Toleransdagen – är tolerans normen? (Varning för könsord)

På måndag kommer jag och flera andra att prata om det fina ordet tolerans, med anledning av FNs ”Toleransdag” som är den 16 november varje år. Platsen är Stadsbiblioteket i Gävle, och det är föreläsningar hela eftermiddagen. Bland annat kommer min idol Sahar Mosleh att prata om ”norminfluensan”, representanter för RFSL, RFSU, kvinnojouren Blåklockan och tjejprojektet Vulcana föreläser, och jag själv kommer att prata om transpersoners könsorgan.

Räkna inte med några smaskiga detaljer om hur min egen kuk ser ut efter fyra månader på testosteron, men jag lovar att nämna ord som ”tvångskastrering”, ”Göran Hägglund”, ”kuk” och ”fitta”. Jag frågade faktiskt om det var okej att använda de två sistnämnda, eftersom det trots allt är ett bibliotek och alla som går förbi inte har valt att råka höra det, men det ska vara helt i sin ordning. Att säga fittfödd och kukfödd är så mycket enklare än född med flickkropp och född med pojkkropp. Så fittor och kukar kommer att komma upp under föreläsningen, och inte bara penis och vaginor. Inte för att jag tycker att de är särskilt grova ord – då tycker jag att ”Göran Hägglund” är värre.

Hursomhelst: Nu har ni blivit förvarnade, och ni är SÅ välkomna!

16/11 Kafé Edbom, Stadsbiblioteket i Gävle, kl. 12-16; jag börjar vid 15.

Såhär står det i programmet, som också finns som event på Facebook:

”Toleransdagen – är tolerans normen?

FNs internationella toleransdag infaller varje år den 16 november. Syftet är att motverka intolerans i samhället. Men är tolerans verkligen något att eftersträva? Att tolerera en annan människa är att också sätta sig över henom och anse sig själv vara lite bättre; att vara normen. Utifrån detta resonemang skapades förra året en normkritisk dag på Gävle stadsbibliotek. En dag att lyfta fram personer och grupper som samhället anser att man skall tolerera. En dag där man kan tänka till och ifrågasätta samhällets normer.

• 12.00 Normbrytare inom filmen – Roger Thollin ansvarig Filmkällan
• 13.00 Sahars krig med olika botemedel mot den eviga ”norminfluensan” – Sahar Mosleh är f.d. ordförande i Unga rörelsehindrade. Nu föreläser hon med det egna företaget SFR – Självständighet Flexibilitet Rättighet, samt studerar retorik. Hon är som hon uttrycker sig ”en go blandning av icke ”normala” helt enkelt”.
• 13.30 Nystartade RFSU Gävle informerar om sin verksamhet – Pauline Nordgren, sekreterare RFSU Gävle.
• 14.00 Vulcana – team för tjejer i Gävle och kvinnojouren Blåklockan informerar om sin verksamhet
• 14.30 Kränkningar i toleransens namn – är tolerans lika med respekt? – Johanna Hellgren ordförande RFSL Gävleborg.
• 15.00 Angår det dig vad jag har mellan benen? -  Ja, tydligen. Transpersoners könsorgan är en fråga för Riksdagen, för FN, för Göran Hägglund – och för dig, även om du känner dig hemma i din kropp och aldrig fått frågan ”är du kille eller tjej?”. Trollhare Jesus Immanuel Brändemo berättar om tvångskastreringar på 2000-talet och rädslan för gravida män. Immanuel Brändemo är transaktivist och bloggar om bland annat genusfrågor under namnet Trollhare – och en man född med flickkropp.

Immanuels blogg: http://trollhare.wordpress.com/

Måndag 16 november kl 12.00-16.00 Kafé Edbom, Stadsbiblioteket
Arr: Gävle bibliotek, Filmkällan, RFSU Gävle, RFSL Gävleborg, Vulcana – team för tjejer i Gävle, Kvinnojouren Blåklockan.”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om toleransdagen, Gävle, FN, HBTQ, transpersoner, kön, könsidentitet, transsexualism, könskorrigering, Stadsbiblioteket, normer, fördomar, funktionshinder, Sahar Mosleh, Göran Hägglund, könsorgan, tolerans, homofobi, transfobi, heteronormen, föreläsningar, evenemang, politik, könsord

Tystnaden skär genom tandläkarskräcken

Jag hade aldrig tandläkarskräck innan jag fick tandställning. Jag var femton år och de drog ut fyra tänder för att det var för ont om plats. Sedan fick jag räls i både över- och underkäke, och gummisnoddar för att hålla ihop dem som jag skulle använda dygnet runt utom när jag åt. Käken ömmade dygnet runt i ett och ett halvt år, och jag hade skavsår på insidan av läppen. Var sjätte vecka gick jag till tandregleraren som skällde på mig för att mitt överbett inte läkte ihop som det skulle; han var övertygad om att det var för att jag slarvade med snoddarna.

Jag vågade inte säga att jag använde snoddarna precis hela tiden, och att det gjorde så ont att jag inte ville äta. För det ska det ju inte göra. Tandställningar ska bara göra ont när de är nyspända, och inte jämt. Så det gjorde inte ont, bestämde jag mig för. Statistiken är självklart mer tillförlitlig än min egen upplevelse.

Det är minst fem år sedan jag var till tandläkaren senast. Nu är det dags igen; jag var där idag och skulle boka en tid för att jag tror att jag har tappat en lagning. Medan vi väntade hördes det välkända borrljudet inifrån något behandlingsrum, det som får blodet att isa i ådrorna. Jag förknippar aldrig det ljudet med tandlagning, eftersom jag bara har haft några enstaka hål, utan med tandställningen. Men allra mest förknippar jag det med den stora lögnen: Det här gör inte ont. Det, och min egen självförnekelse.

Idag vågar jag erkänna när jag har ont i tänderna. Idag skulle jag klara av att berätta att det faktiskt gör ont – det var därför jag var där ju. Jag tror jag behöver påminna mig om att jag har ett språk nuförtiden. Min tandläkarskräck är egentligen inte en rädsla för att det ska göra ont, utan en rädsla för att inte kunna förmedla att det gör ont. Jag är 29, och börjar lära mig att säga ”aj”. Det är ju en milstolpe i min utveckling som heter duga.

Läs även andra bloggares åsikter om tandläkare, tandläkarskräck, tandställning, smärta, värk, lögner, självförnekelse, ljud, rädsla, fobier, språk, kommunikation, känslor, tandvärk, tänder