Kuken! Eller: Betydelsen av Tourette för min transaktivism

Det kan hända att programmet hänger sig, att filen förstörs, att olika versioner av programvaran inte är kompatibel, att datorn inte fungerar, att det blir strömavbrott. Det är lugnt, jag vet ju vad jag ska säga, och om det går att trolla fram ett blädderblock kan jag skissa upp teckningarna lite snabbt.

Det kan hända att det inte kommer någon. Det är lugnt, då slipper jag göra bort mig.

Det kan hända att det kommer massor med folk. Det är lugnt, då kommer jag att göra bort mig och så får de sig ett skratt.

Det kan hända att jag tappar orden, inte bara i några sekunder utan att jag får ett riktigt hjärnsläpp. Det är lugnt, då bevisar jag att jag är mänsklig.

Det kan hända att folk inte hänger med i det jag säger. Det är lugnt, det är första gången jag pratar transfrågor inför en öppen publik och man lär sig av sina misstag.

Det kan hända att folk tycker att det är fegt att jag gömmer mig bakom en dator. Det är lugnt, då slipper de konfronteras med att jag är pervers.

Det kan hända att folk inte tycker att mitt ordval lämpligt för en allmän plats. Det är lugnt, då kan jag känna mig säker på att de inte tycker att jag är för torr och akademisk.

Det kan hända att jag ropar ”kuken!” som ett tic. Det är lugnt, det är ju faktiskt kukar och fittor jag pratar om.

Det sistnämnda är viktigare än man kan tro. När jag började jobba med transfrågor var det mycket som släppte vad gäller tvångstankar och tics, och det är ju inte så konstigt eftersom jag helt enkelt började må bättre. Sedan dess har jag haft perioder då ticsen har varit bättre och sämre, men en sak är klar: Om jag är i ett sammanhang där jag faktiskt kan prata om kukar och fittor – där det faller sig naturligt att använda de orden – så tappar jag helt rädslan för att faktiskt säga dem. Om jag föreläser om penisproteser så är ”kuken” inte något ord som blir helt fel ifall det råkar ramla över läpparna. Tvärtom. Och i och med det så tar jag helt udden av rädslan.

Det är samma sak när jag nu ska föreläsa om tvångskastreringar. Jag kommer att säga ”kuken”, och det kommer att ingå i sammanhanget. Det underlättar enormt. Om jag får säga ”kuken” och ”DAMP” i det sammanhang där jag är, så kommer behovet av att låta dem ploppa ur munnen att minska, och därmed rädslan för att göra det. Vilket lyft för min Tourette att jag blev transaktivist, och vilken tur för min transsexualism att jag begåvades med tics.

Läs även andra bloggares åsikter om Tourettes syndrom, transsexualism, ord, kukar, könsord, tics, tvångstankar, social fobi, ångest, oro, transaktivsm, föreläsningar, tvångskastrering, könsorgan, sex, sexualitet, fittor, social kompetens, NPF, psykologi, HBTQ