Okunskap om ADHD en psykologisk gåta

2009 oktober 29
by Immanuel Brändemo

Ibland känns det som om man sagt samma sak hundra gånger, och att det ändå behöver sägas igen och igen och igen för att det liksom aldrig tar slut. Witchbitch gör ett bra försök att reda ut läget, efter ännu en mediaomgång med orden ”mördare” och ”ADHD” i samma mening igen och igen och igen. Nej, alla psykiskt sjuka är inte farliga. Nej, ADHD gör en inte till mördare, bara sådär.

Den här gången är det det såkallade Vollsjömordet: En nittonårig tjej hittades mördad i augusti. Skjuten i huvudet, förmodligen bakifrån när hon satt vid datorn. Av någon anledning misstänker man hennes femtonåriga lillebror – som har ADHD. Diagnosen nämns i var och varannan artikel.

Man får veta att han har ADHD och har varit aggressiv, men läser man närmare ser man att det är när han inte tar sin medicin som han får problem. Att ha lätt för att bli arg och kanske tillochmed ta till våld är dessutom inte nödvändigtvis detsamma som att vara kapabel att mörda någon. Man får också veta att han borde ha brutit ihop av förhören, om han hade varit skyldig. Han borde ha erkänt.

”Pojken häktades och mordet såg ut att vara uppklarat. Visserligen nekade han, men de rutinerade förhörsledarna visste att det är bara förhärdade återfallsförbrytare som klarar av att sitta inlåsta en längre tid utan att bryta ihop och erkänna. En 15-åring som lider av adhd och som får små doser amfetamin mot sina problem skulle inte vara någon match. Så blev dock inte fallet.”

skriver Oisín Cantwell. Oskyldig eller inte; jag vet inte hur många som skulle klara av att förhöras i två månader utan att erkänna. Inte om man är femton år i alla fall. Däremot är frågan som Rabiatfeminism ställer högst relevant: Hur mycket kan egentligen poliser, åklagare och andra om ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser? Det verkar lite som att de gör generalfelet att utgå ifrån att en person med ADHD beter sig precis som en bokstavslös i trängda situationer, och tolkar hans beteende utifrån det.

”Polisen: – Men ändå så konstaterar du det och du berättar för dessa människor som står att det finns. Kan du förklara för mig hur detta går ihop?

Pojken: – Åklagaren sa att det var ungefär här.”

”– Alla kommer att få se detta. Det blir offentligt tyvärr. Det är så. Här kommer bilder på exakt hur hon är skjuten. Var skotthålen sitter nånstans.

– Det har åklagaren sagt. Ett här vid nacken och ett här i högra pannan, säger pojken.”

Åklagaren sa. Åklagaren har sagt. Jag är inte helt säker på hur en neurotyp bedömer sånt, men för mig som bokstavsmänniska är det den typen av formuleringar som jag ibland använder i pressade situationer när jag inte har någon egen information att komma med men ändå vill vara till lags. Man återberättar det man fått höra, utan att förstå hur det uppfattas.

Han ”uppträdde märkligt” när kroppen hade hittats; han vandrade runt i omgivningarna och dök upp vid en polisavspärrning och pratade om blodiga lakan. Han bröt inte ihop och erkände trots två månader av förhör, och trots att de tvingat honom att se bilder av sin systers lik. Han svarade på frågorna som om han tolkat dem bokstavligt. Han ”snärjer ibland in sig och beslås med lögner om ovidkommande saker” och han ändrar sin berättelse och verkar inte gå att knäcka.

Citaten i stycket ovan är alltså inte polisens eller åklagarens, utan journalisters tolkningar, men jag tycker ändå att de speglar en okunskap om hur personer med neuropsykiatriska funktionshinder fungerar. Jag tänker inte dra några slutsatser om skuld och oskuld, och jag vet inte vad som hände, men om han nu är en ”psykologisk gåta” så säger det mer om hur lite de såkallade proffsen vet om diagnoserna.

Jag undrar om det inte är så att det är lättare att lasta ADHD, Aspergers syndrom eller någon annan av de mytomspunna diagnoserna, än att försöka sätta sig in i hur annorlunda människor kan fungera. ADHD i sig gör en inte till mördare; däremot kan fördomarna om diagnosen vara rentav dödliga – och okunskap om hur människor fungerar leder till gåtor utan lösningar.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

10 kommentarer lämna en →
  1. 2009 oktober 29

    Jag hoppas verkligen att mitt blogginlägg inte fått det att låta som att jag sätter likhetstecken mellan mördare och ADHD/autism. Det är inte det som är begripligt, utan snarare varför denne 15-åring inte talar om vad som hänt. (För även om han är oskyldig verkar det ju som han vet mer än polisen och åklagaren lyckats få ur honom.) Det enklaste för honom torde väl vara att låsa fast sig i en position och svara ungefär som han gjort ovan?

  2. 2009 oktober 29

    Bra! Gjorde dock ett förtydligande även på bloggen då jag också irriterat mig på att man använder olika bokstavskombinationer som förklaring till mord och annat elände. Sen kommer jag sno ‘bokstavslös’ som begrepp. :)

  3. 2009 oktober 29

    … som alla med ADHD skulle bli aggressiva utan medicin. Herregud. Läst en del om det där också, och DÅ blir jag arg om någon gång. Jag verkligen avskyr, flerfaldigt om, när media drar in ADHD så fort de tycker att det passar. Det blir ett jävla liv om man (helt idiotiskt men det sker ju) drar en viss religion eller folktyp över samma kam, men bokstavsmänniskor får man göra hursomhelst med. Kaskadspya.

    • 2009 oktober 29

      Ja, precis. Journalister har lärt sig att sluta skriva ut att en viss brottsling var invandrare, som de liksom gjorde av slentrian för tio år sedan, men när det gäller psykdiagnoser av olika slag är det fortfarande något som kommer upp hela tiden.

  4. 2009 oktober 29
    pärlbesatt permalänk

    När en av mina bokstavsberikade döttrar skulle in för förhör (slagsmål mellan några bekanta) så frågade jag om de hade någon kunskap om hur standard-aspisar kan tänkas reagera, dvs, om de kunde nåt om bokstavstolkning (Nej, jag var inte där som svar, för att de inte var i sammma rum osv) osv. De kunde inget, erkände den polis jag talade med, utan omsvep. Eller just den kunde lite för den hade en vän som var psykolog o intresserad av npf o de hade pratat om det, men det sas inget på utbildningen… Scary shit tänker jag o tänker samtidigt på att i USA finns hela böcker o kurser, seminarier o allt om just npf och kontakt med polismyndigheter, väktare osv. (Läste en bok om tonår o AS och det var ett helt kapitel om just det i den).

    • 2009 oktober 29

      Det förvånar mig tyvärr inte. Kanske kan man hoppas på att kompetensen är lite högre bland de som jobbar på rikskrim, men jag tror att på lägre nivå är det nog ofta precis som du säger.

  5. 2009 oktober 29
    Paranoia permalänk

    Hade det hänt för 50 år sedan hade de tjatat intill vansinne om hans mammas förmodade känslokyla under hans spädbarnsår och ytterligare trettio år tidigare hade minst varannan artikel nämnt hans troligen ”degenererade arvsanlag”. Jag är den sista att förneka att ADHD existerar eller kalla det en modediagnos men som syndabock är det ADHD defenitivt den senaste flugan.

    Journalister och folk i allmänhet vägrar inse att när någon verkligen tar livet av någon så är det ytterst sällan bara en sak som har gått åt helvete i den skyldiges tillvaro. Oftast är det en hel lista.

    • 2009 oktober 29

      ”Jag är den sista att förneka att ADHD existerar eller kalla det en modediagnos men som syndabock är det ADHD defenitivt den senaste flugan.”

      Word! Den här gången är det ju iaf en person som HAR en diagnos sedan tidigare, medan det ofta är något som det börjar spekuleras om. Jag minns hur tidningarna för sex år sedan var fyllda med spekulationer om vilken ”psykstörning” den mystiska mannen från NKs övervakningskameror kunde ha. Någon expert sa att hans sätt att röra sig på tydde på att han hade Asperger, och… tja, jag var glad att jag läste det medan jag satt på planet från Sverige ;)

Lämna ett svar

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS