Mitt skrev börjar förvandlas till en varulvs

137 dagar på testosteron

Fredagsnattens sensation är fysisk. Hud sveper förbi hud i ett laddat möte, med ett spännande resultat mellan mina lår.

Med andra ord: När jag suttit hela eftermiddagen och kvällen och skrivit på min föreläsning och programmet kraschar upptäcker jag att klockan är över ett på natten, och att jag är trött och hungrig. Middag vore ingen dum idé. När jag står i köket och brer mackor upptäcker jag en märklig kittling mellan mina ben. Jag har morgonrock på mig, så jag öppnar den och tittar. Då ser jag att mitt skrev börjar förvandlas till en varulvs.

Det har varit kallt på sistone, och kyla gör ju att man får mer kroppshår. Det är jag van vid; det är så varje höst, till min stora lycka. Imorse upptäckte jag därför att jag har börjat få en hel del hår på armarna, och nu ser jag att på baksidan av mina lår växer en tjock päls som liksom letar sig framåt. Den konstiga pirrande känslan kommer från när hårstråna stryks emot varandra så att de blir statiska.

Nästan hela benen täcks av en lurvig matta. Jag ska försöka ta en bild på underverket, men tills dess får ni tro mig på mitt ord. Jag känner verkligen inte igen mig själv varken till utseendet eller till sättet, och jag gillar den jag har blivit.

Läs även andra bloggares åsikter om hår, kroppshår, testosteron, pubertet, könskorrigering, transsexualism, hormoner, kyla, statisk elektricitet, vård