Jag skulle skaffa mig ett liv. Ut med det bittra, in med det… vad det nu var för egenskaper jag skulle framhäva. Jag minns inte. Men jag skulle skaffa mig någon slags partner i alla fall.
Så jag la upp den där bilden där jag har en bergskristall placerad mellan benen på Qruiser, och skrev ”Ja, det är min kuk, fast det är en gammal bild. Jag har mer hår idag eftersom jag äntligen har kommit i puberteten”, och hoppades att folk skulle förstå och sluta ta för givet att jag är kukfödd. Det gjorde de inte, så jag la till lite om att kunskap är sexigt och så.
Det var någon vecka sedan, och efter det har jag fått kontakt med fem personer; samtliga killar. Två av gångerna från personer som skrivit ”Hej”, och en gång från någon som skrivit ”Vattentornet”. Ingen av dem svarade när jag frågade vad de tror att ”konsten att förföra med ord” – som står i min presentation – betyder, men det är inget jag hänger upp mig på. Det är de två andra som är problemet.
Den första av dem hade en fru, så jag frågade om hon visste om att han sökte sex med andra. Jodå, det gjorde hon. Fråga två: Är det okej för henne att du gör det? Svar: Njae… Jag drog till slut ur honom att hon ”förmodligen visste” men att de inte hade pratat öppet om det. Där dog den flirten.
Nummer två verkade bättre. Han var erfaren och charmig och jag flirtade med ett tag, tills jag var tvungen att fråga: Singel eller poly? Han var gift, men med en kvinna som absolut inte kunde få veta något. Hon var redan sjuk och det var därför de inte hade sex, men om hon fick veta att han hade sex med andra skulle hon bara må ännu sämre. Säkert.
Jag är relationsanarkist och jag tror inte på monogami – inte för egen del, i alla fall. Det är inte detsamma som att sakna moral. Jag skulle inte ha några etiska problem med att vara med någon som var gift så länge den andra partnern är med på noterna. Det är en sak att till exempel ha ett öppet förhållande, men något helt annat att ha ett förhållande där överenskommelsen är ömsesidig monogami men där den ena bryter mot det. Det är otrohet, och sånt vill inte jag inte bidra till.
Otrohet för mig är när man bryter en överenskommelse om relationers natur och innehåll. Jag vill kalla det för otrohet om en vän sviker och går bakom ryggen på mig och sprider ut rykten, och jag vill kalla det för otrohet om en annan vän ljuger för att hen inte vill träffa mig. På samma sätt skulle jag definiera det som otrohet om en partner bedyrade att jag var den enda, medan hen samtidigt knullade runt – även om jag inte har något krav på mina partners att jag ska vara den enda. Har man satt sig i monogamins båt får man vackert ro sig i land, eller hoppa ur och börja simma. Svårare än så är det inte.
Det är inget fel med att inte berätta allt, så länge man inte döljer något. En relation för mig ska vara som en bergskristall: Genomskinlig, även om det alltid finns sprickor, orenheter och annat i den. En riktig kristall är inte helt perfekt; det är det som gör att man kan se att den är äkta.
Lite som ett svar på Isabelle Stål om Tiger Woods otrohet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om otrohet, trohet, relationer, kärlek, sex, älskare, älskarinnor, etik, moral, relationsanarki, partners, sexualitet, frihet, bilder, könsorgan, ideal, Tiger Woods, Qruiser, äktenskap, monogami, polygami, polyamori, dejting, vänskap, tillit, förtroende, svek
