Myter om könsbyten I: Dina skattepengar betalar min sexlek
En av de vanligaste fördomarna om ”könsbyten” är att det är ett val man gör: Först är man man i en massa år, och sedan kommer man på att man vill byta kön, opererar bort kuken och blir kvinna, eller tvärtom. Det är en så extrem förenkling att förklaringen till varför det är fel måste bli väldigt komplex, men jag ska försöka.
Inspirationen till detta är ett blogginlägg som jag borde ha ignorerat. Egentligen vill jag inte ta upp det, för jag tycker att det finns tillräckligt med elände ändå. Jag tänker att det gör folk deprimerade och oroliga att jag bara spär på med negativa saker jag hittar, alla fördomar, allt hat och alla rena dumheter som skrivs, men jag tycker att det här blogginlägget säger något om hur transfobi fungerar. Därför tar jag upp det.
Det är två gymnasietejer som bloggar om sitt liv som ”Nyköpingsflickorna”, men mitt bland alla inlägg om kläder och sånt hittar man ett utbrott:
”Idag var Andrea och Charlotte på obligatorisk föreläsning i skolan om olika sexuella läggningar.
Visste ni att det är kostnadsfritt att göra könsbyte?
Att staten betalar det för att det klassas som en sjukdom att man är en ”person i fel kropp”.
Alltså går våra skattepengar åt att folk som inte trivs med sin kropp ska få göra könsbyte, helt sjukt.
Bi och Homosexuell har också klassas som en sjukdom för länge sedan.
Jag anser att om man är bi, homo, hetro eller transexuell så ska man betala för sådana operationer och inte att skattepengar ska gå åt att byta kön.
Så jag kan kalla mig transexuell efter jag levt tillräckligt långt liv som tjej och byta kön, så har jag provat på båda.
För vem har inte funderat på hur det skulle vara att va kille?
skämt och sido.
Det låter ju lika stört som det är.”
”Det ÄR en biologisk sjukdom. Det är ett fel i generna redan från födseln. Därför klassas det som en sjukdom. Det har inget med någon sexuell läggning att göra överhuvudtaget. Utan det faktum att man i själ och hjärta känner sig som det motsatta könet mot vad kroppen visar. Så det är inte sjukt alls att det är kostnadsfritt utan väldigt bra då dessa människor mår otroligt dåligt psykiskt som leder till djupa depressioner och ofta to.m. självmord.”
”OM de nu vill byta kön ska de stå för det själva och inte för VÅRA pengar!!!! Det är så vi resonerar. Om du inte kan acceptera att vi inte vill lägga ner pengar på könsbyten med våra skattepengar är det inte vårat bekymmer!!!”
”Du har inte tänkt på att även självmord – som är alternativet till könskorrigering för många transsexuella – kostar samhället pengar? Samhället tjänar på att rehabilitera sjuka, och transsexualism är en sjukdom. Är det samhällsekonomiskt försvarbart att neka människor vård och tvinga dem att leva på bidrag resten av livet för att de är för deprimerade för att kunna jobba, när de skulle kunna jobba och betala skatt om de bara fick vård?”
Det mycket uttömmande svaret:
”JA”
Ett självmord kostar samhället nästan tio gånger så mycket som en könskorrigering*, och att hålla människor i djup depression är helt enkelt inte lönsamt. Akutsjukvård efter självmordsförsök, psykiatrisk vård både som inlagd och i form av olika terapier och medicineringar, åratal av sjukskrivningar och utebliven inkomst och därmed utebliven skatt… Om man förutsätter att man lever i tjugo år med detta som vuxen innan man antingen tar livet av sig eller söker vård, så är det förmodligen billigare för samhället att betala en könskorrigering till att börja med.
Fast nu är det ju inte pengar det här handlar om. Om man hellre betalar extra för att slippa bekosta vissa sorters vård så är det inte en fråga om ekonomi, utan bara en skenmanöver. Många tror att könskorrigeringar är om något man gör för skojs skull, men de flesta brukar sansa sig när de får veta hur det ligger till. Andrea och Charlotte däremot, de väjer inte för starka åsikter. De är modiga nog att stå för att de är transfober, och för att de är okunniga nog att tro att transsexualism är en sexuell läggning. Jag kan nämligen inte tolka det på något annat sätt.
Ja, deras skattepengar bekostar min könskorrigering, och mina skattepengar bekostar deras utbildning. Jag känner inte att jag är så himla nöjd med den utbildning de verkar ha fått om de tror att ”könsbyten” är någon slags sexlek. Frågan är var jag klagar då?
*) En könskorrigering kostade 200 000 år 2004, ett självmord 18 680 000 kr samma år (öppnas som pdf).
Sex- och samlevnadsundervisning borde bli obligatoriskt för lärarna, såklart. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om könsbyte, könskorrigering, transsexualism, vård, medicin, ekonomi, transfobi, transition, HBTQ, transpersoner, kön, könsorgan, genus, psykiatri, ekonomi, självmord, självmordsförsök, kostnader, mediciner, operationer, hormoner
RSS - Posts
*asg* Ja, man måste ju skratta åt sådana människor, annars är risken stor att man börjar lipa i stället.
Andrea och Charlotte lider av en tidstypisk och tyvärr mycket vanlig störning, eftersom de är klart asociala. Med detta menar jag att de inte förstår att de ingår i ett samhälle och ett sammanhang, samt att de inte kan sätta sig in andra människors situation. De visar alltså upp infantila personligheter och riskerar att få stora problem med att relatera till andra personer i en heterogen miljö.
Äsch, nu vart jag ju arg i alla fall. Fast bara lite
Japp, det tänker jag också. Och så tänker jag att det är tur för dem att de inte har lagt ut sina efternamn, för det framstår inte som det mest genomtänkta de har skrivit.
det är tur för dem att de inte har lagt ut sina efternamn
Men det har ju de visst gjort! Det står ju klart och tydligt i spalten där de berättar om sig själva! Antar att de är tvillingar.
Tja, vad skall man säga? Okunniga snorungar, fyllda sjutton men verkar inte ha den mognadsgraden och dem skall man behöva dela stad med
Jag anser att om man är bi, homo, hetro eller transexuell så ska man betala för sådana operationer och inte att skattepengar ska gå åt att byta kön.
Om de hade varit beredda på att lyssna och inte så fulla av sin egen förträfflighet skulle jag kommenterat att det inte är samma sak, inte på samma nivå.
Man vill ju knappast byta kön för att man är lite allmänt missnöjd med sin kropp. Då satsar man snarare på att operera brösten (förstora, förminska brukar vara mer medicinskt motiverat) man lyfter sig på diverse ställer, fyller ut läpparna, gör om näsan eller får botox insprutad i pannan (jag har nyligen fått lära mig att det faktiskt finns ett vettigt användningsområde för Botox i någon av de bloggar jag läser)
Man får bara hoppas att de små liven mognar och får lite vett och medkänsla i skallen när de blir äldre.
Ah, jag såg inte det. Kanske för att det såg så konstigt ut för att det stod som ett enda namn.
Och jo, jag tycker att det är intressant att fundera över hur man opererar sig som homosexuell eller bisexuell eller heterosexuell… Men de tankarna behåller jag nog för mig själv
Jag vet precis hur det känns, att behöva driva sån här argumentation på den mest grundläggande av nivåer (som man egentligen tycker att alla borde ha kommit förbi för länge sen).
Då och då tvingas jag ta rollen som den arga feministen, hur mycket detta än tar emot. Men i vissa situationer hänger det verkligen på en själv: om man själv inte gör det så kommer ingen ens berätta att de här argumenten finns.
Så: bra jobbat!
Den arga feministen är min favoritroll
Jag tycker det är svårt att hantera att det finns så mycket negativt, det är väl lite därför jag fortsätter att haka upp mig på det. Men å andra sidan tycker jag att det kan vara på sin plats att visa att det inte alls är så himla självklart jämt, utan att det finns de som faktiskt tycker sånt här, utan att för den delen gömma sig bakom total anonymitet och stinka brunskjorta.
Mycket bra analyserat!
Den rent medmänskliga biten borde vara försvar nog för skattebetald hjälp vid sjukdom. Det är underligt att argumentera mot något som är så självklart i Sverige. Om andra sjukdomar behandlas i Sverige så ska väl självklart denna också göra det; ekonomiskt försvarbar eller icke!
Felet tjejerna gör i deras inlägg är att de inriktar sig fel. Om de inte tror på medmänsklighet och långsiktig vård, (där deras stackars slantar senare går tillbaks ner i deras fickor, med ränta) så borde de välja sina ”fighter” lite bättre. Att enbart peka ut könskorrigering som boven i dramat blir väldigt stramt och ensidigt. De borde valt att attackera hela den skattefinansierade vården istället, med en rubrik i stil med:
”Våra skattepengar hjälper sjuka – GRATIS”
Fast ”förhoppningsvis” är de som många andra Svenskar när det kommer till nya företeelser ; gorma först och tänk sen. Efter lite betänkande kanske de inser att de har fel
.
Ja, precis. Det finns massor av vård som betalas enligt högkostnadsskyddet, som folk har åsikter om. Jag tycker det är lika otäckt när folk säger att de inte vill betala för ”könsbyten” som när de säger att de inte vill betala för rökare som fått cancer. Jag trodde att vi hade lämnat medeltidens syn på sjukdom som ett karaktärsfel bakom oss…
Dumma var dom men inte tillräckligt för sina namn. Jag hoppas dessa personer mognar och tar åt sig mer av livet men ändå får en liten baksmälla av deras dumma utlåtande!
Annars så hoppas jag allt är bra med dig, och du får en bra framtid immanuel!
Ja, man får hoppas att de mognar och inser att de har grymt fel.
Och detsamma!
Jag anser definitivt att könskorrigeringar skall bli bekostade av samhället, fast jag reagerar å andra sidan på begreppet sjukdom… Jag tycker personligen att det begreppet är något fel. Nu är det så att jag personligen inte är särskilt insatt direkt, det måste jag erkänna. Jag förstår grejen med att bli utredd och att det är oerhört viktigt. Men att sjukdomsklassificera det känns ändå oerhört fel…
Jag har tänkt på det förr, kanske har jag helt fel? Det är mest en fundering som jag haft, och mer undrat över… Kanske du kan besvara det åt mig, för det handlar inte om ifrågasättande… (om du förstår vad jag menar, ibland har jag svårt att förklara mig). Jag är mer nyfiken på sakfrågan där gällandes begreppet sjukdom.
Åh, det är en jättebra fråga
Jag ska försöka få till något svar 
Åh, tack så mycket
Jag reagerar också lite på att kalla det för ett ”fel” eller en ”sjukdom”. Som jag ser det så är det då symptomen (depression etc) som kan räknas som sjukdom, och den effektivaste metoden för att behandla dessa symptom är helt enkelt en könskorrigering.
Dock är jag rätt säker på att det inte är så sjukhusen ser det.
Ja, ibland har jag funderat på om inte ”könsdysfori” är det bästa ordet ändå. Det associerar man ju lättare till att det handlar om de psykiska symtomen på ett fysiskt tillstånd. Ungefär ”transsexualismrelaterad depression”.
Själv funderar jag på hur mycket Söderköpings ryttarsällskap och IFK Nyköpings Handbolls damlag får i bidrag så att våra skattepengar bekostar de här småtjejernas hobbys?
Det kan man också undra…
Jag blir bara glad över att jag har så pass mycket bättre självförtroende att jag inte blir ledsen av sånt här längre. Jag undrar bara hur det är att dehumanisera en grupp så mycket att man saknar empati inför deras lidande. Blir inte livet fattigare av det? Jag skulle nästan (men bara nästan, jag skulle inte vilja träffa sådana människor) vilja erbjuda dem att träffa mig ansikte mot ansikte och höra min upplevelse, och se om de skulle få mer sympati, bara som ett experiment. För jag antar att det är enklare att vara emot en grupp som man inte ser som individer.
Japp, det tror jag med. Jag tror att om de mötte någon som själv kom ut som ts så skulle de inte riktigt vara lika kaxiga. I synnerhet inte om det var någon de kände.
Oh jämrans i min lilla låda, vad kul att möta jäntorna ansikte mot ansikte! Jag kunde inte låta bli att ta på mig dryyyygaste farbrorsminen och skickade två inlägg (tvivlar på att de kommer in, så här kan ni njuta av dem, säger Självgode Sixten):
1: ”Hmmm… Födda 1992? Då hade jag redan betalat skatt i tre år, mina små vänner, och har fortsatt sedan dess. Men jag kan se nu att mina skattepengar ifråga om er utbildning var FULLKOMLIGT bortkastade. Ingenting verkar ha gått in. Jag ångrar att jag betalt ert uppehälle via barnbidrag, dagis, skola etc. Det gjorde tydligen ingen nytta. Delar ni en blogg och en hjärncell som goda kommunister?
Jag kan faktiskt inte acceptera att MINA pengar ska gå till er uppenbart missbildade och feluppfostrade individer. Många ungdomar tycker det är roligt att provocera och tycker detta i sig är nog, och ni hör ju till den delen – ni är den något äckligare varianten av AFA eller Nationaldemokraterna – samma pöbelaktiga ”resonemang”, men lite mer salongsfähig klädsel. Det är så jag resonerar. Om ni inte accepterar det, är det inte mitt bekymmer…. Lycka till i livet jäntor, och hoppas verkligen ni inte stöter på problem!”
2: ”Jag undrar varför ni flickor (ursäkta en transfarbror, men jag har banne mig betalat skatt sedan innan ni föddes…) har så svårt för transsexualism? Varför tycker du Charlotte och du Andrea, att det är stor skillnad på detta och cancer? Jag förstår att ni har mycket svårt att formulera era tankar om detta, men försök gärna! Varför blandar ni ihop transsexualism med att vara homosexualitet och bisexualitet? Ni förstår, det har delvis att göra med översättningar av det engelska språket att ni blir lite förvirrade; eftersom ”sex” kan betyda BÅDE det vi på svenska menar med ”sex” och det vi menar med ”kön” (alltså man eller kvinna), så kan det bli lite rörigt, förstår ni.
I sammanhanget ”transsexuell” har det alltså ingenting med själva sexualakten att göra, utan handlar om vilket kön man är. Men ni är så unga, då har man inte så mycket erfarenheter och kan inte så mycket som vi äldre, och man är också mer oförstående och dömande, särskilt om det man inte kan så mycket om. Så jag antar att ni är ursäktade. Men lär er gärna lite mer än om handboll, hästar, kläder och pojkar – jag lovar att det kommer att berika ert liv!”
Väl talat. Vi får se om de svarar…