Gott nytt år!

Gott nytt år!

Utpressning i sociala media: Dennis sä

Utpressning i sociala media:

Dennis säger att han ska twittra något elakt om mig. Jag hämnas med att hota med att blogga en bild på honom där han inte är sminkad.

Mitt nyårslöfte är inte att bli snäll.

Det är omöjligt att få ett bättre år än 2009 har varit – men jag tänker verkligen försöka

När 2009 började var jag inställd på bakslag. Det kunde inte bli bättre ju, tänkte jag. 2007 hade varit det bästa året i mitt liv, som sedan överträffades av 2008. Men det måste ju ta slut någon gång; inga sagor varar för evigt. Jag hade fel. 2009 blev ännu bättre än både 2007 och 2008 tillsammans. För trots att det hänt tråkiga saker under året – min älskade kanin Gevvis dog i maj, till exempel – så har det överlag varit helt fantastiskt.

Jag har alltså gått på testosteron i ett halvår nu, men jag tänkte ägna mer tid åt att sammanfatta hela året:

Januari

Jag började äntligen medicinera min ADHD med Concerta. En riktig lyckträff, visade det sig. Jag har knappt haft några biverkningar, men riktigt bra effekt. Mina hjärnpiller är guld värda. Idag klarar jag saker jag tidigare bara kunnat drömma om.

Februari

Jag träffade min TS-utredare och fick äntligen remissen till hormonläkaren ivägskickad, och löfte om en remiss till kirurgen ”efter sommaren”. Det var bara att börja vänta.

Mars

Jag ringer och hör hur det går med remissen. De vet ingenting.

April

Jag får ett besked från Kammarrätten som gör mig glad. De går emot Skatteverkets och länsrättens beslut, och ger mig rätt att heta Immanuel. Skatteverket överklagar såklart.

Jag firar dessutom ett år i utredningen, och ett halvår med diagnos – men får fortfarande ingen behandling och inget besked om när det kan tänkas hända något. Kanske har läkaren inte ens sett remissen, eftersom jag inte fått någon remissbekräftelse. De lovar att skriva en lapp, men han ger inget svar. Jag klättrar på väggarna.

Maj

Jag klättrar inte längre på väggarna, utan dunkar huvudet i dem. I slutet av månaden har jag överskridit vårdgarantins tre månader, men de kan inte ens säga hur många veckor till det dröjer innan jag får träffa doktorn.

Juni

Den första juni ringer de från mottagningen och meddelar att jag kan få en tid hos hormonläkaren den 25. Lycka. Efter nästan 29 års väntan, ganska exakt sju år efter att jag bestämde mig för att söka vård första gången, och efter över 14 månader i utredning får jag äntligen ett recept på testosteron utskrivet. Den 30 juni sprutar distriktssköterskan in 4 ml testosteronlösning i min sätesmuskel.

Juli

Jag svettas massor som en följd av testosteronet, mitt kiss börjar stinka och jag börjar få mer kroppshår. Det är skönt att få något slags kvitto på att det faktiskt händer något, så jag härdar ut. I slutet av månaden åker jag på Pride för tredje gången, men det är också första året som volontär. Jag har fantastiskt kul och träffar massor med underbara människor.

Augusti

In i det längsta hoppas jag att det ska vara målbrottet som får mig att kraxa, men det visar sig vara en elak halsinfektion. Jag börjar också plugga på kvartsfart, och redan från första dagen heter jag Immanuel i skolans register – fast det inte står så i folkbokföringen än.

September

Jag får testosteronspruta nummer två, och kommer i puberteten på allvar. Eftersom jag inte har mycket till röst alls har jag däremot ingen aning om jag är i målbrottet eller inte.

Oktober

Jag bestämmer mig för att jag är frisk från infektionen, vilket betyder att den hesheten jag har måste bero på målbrottet. Jag träffar äntligen utredaren igen, som bestämmer sig för att skicka mig till en foniatriker för att titta på mina stämband, och så får jag en remiss till kirurgen för konsultation. Samma dag får jag personbeviset med posten: efter två och ett halvt års kamp får jag äntligen heta Immanuel juridiskt.

November

Bieffekterna av andra sprutan börjar äntligen lägga sig, men jag har fortfarande massor av finnar och en självkänsla som jag aldrig haft förut. Det sistnämnda känns främmande men härligt.

December

Jag konstaterar att jag inte haft mens sedan slutet av oktober, och förklarar att livmoderns diktatur är avskaffad. Känslan är helt enorm. Jag börjar också röstträna mer medvetet för att komma över hesheten som dröjer sig kvar, och överlag känner jag mig mer och mer bekväm med min kropp.

Just nu väntar jag fortfarande på remissen till kirurgen. Det har gått två och en halv månad sedan jag fick löfte om den, och de har ungefär två månaders kö, så jag borde få en kallelse när som helst. Men just i detta nu ska jag kasta mig in i duschen, och sedan ska jag raka mig, ta på mig vit skjorta och finbyxor och fira in det nya året. Jag tror att det är omöjligt att få ett bättre år än 2009 har varit – men jag tänker verkligen försöka.

Gott nytt år!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om nyår, år, årskrönika, 2009, 2010, lycka, hopp, glädje, vård, könskorrigering, transition, transsexualism, namn, namnändring, Skatteverket, lagar, namnlagen, hormoner, testosteron, puberteten, målbrottet, målbrottet, röst, mens, kroppshår, finnar, svett, medicin, Nebido, Concerta, ADHD, självkänsla, vård, bilder, statistik

Är manlighet att prata mycket men ha lite att säga?

För drygt ett halvår sedan hade jag väldigt låga testosteronvärden och var tvungen att börja medicinera. Idag, två sprutor senare, gissar jag att de ligger på en ganska genomsnittlig nivå för en biologisk man. Kroppsligt har jag märkt av en massa förändringar, men psykiskt är det framförallt två saker som har hänt.

Det ena är att jag mår avsevärt bättre, vilket kanske inte är så konstigt. Det andra är något jag märkt först efter att jag börjat spela en manlig könsroll på allvar, och därför tror jag snarare att det är något socialt än något direkt kopplat till hormonerna. Det känns lite som om jag hittat manlighetens kärna eller något.

Jag har börjat prata mycket mer än förut – samtidigt som jag egentligen har mindre att säga.

***

Delvis relaterat till Maud Olofssons utspel. Fast nog tror jag också att hon skulle blivit hatad även om hon varit man. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om manlighet, kvinnlighet, kön, könsroller, genus, transsexualism, hormoner, vård, testosteron, psykologi, fördomar

2010 – Det internationella året för neurologisk mångfald

Jag skrev en sammanfattning av 2009 ur HBTQ-perspektiv, men det är ju inte det enda ämne jag nördar ner mig i. Därför kände jag mig tvungen att skriva ihop en liten lista med bokstavstema. Stördheten har varit hög och jämn under året, men vissa nyheter står ändå ut bland resten.

Årets…

Bluff: Att vaccin orsakar autism, Aspergers syndrom och ADHD hos såväl barn som vuxna – och att det skulle vara ett självklart skäl att avstå. All forskning som stöder detta baseras egentligen på en enda studie, publicerad 1998, som i februari i år avslöjades som fejk. Man hade bland annat systematiskt ändrat datum i journalerna och undanhållit andra uppgifter för att få det att se ut som om barnen utvecklade autistiska symtom strax efter vaccineringen.

Civila olydnad: Föräldrar som Fredriks, som prioriterat sina barns hälsa före skolplikten och låtit barnen stanna hemma när skolan inte kunnat tillgodose deras behov, och fortsatt kämpa trots hot om böter. Något är väldigt fel när barn har skolplikt men skolor ingen undervisningsplikt. I just Fredriks fall gick det till slut bra: Han fick plats på en resursskola, och rektorn avgick. Fortfarande finns det många liknande fall.

Triumf över icke-bokstavstroende: En undersökning visar att hjärnor med ADHD fungerar annorlunda än bokstavslösa. Ingen chockerande nyhet i sig, men äntligen finns det alltså medicinska bevis för det som hittills mest varit beteendestudier och teorier.

Ickepsykolog: Christina Husmark Pehrsson, för hennes arbete med utförsäkringarna. Må så vara att en del av de som utförsäkras om drygt ett dygn faktiskt går att rehabilitera, men chockrehabilitering och otrygghetsterapi är en usel lösning. Man blir inte frisk av att inte få några pengar och inte få veta vad som kommer att hända – tvärtom.

Fiktiva damping: Lisbeth Salander. Såklart.

Verkliga damping: Finns så många att det vore orättvist att peka ut några enskilda. En del är dessutom i neurogarderoben och andra vill inte bli uppmärksammade ”bara” för sina diagnoser. Men jag hoppas att ni vet vilka ni är. Underbara ni!

Till sist har jag en plan för 2010:

FN har utnämnt nästa år till International Year of Biodiversity; det internationella året för biologisk mångfald på svenska. De pratar vackert om miljö, så jag blir inspirerad att göra något liknande. Härmed utnämner jag 2010 även till International Year of Neurodiversity. Neurodiversitet, neuromångfald, neurologisk mångfald; kalla det vad du vill, bara du ser till att göra något av det. Sprid gärna kunskap om vad det innebär att inte fungera ”som alla andra” – men ifrågasätt ännu hellre vilka de där ”alla andra” egentligen är, om de verkligen är så många som det sägs, och diskutera vilken makt neuronormen har.

Jag vet inte var det här kommer att landa, men det är verkligen på tiden att lyfta diskussionen över träsket med syndomtycke, diagnosförnekelse och misärskrivning en gång för alla.

Intressant om Lisbeth Salander, film, böcker, kultur, forskning, hjärnan, vaccin, fusk, medicin, föräldrar, skolan, stöd, Solbergaskolan, neuromångfald, biologisk mångfald, FN, politik, miljö, psykologi, normer, fördomar, ableism, mentalism, neuronormen, årskrönika, 2009, 2010, civil olydnad, sjukförsäkringar, utförsäkringar, Christina Husmark Pehrsson, NPF, ADHD, ADD, Aspergers syndrom, autism, Tourettes syndrom, psykologi, hälsa

Sex månader på testosteron: Hormonrubbat och helrätt

Det börjar dra ihop sig lite smått inför testosteronspruta nummer tre, och därmed också inför provtagningen som hör till. När jag såg blodprovsremissen som damp ner i brevinkastet för nästan två veckor sedan blev jag lite förvånad över att det bara fanns tre kryss på den. Östradiol, testosteron och SHGB, det var allt. Skulle de bara testa de sakerna, fast det bara var tredje dosen, det gått ett halvår sedan den första, och jag dessutom visat mig vara känslig för testosteron?

Jag litade ändå på att doktorn visste vad han gjorde – tur då att han själv måste ha upptäckt misstaget. Nu när jag gick igenom posten som kommit under julen låg det nämligen ett nytt brev från honom i högen. Samma instruktion som i det första brevet: ”i samband med Nebidoinjektion”, men den här gången är det totalt sexton olika saker de ska testa. Samma som inför andra sprutan alltså.

Torsdag nästa vecka blir det av: För tredje gången ska jag få manlighetsdroppar uppsprutade i rumpan. Första gången ledde det till svettstank och varulvspäls, andra gången till målbrott och menopaus. Vad det blir den här gången vet jag inte, men eftersom jag ska få en mindre dos och efter ett längre intervall så hoppas jag att jag slipper sömnlösheten, kåtslaget och acneexplosionen som min kropp inte riktigt återhämtat sig från sedan september. Däremot har jag inget emot att testosteronet i stort sett utplånat min förmåga att självömka.

Det är idag ett halvår sedan jag började med testosteron, och jag borde skriva någon slags sammanfattning av vad det inneburit hittills. Man kan sammanfatta det med tre ord: Hormonrubbat och helrätt.

Läs även andra bloggares åsikter om könskorrigering, transition, transsexualism, vård, testosteron, hormoner, Nebido, könsidentitet, sprutor, puberteten, målbrottet, mens, svett, kroppshår, finnar, hypomani, sömnlöshet, sexualitet, kåtslag, biverkningar

Kristdemokraterna valfrihetsar för kastreringstvånget

Intervju i P1 Morgon med Joakim Pettersson, kristdemokrat och politiskt sakkunnig åt Göran Hägglund, om kastreringstvånget för trans- och intersexuella:

”- Det finns ju andra barn som far illa i samhället, till exempel till föräldrar som knarkar. Finns det andra grupper i samhället som inte ska få reproducera sig, om man tänker ur ett barnperspektiv?

- Absolut inte. Vi är ju självklart emot tvångssteriliseringar. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att man skulle gå tillbaka till en sån lagstiftning. Men det finns, som jag ser det, en viss skillnad i de här fallen eftersom det här är en del av en behandling.

- På vilket sätt är det en skillnad? Det här är ju ändå en grupp som ändå inte får reproducera sig.

- Det ligger inget tvång för någon i att byta kön, om jag säger så.”

Nej, det är inget tvång att genomgå en könskorrigering, även om jag vet att det finns de som tror det. Egentligen är det kanske fel att prata om ”tvångskastreringar” – det är bättre att säga ”kastreringstvång”. Jag tror nämligen att problemet med att folk ibland känner sig tvingade att genomgå en kastrering de inte behöver är mindre än problemet med att ha ett sådant krav överhuvudtaget. Alla kastreringar av transsexuella är inte ofrivilliga – men kravet som sådant är ett problem.

Pettersson erkänner i alla fall att det inte har något att göra med att man vill värna om barnen – vilket var det han drog till med först. Det handlar nämligen inte om ”barnens bästa”, utom om unkna normer. Ingen människa i Sverige idag blir tvingad att genomgå en könskorrigering, men däremot blir folk tvingade att välja mellan möjligheten att skaffa barn och att få vård. Det är tvång, oavsett vad man ”väljer”. Så mycket till val är det nämligen inte.

Bra bloggat: Lukas, Amanda, Projo, Per Pettersson, Hanna Wagenius. Noterat: ”Könskonträr” är tydligen ett nytt ord. Själv har jag använt det i åratal. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kristdemokraterna, Göran Hägglund, politik, lagar, HBTQ, kön, könskorrigering, könsidentitet, transsexualism, vård, kastrering, sterilisering, könsbyte, tvång, valfrihet, liberalism, tvångskastrering, intersexualism, könsorgan, lagar, könstillhörighet, Joakim Petterson, transpersoner

2009: Störd stolthet, skamliga normer och overklighetens tvångskastreringar

Jag lovade att skriva någon slags sammanfattning av året – och decenniet – som gått, och vid närmare eftertanke måste jag nog dela upp den i flera delar. Jag börjar med att lista 2009 ur ett HBTQ-perspektiv.

Årets…

Äntligen: Könsneutrala äktenskap röstades igenom den första april, och infördes i praktiken en månad senare. Det är helt fantastiskt hur lång tid det tagit.

Flopp: Eurovision Song Contest i Moskva i maj. Det är inte musiken som är floppen, utan den politiska tystnaden. Moskva invaderades av bögar i glitterkavajer som nästan enhälligt blundade för att HBTQ-aktivister arresterades under en fredlig demonstration samma dag som finalen skulle äga rum. Så mycket för den solidariteten. Malena Ernman var en av de få som vågade säga något högt, heder åt henne.

Hjältar: Jan-Olov Madeleine Ågren och Kerstin Burman på Byrån för lika rättigheter, som tillsammans ändrade praxis för hur namnlagen ska tolkas. Vuxna människor kan numera inte bli nekade ett visst förnamn för att det anses vara ”könskonträrt”. Madeleine får numera heta Madeleine och jag får heta Immanuel, efter domen i Regeringsrätten i höstas. Så sent som för några minuter sedan fick jag ett mail från en person som undrar hur man gör för att lägga till ett namn; en person som för ett år sedan inte hade haft en chans. Så har det sett ut de senaste månaderna: Eftersom jag grundade qruiserklubben Namnlagsändring Nu får jag en hel del frågor om just hur man gör, och det skulle inte förvåna mig om Skatteverket och PRV la märke till en liten men betydande skillnad i antalet ansökningar. Jag säger som jag gjorde i våras när den positiva domen från Kammarrätten kom: Välkommen in i 2000-talet!

Störd och stolt!

Pridetema: Störd! Även om det officiella temat för Stockholm Pride 2009 var Hetero, så var det inofficiella temat för min del Störd. Jag rände på olika föreläsningar och samtal och umgicks med instablissemanget och var störd och stolt hela veckan.

Skam: Hanteringen av Caster Semenyas vinst i friidrotts-VM i Berlin, och spekulationerna runt hennes intersexuella tillstånd. Sydafrikas friidrottsförbund som övergett henne när hon behövde dem som bäst, samt journalister världen över, samt en strid ström av bloggare och nätollare som har hängt ut henne, spekulerat i hennes ”egentliga” kön, anklagat henne för ”könsfusk”, spritt hennes läkarjournaler, avkrävt svar och totalt struntat i att de har att göra med en artonåring i psykisk kris. Fy fan, ni borde skämmas!

Aktivister: Hijras i Indien som bojkottade valen i våras för att de inte fick registrera sig som tillhörande ett tredje kön. Ett halvår senare fick de igenom sina krav, och därmed blev Indien det tredje landet i världen att godkänna ett tredje kön. Det är nämligen redan tillåtet i Nepal och Pakistan.

Oro: Uganda. Ett förbud mot homosexualitet och ett angiverisystem där alla som får veta att någon är homosexuell måste rapportera det till myndigheterna kan bli verklighet under nästa år. 1984 är inne igen, och det är så skrämmande att jag saknar ord.

Slutligen, en spådom om framtiden:

Den 20 september 2010 vaknar svenska folket med en ny regering: En rödgrön röra som förut. Det innebär bland annat att man äntligen kommer att kunna ta tag i det som Göran Hägglund totalt har ignorerat under sin tid som socialminister. Han har varit upptagen med verklighetens folk och inte haft tid att ta ställning till overkliga människors rätt att slippa tvångskastreringar.

Läs mer: ”Låt männen föda barn”. Två män som gifte sig i Malawi blev arresterade. Inget av det jag nämnt är med på listorna i DN eller AB, eller med i SvDs omröstning. Inte ens äktenskapslagen. Märkligt. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, politik, 2009, 2010, historia, lagar, juridik, homosexualitet, bisexualitet, transpersoner, könsneutrala äktenskap, äktenskap, namn, namnlagen, kön, genus, sexism, fördomar, Jan-Olov Madeleine Ågren, Kerstin Burman, Skatteverket, Caster Semenya, intersexualism, media, fördomar, transfobi, sport, VM, Berlin, friidrott, Stockholm Pride, heteronormen, Moskva, Ryssland, homofobi, Eurovision Song Contest, Malena Ernman, solidaritet, mod, demonstrationer, musik, Sydafrika, Indien, hijras, tredje könet, val, Nepal, Pakistan, Uganda, övervakning, konservatism, kristdemokraterna, Göran Hägglund, kastreringstvång, transsexualism, val, könskorrigering, normer, fördomar, könsidentitet, vård

Jag har slutat fråga varför. Det betyder

Jag har slutat fråga varför. Det betyder inte att jag har slutat undra, bara att jag förlikat mig med tanken på att aldrig förstå människor.

Testosteronet har inte bara gjort mig fj

Testosteronet har inte bara gjort mig fjolligare – det har en negativ biverkning också: Jag har börjat känna mig frusen.

Det är nog inte ens under åtta minus på stationen i Örebro, men ändå går jag in och värmer mig under den futtiga kvart jag måste vänta. Visst är jag lite lättare än förra vintern, men jag har pendlat i vikt hela livet och vägt betydligt mindre – men aldrig förstått ordet ”frysa” förrän nu. Jag har bara konstaterat att kroppen skakar, tappar rörlighet och blir stel, men jag har aldrig upplevt kyla som något obehagligt.

Nu när jag inte har mycket till underhudsfett kvar fryser jag på riktigt. Men jag vet var allt fettet har satt sig. Anledningen till varför jag hela tiden tappar byxorna är för att fettet har flyttat från mina höfter till min panna.

Du sitter på en tågtoalett och skiter i

Du sitter på en tågtoalett och skiter i godan ro när någon vilt främmande person sliter upp dörren. Det visar sig att låset är trasigt. Personen ifråga stänger dörren, men står sedan kvar och väntar utanför på att du ska bli klar. Du tvingas alltså möta henom när du går ut. Vad gör du?

Jag blev nervös och började babbla om låset och var tvungen att testa min teori om vad som var fel i praktiken, innan jag släppte fram stackaren – vilket bara gjorde händelsen ännu mer pinsam. Min fobi för att bajsa ljudligt är svårutrotad.

Om man spelar Mamma Mu-låten baklänges,

Om man spelar Mamma Mu-låten baklänges, vad hittar man för dolda budskap då? Efter fyra dagar med brorsbarnen går både jag och syster runt och nynnar ”Vi har fått en konstig ko, med konstiga små horn…”. Den sätter sig verkligen på hjärnan. Jag föreslår att man kanske manipuleras att tro att alla kor lever ett så idylliskt liv som Mamma Mu gör. Syster verkar skeptisk till mina konspirationsteorier.

En riktig man tittar på sina naglar med

En riktig man tittar på sina naglar med handen utsträckt framför sig, säger de som vet. Bara kvinnor tittar på dem med handflatan mot sig och med fingrarna böjda.

Jag vet inte vad som är konstigast: att det är det ”manliga” sättet som är det fjolligaste, eller att jag för en gångs skull inte gör något på det fjolligaste sättet.

Pappa och hundarna håller ”planeringsmöt

Pappa och hundarna håller ”planeringsmöte” i sovrummet efter frukost. De diskuterar dagens aktiviteter, antagligen med telepati eftersom de är helt tysta. Inte heller behöver de ha lamporna tända.

Detta är effektivitet. Jag måste ta efter min fars vanor om jag ska bli något. Kaffedrickande är för mycket begärt att jag ska börja med, men att ha två hundar som sekreterare kan jag tänka mig.

Pappa hävdar att han inte är någon man l

Pappa hävdar att han inte är någon man längre. Han styrs av östrogener, som gamla gubbar brukar göra, alltså är han gubbe och inte man.

Samtidigt har han sörjt i dagar över att ”gayglasögonen” – de syrénlila läsglasögonen – varit borttappade. En gång när han förlagt dem på jobbet sa en sköterska att de visserligen hittat ett par glasögon, men det var damglasögon så de kunde ju inte vara hans. Den här gången låg de däremot i soffan. Under tiden hade jag lagat hans gamla rosasvarta bågar med silvertejp.

Rosa eller lila, alltså. Min pappa kommer undan med så mycket fjolligheter som jag bara kan drömma om.

Jag väntade på livet, och idag är det här

Det är nu man borde skriva sammanfattningar av året – och decenniet – som gått. Det är nu jag borde försöka formulera i ord de viktigaste sakerna som har hänt. Det är så man gör vid nyår. Så hur sammanfattar jag bäst de senaste tio åren? Jag vet inte, men jag ska försöka. Känner jag mig själv rätt lär det bli ett antal inlägg. En sak är säker: Mitt tredje decennium har absolut varit det bästa hittills.

För tio år sedan hade jag fortfarande inte flyttat hemifrån, och jag längtade bort. Mina drömmar om att flytta till Irland hade redan grusats, för jag insåg att jag inte skulle komma längre än till Falun, men det spelade mindre roll i det långa loppet. Jag är kanske ett psykstört miffo som blir utförsäkrad på min trettioårsdag i höst vare sig jag kan jobba eller inte – men jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli såhär bra. Jag lever min dröm. Jag väntade på livet, och idag är det här.

Jag vaknade av att ett stort svart hårig

Jag vaknade av att ett stort svart hårigt monster satt på min bröstkorg och kvävde mig. Sedan började hon dränka mig i saliv när hon slickade mig i ansiktet.

Jag önskar att min vanliga väckarklocka var som Vallmo. Monster är så söta.

Dagens ord: Dysspiration Efter ett duss

Dagens ord: Dysspiration

Efter ett dussin inredningstidningar är jag kräktrött på shabby chic och övertygad om att ”stilrent” är ett tryckfel; egentligen ska det stå ”sterilt”. Tur att ingen människa lever så på riktigt. Jag vägrar nämligen att tro att folk lever i ödsliga gigantiska villor och att de på allvar tillbringar halva livet med att jaga efter det perfekta kaklet.

Jag blir inte inspirerad av eländet – jag blir dysspirerad. Tur att jag kommer från en familj som vet hur man odlar slackerglitter. Somliga kallar det dammig spindelväv, men de har inte fattat poängen.

Mysterium: varför är kaninen naken, lite

Mysterium: varför är kaninen naken, liten och ordlös, när Molly Mus är stor, påklädd och förstår talat språk?

Jag tror inte jag är stor nog att begripa mig på barnprogram. Tecknad film är komplicerat.

Jag är döende i självömkan. Min hals gör

Jag är döende i självömkan. Min hals gör ont och mina tinningar värker. Den traditionella tredjedagjulförkylningen har slagit till.

Det är inte svininfluensa i alla fall, eftersom jag är vaccinerad. Värre än så – det är manfluensa.

Dagens husfarstips: lägg inte glasflasko

Dagens husfarstips: lägg inte glasflaskor i frysen. De kyls snabbt, men det gäller att ta ut dem i tid. Vatten utvidgas när det fryser till is. Förr i tiden sprack flaskorna när de stod på altanen, men nu när julen har flyttat söderut får man upprätthålla traditionerna med hjälp av frysen.

Jag har inga riktiga vänner, om Kråkan i

Jag har inga riktiga vänner, om Kråkan i Mamma Mu har rätt:

”Man kan ju inte vara vän med någon som inte kan städa!”

Å andra sidan lär man sig också att det är okej för kor att cykla och att åka skidor och skridskor utan hjälm.

Systrar är bra att ha, del II

Uppdatering: När brorssonen väl kom ur den rosa pyjamasen var det för att sätta på sig en rosa klänning. Tyvärr lär han om några år vara ”upplyst” nog att veta att pojkar inte ”ska” ha rosa klänningar, men man får väl vara glad så länge det varar.

Storasystrar är bra att ha

För drygt fem år sedan, när min brorsdotter föddes, fick hon massor av rosa kläder av föräldrar och släktingar. Två år senare kom en lillebror, som till att börja med fick en del blå plagg. Det var nog ingen som planerat att det skulle bli så, men det var så det var.

Just nu sitter brorssonen, 2½ år gammal, i sin systers gamla rosa pyjamas och äter lussebulle. De passar väldigt bra i rosa båda två. Storasystrar är bra att ha.

Hederskultur och tidelag, det är vad bar

Hederskultur och tidelag, det är vad barnen får lära sig nuförtiden. Brorsbarnen tittar på en tecknad version av Svansjön. En prins pressas att gifta sig med en prinsessa fast han är kär i en svan – som visserligen är en förtrollad prinsessa. Frågan är vad man lär sig om prinsar i de gamla sagorna egentligen.