara en privatsak.
Mitt smaksinne är nämligen lite stört, och jag gillar såna kombinationer som andra inte riktigt förstår tjusningen med: jordnötssmör i glass
Vadå stört smaksinne? Vaniljsojaglass med jordnötssmör och O’hoy chokladsås är fina grejer det! Eller chokladsojaglass med jordnötssmör och jordgubbsylt är inte heller dumt. När jag äter popcorn har jag på näringsjäst och dricker gärna sojamjölk till (innan jag blev vegan drack jag komjölk till mina popcorn)
Jag passar inte in någon av de tre vegankategorierna och även om jag har allt hemma som krävs för att göra egen tofu har jag aldrig gjort det. Orkar ofta inte ens göra sojamjölk fast jag har sojamjölksmaskin och allt.
Vi har visserligen ofta hembakta kakor hemma men även när de är veganska så att jag kan äta dem är de inte av den sockerfria dinkelvarianten. Visserligen är för mycket socker inte bra, men det får vara måtta på allt.
Jag har dessutom vuxit upp i närheten av Sveriges enda kvarvarande sockerbruk, även om det var länge sen det var i svensk ägo, man måste ju göra sitt för att säkra jobben i hembygden
Jag håller inga föreläsningar för folk, jag svarar kanske på eventuella frågor eller fräser ifrån om folk tjafsar för mycket med mig, annars är jag inte den sociala typen som nödvändigtvis skall prata med alla jag träffar.
Det låter ungefär som jag. Men jag måste fråga: Sojamjölksmaskin?! Vad är det?
Vitlök är alltid gott, fast jag har svårt för lukten och smaken som sitter kvar i munnen långt efter…
Jag äter mer som vegetarian jämfört med när jag åt kött. Det är många sorters kött som jag aldrig tyckt om och nu ”behöver” jag inte peta de bitarna ur grytan, eller vad det nu ska vara. För övrigt är jag ingen bra kock, har ingen lust att lägga mycket tid på att kaga mat när det ändå bara är till mig själv. Dessutom har jag inga problem med att äta mer eller mindre samma rätt flera dagar i rad, så jag drivs inte till att bli så kreativ med matlagning…
Samma här. Jag har mina standardrätter som jag varierar. Ofta är det inte ens vad man skulle kunna kalla ”matlagning” (Typ: Koka upp vatten med frysta ärter i, häll i makaroner och salt, låt koka i 8 minuter, häll av vattnet, häll på tahini, vitlök och paprikapulver och ketchup).
YAY!! Go vegan
Det finns en massa olika varianter på att vara vegan, precis som det finns det om att leva som feminist eller muslim. Ingen kan komma att säga att det är eller ska vara på ett speciellt sätt. Fuskvegan kallar jag mig själv och det finns tydligen som variant.
Jo, jag vet. Fast hur man än lever som vegan/feminist/muslim antar jag att man kommer att möta fördomar. Jag var fuskvegan ett tag, tills jag insåg att det inte var att vara vegan, och då började jag ge efter och äta mjölkprodukter även hemma.
Hej allihop!
Jag måste bara gå in och försvara köttätarna lite.
Jag är själv köttätare, njuter av att äta det, men tycker också massor om vegetarisk mat. En favorit är vegetarisk lasagne, men även vegetarisk sushi är kanon! Har även prövat massor med andra vegetariska alternativ, med blandade resultat. Vissa är jättegoda, andra inte.
Jo, ibland är det faktiskt så att en banan bara är en banan.
Dvs, folk som säger att det är för gott med kött för att sluta äta det kanske verkligen tycker det. Det handlar inte om att vara slö.
Själv tycker jag jättemycket om olika kötträtter, alltifrån en blodig biff (ja, faktiskt!) till grekiska köttgrytor, hamburgare och salami.
Det innebär förstås inte att jag inte skulle ÖVERLEVA utan kött, men min fråga är: varför skulle jag?
Att vissa djur behandlas illa är inte ett argument, då jag även äter älgkött (jagar själv), och annat vilt. De lamm jag ätit i grekland är knappast industriellt hållna heller.
Jag håller absolut med er om att de som missköter djur borde skämmas å det grövsta och kanske i vissa fall få näringsförbud. (Det tar, jag lovar). Men det finns de som sköter sina djur bättre (alltså bra), och jag förstår inte varför de ska behöva drabbas.
Hur som helst skulle jag vilja ha en mer nedtonad debatt, där inte alla skriker så högt de kan. Den andra sidan slutar lyssna nästan omedelbart. Tyvärr så motarbetar ni veganer (absolut inga jävlar…hihi) er själva där.
Jag tror också på att bjuda på mat. Det är ett jättebra sätt att visa på alternativ. Kanske ni skulle försöka få med en vegankock i ett TV-kock-program, som utan att ens nämna att det är ”vegan-mat”, gör en hel serie program med enbart vegetariska maträtter.
Nåja, ha det gott!
”Att vissa djur behandlas illa är inte ett argument”
Jag vill hävda att det inte är ett vettigt argument att vissa djur ”behandlas bra”. Liksom ”Hej jag äter massmördade grisar varje dag men vet du ibland äter jag en älg och den har ju inte lidit!”
Vaddå väger älgen upp det hela eller?
Det innebär förstås inte att jag inte skulle ÖVERLEVA utan kött, men min fråga är: varför skulle jag?
Att vissa djur behandlas illa är inte ett argument
Jo, det är ETT argument. Djur är tänkande, kännande varelser som har full rätt att få leva för sin egen skull och inte för vår vinnings skull.
Ett annat, och tungt vägande argument, är att köttproduktion är ett enormt slöseri och helt förkastligt ur energi- och ekoresurssynpunkt. Det finns inget försvar, whatsoever, för att i en värld där rent vatten är en stor bristvara och människor svälter, använda tiotusentals liter vatten och flera hundra kvadratmeter mark för att få fram ett (1) kilo nötkött. Redan i dag plockar vi ut långt över vad jorden kan producera. Runt 2030 kommer vi att behöva ytterligare ett jordklot för att kunna fortsätta leva som vi gör i dag.
Var skall vi hitta det?
Oj… Sorry för dubbelpostning.
Deleta det andra. Eller det första
Ett annat argument är: När man är medveten om att man inte behöver döda är det inte etiskt försvarbart att göra det. Man behöver inte äta kött, alltså är det ett val man gör att bidra till att döda.
Så sant.
Popcorn med vitlök, lökpulver, salt och bjäst är ju underbart.
Men vegankost är alltid bra och bör uppmärksammas, frågan är om det ens är viktigt att definiera sig som ”vegan”?
Jordnötssmörsglass likaså, dina smaklökar är nog inte så udda som du kanske tror
Det är en sån sak jag också funderar mycket över.
http://peranderssvard.blogspot.com/2009/12/krishanteringen-i-grishanteringen-eller.html
Det här fick mig att börja tänka över just ”identiteten som” eller ”bilden av” veganer. Att det liksom fortfarande för många verkar vara ett ord som är otroligt svårt att tänka på sig själv som, som liksom förpliktigar till något mycket mer än vad ordet i sig betyder. Lite som ordet ”feminist”…
Intressant inlägg du länkade till. Jag skulle gissa att det är som så många andra kategoriseringar. Själv försöker jag avdramatisera de ”etiketter” jag skulle tillskriva mig själv. Jag är vegan, feminist, kvinna, individualist, kakmonster, liberal, skeptiker… ja det finna nog ett tjog etiketter jag skulle kunna sätta på mig själv om jag vill. Det betyder inte att andra som inte känner mig har rätt till att tillskriva mig speciella egenskaper utefter detta. Visst andra har fördomar men det betyder inte att man behöver lyssna till dem.
När det gäller veganism har jag haft svårt att identifiera mig som ”vegan” tidigare. Många veganer jag kommit i kontakt med har uppträtt rätt fanatiskt vilket jag tycker är rätt trist. Men när man mognat lite inser man att det finns många olika veganer och många olika skäl till att vara det. Idag pratar jag gärna om veganism med en vänlig inställning. Visst ska man inspirera men jag har ingen rätt att pracka på någon annan min livsstil, men är man snäll och inte dömande så märker man att många är väldigt intresserade av veganism och vad det innebär
Jag tror att det som tolkas som ”fanatism” ofta egentligen inte är det. Många veganer har själva en bild av sig och andra som att det snarare är ”vi” som hela tiden blir ifrågasatta, och måste försvara ”oss”. Det är som upplagt för missförstånd då, i synnerhet när man tex. för tusende gången får höra de vanliga ”ursäkterna” folk gärna drar upp så fort de förstår att man är vegan. Köttätare verkar ha lätt för att känna sig ifrågasatta.
Pingback: Jag äter kött med gott samvete, för jag är vegan « trollhare
Pingback: Den usla kockens bästa icke-recept « trollhare