Skam är bra – Del II

För några år sedan ältade jag ofta en idé som ramlat ur någon av alla dessa böcker jag brukade slå folk i huvudet med: möjligheten att en människa bara är summan av sina erfarenheter. Jag tyckte att det lät fruktansvärt deprimerande, för jag kunde inte se något som helst framtidshopp i ett sånt synsätt. Om man bara är summan av sina erfarenheter, hur skulle man då kunna förändra sin situation?

Idag kom jag på ett annat sätt att se på den idén. Jag brukar alltid upprepa som ett mantra när jag har ångest: Skam är bra, skam betyder utveckling. Det är först nu som jag inser vilka konsekvenser det rimligen borde få:

Med tanke på hur många misstag jag gjort – och fortfarande hela tiden gör – borde jag vara en extremt välutvecklad och högt stående varelse.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om skam, skuld, psykologi, känslor, ångest, utveckling, rädsla, självkänsla, depression, identitet

Vi frågar inte hur sjuk du är – för du är gravid så det skiter vi i

Det är inte en sjukdom att vara kvinna. Det är inte ens en sjukdom i sig att vara gravid – men att vara gravid innebär inte att man plötsligt blivit immun mot sjukdom.

Om jag förstått det rätt är det ungefär så man ska tolka domen som föll idag: Stockholms tingsrätt slår fast att Försäkringskassan har diskriminerat fyra kvinnor som inte fått sin sjukskrivning godkänd under graviditeten, eftersom en icke-gravid person med motsvarande besvär skulle ha fått igenom den. Man får inte särbehandla gravida och ställa högre krav på dem än på andra.

Det är intressant att läsa domen och se hur Försäkringskassan har argumenterat för att foglossning vid graviditet inte är någon sjukdom:

”I ditt fall så betvivlar vi inte att dina foglossningsbesvär inneburit en viss funktionsbegränsning under din graviditet. Försäkringskassan anser dock inte att besvären varit så omfattande och allvarliga att de kunnat betecknas som sjukliga och onormala.”

Jag som trodde att Försäkringskassans slogan var ”Vi frågar inte hur sjuk du är, för det skiter vi i”, eller något liknande.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Försäkringskassan, graviditet, barn, kvinnor, kön, könsdiskriminering, genus, DO, diskriminering, sjukskrivning, politik, sjukdom, funktionsnedsättningar, domar, lagar, foglossning, hälsa

Galenskap och sex i väntan på manlighetsbekräftelse

Jag passerar inte som kille, har jag fått bekräftat idag. Inte än. Däremot har jag, för första gången, blivit ifrågasatt när jag hämtat ut ett paket till Immanuel. När jag har beställt saker själv har jag för det mesta använt mig av initialer istället för förnamn, men andra har alltid skrivit Immanuel när de skickat saker. I två år har jag hämtat ut bland annat rekommenderade brev och paket adresserade till Immanuel, och ingen har någonsin ifrågasatt varför mitt pass inte har samma namn som det står på beställningen – förrän nu.

Ironiskt nog händer detta första gången när det äntligen ligger ett färdigt pass i mitt nya namn som jag inte hunnit hämta ut än. I två år har jag slunkit igenom systemet och hämtat ut paket till Immanuel utan problem, men nu plötsligt måste jag visa personbeviset från Skatteverket på att jag är jag. Jag förstår ju att det är för min egen säkerhet som kund, men om jag inte hade haft intyget hade det blivit jobbigt.

Imorgon ska jag i alla fall hämta ut mitt nya pass inne i Gävle, och det ska bli skönt att äntligen kunna skylta med rätt namn. Jag antar att folk kommer att ifrågasätta om det är mitt pass i början, men jag längtar till den dag det inte bara är av slentrian eller för att de känner mig som folk köper att jag heter Immanuel.

Under tiden får jag trösta mig lite med de böcker jag fick i paketet: Tegelstenen History of Madness och trilogin History of Sexuality av Michel Foucault, och Melankoliska rum av Karin Johannisson. Galenskap och sex ska nog kunna pigga upp mig. Jag undrar vad Foucault, queerteorins förfader, skulle ha sagt om han vetat att det i det progressiva Sverige först ett kvartssekel efter hans död 1984 blev möjligt att skilja en vuxen människas förnamn från hens könsorgan.

Läs även andra bloggares åsikter om namn, namnändring, transpersoner, transsexualism, kön, genus, könsroller, historia, psykisk ohälsa, sexualitet, Michel Foucault, queerteori, Skatteverket, namnlagen, HBTQ, Karin Johannisson, böcker, paket, Posten, pass, identitet, lagar, studier, filosofi

Dagens ord: Analsexets lag

Då någon skriver om HBTQ-frågor på en tidning, forum eller blogg med öppen kommentarsfunktion, går sannolikheten för att någon drar upp analsexets farligheter eller de tio sekunder av halvnakna killar och drag queens de sett av prideparaden på tv mot ett.

Då någon skriver om analsex på SvDs debattsida utan att vara representant för RFSU går sannolikheten för att det framställs som onda porrskadade bögars sätt att våldta oskyldiga tonårsflickor mot ett.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sex, sexualitet, moralpanik, analsex, HBTQ, sex- och samlevnadsundervisning, skolan, RFSU, SvD, media, konservatism, pride, fördomar, homofobi, normer, heteronormen, homosexualitet, heterosexualitet

Jag behöver jobba på min narcissism, och börja inbilla mig att jag är något

I ett par år har jag vetat vad jag vill. Jag har drömt och planerat och fantiserat, och just nu lever jag ett galet perfekt liv. Det är bara en sak som stör, som är i vägen: Min egen självbild. Jag har kämpat med den, och mot den, och för den och jag vet inte vad. För att skryta lite så tycker jag att jag har kommit väldigt långt på vägen. Det har bara varit en enda sak som jag absolut inte kunnat tänka mig att göra, och som jag har varit rädd att någon ska föreslå: Att ta ett första steg till kontakt med människor – i synnerhet människor jag beundrar.

Det borde höra till arbetsuppgifterna. Det borde vara självklart att man gör en sådan sak. Jag borde ha förstått att om jag aktivt bestämmer mig för att inte göra det så kommer någon att fråga, och folk kommer att tycka att jag gör fel. På sätt och vis var det lättare på den gamla goda tiden när jag noga valde ut mina förebilder bland människor som alla var döda sedan många år tillbaka – Mary Wollstonecraft, John Lennon, Ted Gärdestad, Gandhi – eller som bodde såpass långt borta och var så stora att jag visste att jag aldrig skulle riskera att komma i kontakt med dem.

Nu har internet kortat ner avståndet, och även om jag för fem år sedan aldrig skulle kunnat tänka tanken, så följer jag idag min gamla idol Alice Walkers blogg. Ni vet, hon som skrev Purpurfärgen, och hon som sa att ”Världens djur finns till för sin egen skull. De skapades inte för människor mer än svarta människor skapades för vita eller kvinnor för män”. Hon bloggar. Jag läser. Men aldrig att jag skulle våga kommentera.

Nu är det inte Alice Walker jag borde ta kontakt med den här gången, utan andra, men det är egentligen samma sak hela tiden. Jag har svårt att närma mig, svårt att veta vad jag säga. Är rädd att vara för på och för av, för intensiv och för kall, för flamsig och för torr, för privat och för opersonlig, för självupptagen och för undergiven. Jag är rädd för allt – samtidigt.

På något sätt har jag lyckats förtränga att det är det här jag borde göra, fram tills igårkväll. Det var då Insikten slog mig i ansiktet: Jag borde. Inte nog med att risken finns att någon föreslår det, utan jag borde faktiskt göra det för att arbetet ska bli bra. När jag inte kunde värja mig för insikten längre så var min första impuls att undvika det hela. Att avstyra projektet, att komma på något annat att göra istället. Någon död person. Jag borde ge upp min storslagna idé av hänsyn till min rädsla.

I samma stund jag tänkte tanken blev jag arg på mig själv. Nog för att jag är pinsam, obekväm och emellanåt skitjobbig när jag är nervös, men jag borde inte låta det hindra mig. Jag borde sluta ta så himla mycket hänsyn till vad jag tror att andra kanske skulle känna ifall jag kanske skulle göra si eller så. Jag behöver jobba på min narcissism, och börja inbilla mig att jag är något. Gör jag inte det kommer jag att fastna i självömkan, och då är jag hellre egotrippad.

Läs även andra bloggares åsikter om idoler, förebilder, rädsla, social fobi, ångest, jobb, studier, Alice Walker, självkänsla, självbild, narcissism, internet, Mary Wollstonecraft, John Lennon, Ted Gärdestad, Gandhi, historia, psykologi