Den tredje dagens DAMP-vrål är egentligen mer ett muttrande över hur folk kan uttrycka sig som de gör utan att tänka sig för.
Ni minns Gert Åkesson, rektorn i Vellinge som skrev ett kåseri där han uttryckte vad som gick att tolka som att han raljerade över olika funktionshinder: ”allergier, Asberger (!), Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism…”? Idag ber han om ursäkt. Nu hävdar han i ett uttalande på kommunens hemsida att det inte alls var meningen att det skulle låta så.
”Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.
Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?”
Det är såklart en helt annan fråga, och det var verkligen inte lätt att se det i kåseriet. Visserligen var det min första tanke när jag bara såg ett lösryckt citat, men när jag läste hela texten förstod jag att det inte var fråga om att starta någon slags debatt om vare sig medicinhistoria eller språkbruk. Kanske misstolkade jag det, kanske är det en efterhandskonstruktion från hans sida.
Visst går det att diskutera vad som är vad, vad som ger vad, och vad som skiljer sjukt från friskt och när problemet egentligen ligger i omgivningen snarare än i något hos personen. För många av de diagnoserna han räknade upp är det ju faktiskt ofta så: Föreställningar om att alla människor är likadana och fungerar på samma sätt, normer som pekar ut vad som är rätt och fel sätt att till exempel lära sig på, och saker i den fysiska miljön som sätter upp hinder.
Jag har tappat räkningen på hur många människor jag träffat som sagt ”Du vet, om ADHD funnits som diagnos när jag var liten så skulle jag ha fått den”. Vuxna människor i alla möjliga åldrar och som vandrat väldigt olika vägar i livet. En del av dem – de som klarat sig bra och inte har behov av hjälp idag – väljer att inte skaffa sig en formell diagnos, eftersom de inte behöver den. Det räcker med att veta själv. Bara för att diagnosen är relativt ny betyder det inte att svårigheterna är det – och definitivt inte att symtomen inte är verkliga.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om ADHD, Aspergers syndrom, NPF, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, diagnoser, funktionshinder, sjukdomar, Gert Åkesson, Sundsgymnasiet, Vellinge, skolan, fördomar, psykologi, psykiatri, NPF, normer, medicin, historia, vård
