Fjorton års försenad pubertetet – återbetalas med ränta

”Du har fått finnar!” upplyste min boendestödjare mig om idag, när vi träffades för första gången på tre veckor. Hon lät upphetsad och glad. ”Ja, jag vet”, svarade jag, lika glatt. Jag har finnar över hela ansiktet, en del på bröstkorgen och några på ryggen.

Än så länge stör jag mig inte så mycket på det, och på det hela taget så trivs jag med att min hud har blivit fetare. Jag är inte riktigt lika känslig för beröring längre, och det är sällan jag känner mig sådär bokstavligt talat hudlös som jag ofta kände förut. Min hud är mjukare och behöver smörjas mycket mer sällan. Förut var det till exempel otänkbart att gå i flera timmar utan att smörja händerna, eftersom huden blev så torr att jag fick svårt att röra fingrarna; nu kan det räcka med en gång om dagen. Jag fixar att duscha och bada utan att hälla olja i vattnet, och jag känner sällan att huden stramar så fort jag rör mig. Helt otroligt. Jämfört med det är lite finnar ingenting.

Hon påpekade också att det första hon såg inte var finnarna, utan något annat som hon inte kunde sätta fingret på. Min haka har blivit större, kom hon fram till. Käken har liksom blivit kraftigare. Jag sa att det nog är för att jag är orakad, och skäggstubben ger en färgskillnad som skapar en synvilla. Det höll hon med om att det kunde stämma.

Hursomhelst tycker jag att det är roligt att andra lägger märke till skillnaderna också, även när det bara handlar om finnar. Jag hade varken finnar, målbrott, kåtslag, idolförälskelser, moppemusch eller ett socialt liv förra gången jag var fjorton, i någon större utsträckning. Efter 125 på testosteron är det uppenbart att min kropp kräver återbetalning för de fjorton år som gått till spillo – med ränta.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om hormoner, testosteron, finnar, bilder, utseende, skäggstubb, könskorrigering, transsexualism, torr hud, puberteten, bilder