Kaninkukar och kastrationsångest
Som transkille är jag glad, men som djurrättsaktivist är jag bekymrad.
Forskare i USA har lyckats komma på hur man rekonstruerar kukar med potens. De skar bort penisen på hankaniner, för att sedan testa att odla fram fungerande organ, med svällkroppar som gör det möjligt att få erektion. Försöket lyckades. Kaninerna fick snoppar som gick att använda till att para sig, vilket de också gjorde och fick ungar som resultat. Hur många försök innan dess som misslyckades, och hur kaninerna mådde av miljön och behandlingen och vad som hände med dem sedan, framgår inte. Man kan ju gissa.
Jag vill verkligen verkligen verkligen ha kuk. Mitt penisavund och mitt kukkomplex råder det liksom inget tvivel om, och lika lite hur skeptisk jag är till att låta mig opereras med dagens metoder. Jag vill bara inte att forskare skär snoppen av kaniner för min skull. Så visst är tanken oerhört lockande och fascinerande, men jag känner med de kaniner som fått offra sitt könsorgan och förmodligen sitt liv för forskningen.
Att det är möjligt att göra det på kaniner säger ju dessutom inte att det är lika ”lätt” att göra det på människor. En kaninkuk är inte längre än en centimeter ens med stånd; tillochmed jag har längre kuk än så. Fyra månader på testosteron har tagit ut sin rätt, även om det inte är något som kan mäta sig med en medfödd kuk på något sätt.
Jag känner med de kaniner som har plågats och dödats, men samtidigt är jag glad över de framsteg som har gjorts; jag önskar bara att de hade skett på ett mindre blodigt sätt. Min känsla är lika mycket grundad på moralisk medvetenhet som på min egen kastrationsångest – för jag är i första hand kanin, i andra hand transkille.
Cred till Amanda Brihed. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kukar, könsorgan, kaniner, djurförsök, forskning, djur, djurrätt, operationer, organodling, medicin, metaoidioplastik, falloplastik, transsexualism, HBTQ, vård, könskorrigering, moral, etik, djurplågeri, kastrering
RSS - Posts
Jo, det är riktigt trist att man behöver gå så långt. Varför inte försöka, även om det tar längre tid till resultat, att göra det på ett mer humant sätt. Som att odla kukar från stamceller eller nåt sånt.
Ja, det kan man tycka. Men det är så det är: väldigt fixerat vid djurförsök, som om det är det enda alternativet :S
Precis!
Och det är det jag tycker är tråkigt med förhållandevis många forskare: de ser inte utanför sitt eget område. Det blir liksom deras värld och uppfattning, på gott och ont.
Japp. Ibland förstår jag snacket om kulturelitister, men samtidigt är det ju inget unikt för just humanistiska ämnen att folk grottar in sig.
Jag ber på förhand om ursäkt för att jag rotat fram ett någorlunda gammalt inlägg att återuppliva, till råge på allt med en wall of text. Som forskare som utför djurförsök skulle jag bara vilja besvara det där, eftersom det innehåller ett återkommande argument jag helt enkelt inte förstår:
Utan att kunna så mycket om att just odla kukar så förstår jag inte vilket det där andra området forskare bör titta på är. Det sägs hela tiden att vi är [välj stereotyp på temat "han kan ju formelsamlingen utantill men klarar inte av att knyta skorna] och att vi bara kan en enda sak, men det är aldrig någon som säger vilken den andra saken är. Finns det en andra sak? Med förslaget om att odla kukar från stamceller antar jag att du menar stamceller in vitro (eftersom kaninkukar rimligtvis kommer från stamceller de med). Då hamnar man i en diskussion om vilka försök som borde vara genomförbara och inte vilka man faktiskt tror är genomförbara. Den perfekta forskningen borde vara billig, enkel, etisk och ge fantastiska resultat. Jag tror (eller hoppas i alla fall) att alla forskare försöker göra rimliga avvägningar däremellan, samt att de är stolta över de kriterier de lyckas leva upp till. Därför är det så tråkigt när folk jämför ens resultat med det där hypotetiska experimentet som *borde* gå att genomföra (fast ni får allt hitta på hur själv).
Så. Nu har jag fått motionera min käpphäst lite. (Okej lite till: Djurförsök är dyra och inge kul. Det skulle vara jätteroligt att gå över till något annat. Vad nu detta skulle vara.) Forsknarnas värld och uppfattningar är förstås inskränkt på många sätt, men jag (och jag har sällskap) är lite trött på att höra enbart det, eftersom det är något jag redan visste. Det är t.ex. rätt ofta uppenbart att forskare tycker att deras forskning är jätteviktig på rätt oklara grunder. Behöver vi t.ex. kunna odla kukar? (Jag skulle säga att det är värt försöken, men det är ju bara jag.) En debatt om huruvida vi alls behöver forska inom ämnen som kräver så mycket skulle vara intressant tycker jag. Det är bara så mycket mer användbart med specifik kritik.
Tack för ditt inlägg. Jag ska erkänna att jag inte känner till det andra sättet som jag önskar att det gick att göra det med, det är mer ett sätt att förhålla mig till den dubbla känslan av att inte kunna vara helt glad över resultatet.
Mmm, jag tror att det är en rimlig inställning, men jag ville bara berätta hur det känns på andra sidan staketet. Snubblade just över följande blogginlägg som tar upp detaljerna i kaninstudien om du eller någon annan är intresserad av detaljer kring att odla penisvävnad. Värt att notera kan vara att det verkar vara både själva odlingen av vävnaden samt implanteringen i värd som är nyheten i studien, så något in vitro-alternativ verkar svårt att föreställa sig.
http://scienceblogs.com/neurotopia/2009/11/friday_weird_science_lets_go_a.php#more
Åh, tack för länken
Btw gillar jag din kommentar ovan om fördomar om forskare: ”han kan ju formelsamlingen utantill men klarar inte av att knyta skorna”. Det är nämligen så vi med Asperger också framställs, och även vi språkvetare får en släng av sleven av sånt. Så jag tror jag snor den formuleringen
Amenasså, det där med att vi knappt kan knyta skorna (uttala förståeliga meningar, tänka etiskt, förstå skönhet, osv.) stämmer ju! Ibland. Lingvister däremot har jag inga fördomar om. Bortsett från att de verkar ha skägg varenda en, men mitt urval där är begränsat till Lund.
Jag får väl odla skägg för att komma över mitt ”jag är varken riktig språkvetare eller riktig litteraturvetare”-komplex
Jag är inte lingvist, jag valde litteraturinriktning i Engelska, men det räknas ändå som Språkvetenskap. Det är nog därför jag har klen skäggväxt…