Om en vecka är det FNs toleransdag. Japp, den heter så. Det är alltså en dag då man ska gå runt och tolerera andra människor och känna sig duktig. Typ. Jag tänkte fira dagen med att prata om hur jag tolererar personer med transfoba åsikter – men inte deras transfobi. De personerna sitter i regeringen, i riksdagen, i FN och lite varstans. Människor som med lagar, bloggar och andra verktyg uttrycker åsikter om vad andra människor bör och inte bör göra med sin kropp.
Ett FN som fortfarande 2009 velar när det gäller sånt som avkriminalisering av homosexualitet, och som fortfarande listar transvestism som en psykisk störning (till skillnad från Sverige, som avskaffade diagnosen i januari i år), men som – och det ska de ha cred för – faktiskt erkänner att transpersoner blir utsatta i ”kriget mot terrorn” för att till exempel biologiska män i kvinnokläder misstänkliggörs och kränks.
En socialminister som inte vill ta itu med ett lagförslag som legat i två år, för att vad han än gör kommer han att få kritik och han kan inte bestämma sig för om han vill stöta sig med sina väljare eller med verklighetens folk. Högerkristna skulle inte gilla om han motsatte sig kastreringstvång av barn och vuxna, och inte heller om han gjorde att människor slapp skilja sig, eller om han införde regler som gjorde det lättare för barn att få vård. Det handlar ju om människor med transsexualism och vissa intersexuella tillstånd; barn och vuxna vars biologi är en pungspark mot tvåkönsnormen.
Människor som slänger ur sig att ”könsbyten” är sjukt och inte borde vara ”gratis”, människor som hävdar att man ”faktiskt måste bestämma sig” och att man inte borde få ha kvar till exempel sin livmoder ”om man nu vill vara kille”, människor som anklagar intersexuella tonåringar för att vara bedragare, människor som insisterar på att deras tolkning av en annan människas kön är viktigare än vad personen själv upplever sig som.
Ja, helt enkelt människor som anser att de vet bättre än andra – men som samtidigt ofta påpekar att de absolut tolererar och accepterar transpersoner.
Jag accepterar och tolererar dem tillbaka – så länge de inte gräver i mina kalsonger. Tyvärr är det precis det de gör. FN listar idag sin kritik mot Sverige, och det är viktiga punkter: Hatbrott och våld mot kvinnor blir dåligt utredda, kvinnor samer, romer och funktionshindrade blir diskriminerade, invandrare får inte vård och asylsökande barn inte den utbildning som de har rätt till. Äntligen blir det tyst på de som tror att Sverige alltid är bäst på mänskliga rättigheter. Däremot lär inte FN kritisera Sverige för att vilja införa lagar som kräver kastrering av barn och vuxna. Tyvärr.
***
Jag kommer att hålla en föreläsning den 16/11 på Stadsbiblioteket i Gävle, med rubriken ”Angår det dig vad jag har mellan benen?”. Exakt tid meddelar jag senare. Läs även andra intressanta bloggares åsikter om transsexualism, transpersoner, HBTQ, kön, könsorgan, könsidentitet, könsroller, genus, kastrering, sterilisering, lagar, transfobi, FN, politik, Göran Hägglund, vård, intersexualism, barn, fertilitet, operationer, etik, moral, tolerans, dubbelmoral, Sverige, normer, heteronormen, fördomar
Men jag förstår inte vad det skulle angå mig, som cisgendered (finns det på svenska?) om transpersoner har sin äggstockar kvar eller inte? Vems beslut utom deras, i samråd med läkare, kunde det rimligtvis vara? Jag förstår inte heller varför jag ska ”tolerera” transpersoner – tolererar gör man väl med sådant som är obehagligt för en (som transfobiska personer kan vara…), inte med folk i allmänhet? Det är inte så att jag ska vara snäll och tolerant, jag ska helt enkelt skita i om folk är trans eller cis och behandla dem alla lika. Vad trött jag blir på folk som ska dalta med sina fördomar och ha en klapp på huvudet och en kaka varje gång de inte beter sig som grisar.
Det var nu inte egentligen meningen att bli upprörd i din blog, men jag har sett så mycket dumma kommentarer i blogosfären på sistone…
Vi kanske ska ha en toleransdag där vi enbart tolererar de som är toleranta mot alla.
Undrar hur många vi skulle få vara toleranta mot då? Folk (i all fall är det min uppfattning) tycker alltid att de är så toleranta om de inkluderar en grupp de tidigare exkluderat. Exempelvis hörselskadade, att de däremot inte inkluderar de hörselskadade som är transpersoner och sitter i rullstol är ju inte relevant.. Då en ”hörselskad” uppenbarligen är vit, fullt funktionsduglig och dessutom lätt går att plassera in i ett könsfack och blir kär i folk som placeras in i motsatt könsfack.
Har haft många diskussioner på ämnet då folk hävdar att man inte kan begära av exempelvis kvinnooganiseringar att de inkluderar alla som identifierar sig som kvinnor. Att de vill fokusera på ett förtryck åt gången.
Ja, det är det jag försöker förstå: Varför folk anser att det angår dem vad andra gör och inte gör. Jag tror att det har mycket med rädsla och stress att göra: Genuspanik. Och jag försöker vara ironisk när jag säger ”tolerera” just för att jag också tycker att det är ett ord som låter väldigt mycket som ”titta vad generös jag är som tolererar dig”.
”Vi kanske ska ha en toleransdag där vi enbart tolererar de som är toleranta mot alla.” Åh, ja… Det vore intressant. För det du berättar känner jag igen, och det gör mig förbannad. Men ofta är man ju tolererad i såna grupper så länge man inte låtsas om att man är ”avvikande”, utan det är först när man tex. börjar ge förslag på förändringar, ställa krav eller så som det blir tydligt att man inte passar in. Och då blir det personligt, för man är ju så Speciell och så måste man förstå att de bara vill väl. Urk…
Tolerant är ett vidrigt litet ord, synonymt med begreppet ” jag avgör vad som är okej och du lever på min nåder”.
(Trodde för övrigt aldrig att jag skulle se Immanuel ha ett stavfel i en rubrik. Allt väl?)
OMG! Stavfel! Du har rätt. Mina ögon hoppar alltid i kors när jag skriver ord där bokstäver upprepar sig. ”Tolererar” blir antingen ”tolerar” eller ”tolerererar”, men jag brukar upptäcka det i tid. Jag är egentligen väldigt intolerant mot stavfel.
*önskar att det inte vore smileyfri vecka så jag kunde visa att jag är lite ironisk*
Men ja, det är ett vidrigt ord. Klapp på huvudet, liksom.
Jag brukar göra samma sak. Oftast blir det typ bananan eller tolerererar för min del. ”Institut” och ”institution” skall vi bara inte tala om, vilket är besvärlig när man vill skälla på Folkhälsoinstitutet så ofta som jag vill.
Nätlivet blir besvärligt utan smileysar, men å andra sidan kan de också vara gräsligt irriterande och tjäna som en ursäkt för att inte formulera sig väl och exakt.
”Institution” är ett sånt ord jag har skitsvårt att skriva. Det tog tre försök den här gången…
Svårt att inte associera till Tom Lehrers briljanta sång:
Hahaha, den hade jag glömt, så tack för påminnelsen
Pingback: Toleransdagen – är tolerans normen? (Varning för könsord) « trollhare
Pingback: Jens O. » Blog Archive » Ugandas homosexuella tvingas på knä av kyrkliga bigotter
Pingback: Välkommen till mitt overkliga köksbord, Göran Hägglund « trollhare