Dagens DAMP-vrål II: Påhittade diagnoser och ett illa dolt förakt för avvikande
Igår DAMP-vrålade jag om bland annat Gert Åkesson som är rektor på Sundsgymnasiet i Vellinge. Han raljerade i ett kåseri över alla ”uppfunna” diagnoser, som anorexi, dyslexi och ADHD. Idag berättar Sydsvenskan om hur dåligt det fungerar med stödet till elever med särskilda behov, just på Sundsgymnasiet – men också i grundskolan.
En mamma berättar att hennes son hankade sig fram genom grundskolan utan att få vare sig någon diagnos eller något stöd. När han så äntligen fick diagnosen dyslexi, och skulle börja gymnasiet, var bekymren ändå inte slut. Det fanns inga hjälpmedel, och den såkallade åtgärdsplanen som skolorna är tvungna att göra för varje elev med erkända svårigheter var inte på något sätt anpassad efter elevens behov, utan bara ett förtryckt papper. Det fungerar inte, men mamman fick höra från skolan att hon inte ska lägga sig i, för det är mellan skolan och eleven.
Vellinge kommun tar avstånd från uttalandet i kåseriet men vill inte säga så mycket mer innan man har hört rektorns egen förklaring. Att skolan fungerar så taffligt är tyvärr inget unikt, men det speciella i det här fallet är att rektorn faller på eget grepp. Istället för att hålla god min och låta bli att säga något som går att använda emot honom så går han alltså ut med något som är möjligt att tolka som en förtäckt provokation mot de elever och föräldrar som är berörda.
Klantigt är bara förnamnet. Vi får hoppas att de utreder situationen på skolan ordentligt. Det enda som är skönt med den här typen av utspel är att man vet att Åkesson, precis som alla andra som häver ur sig att diverse diagnoser inte finns, ogärna kör med den bortförklaring som jag brukar ta mest illa vid mig av. Den som bokstavslösa använder för att skylla ifrån sig när de sagt något dumt: ”Jag har Tourettes”. Det skulle liksom inte fungera när man bortförklarat alla diagnoser. Som tur var.
***
Även Solbergaskolan, som jag också skrev om igår, har en fortsättning på eländet. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om ADHD, anorexi, dyslexi, Aspergers syndrom, NPF, diagnoser, skolan, Gert Åkesson, Vellinge, rektorer, barn, föräldrar, media, kåserier, Torettes syndrom, bortförklaringar, funktiosnhinder, undervisning, stöd, hjälp, fördomar, gymnasiet
RSS - Posts
Alltså, i egenskap av språkkritisk postmodernist skulle jag nog vilja säga att en diagnos (i betydelsen ett sätt att beskriva ett mänskligt handlande eller tillstånd) tekniskt sett är uppfunnen, precis som begreppet kön och alla andra begrepp är uppfunna. De är skapade av den rationella delen av den mänskliga hjärnan, som tycker om att ordna saker och ting i mönster och kategorier. Precis som andra uppfinningar kan diagnoser såklart vara bra att ha, i den mån de används väl, t ex för att bidra till respekt för människors olikheter.
Vad som däremot inte är ”uppfunnet” är de egenskaper hos en människa som leder till att hen får en viss diagnos. Och vad Gert Åkesson inte verkar förstå är att diagnoserna är till för att hjälpa honom att förstå hans medmänniskor. Det sätt han uttrycker sig på bidrar ju inte till nån förståelse alls …
N’est-ce pas?
Jo, jag vet. Det var faktiskt också den första tanken jag fick när jag läste det lösryckta citatet i Sydsvenskan, men när man läser hela sammanhanget förstår man att det inte direkt är någon diskussion om vare sig medicinhistoria eller semantik han är ute efter.
Haha, ja du har en diskurskritisk ådra du också, verkar det som (för att tala fikonspråk på det enda rätta sättet: utan att riktigt behärska det). Härligt!
Men i alla fall, jag tycker det är viktigt att påminna oss själva om sån här, för det är ju trots allt så att begreppen är våra, de är våra verktyg. Vi ska använda oss av dem, i stället för att bli deras inkarnationer.
Jo, det är sant. Jag önskar ibland att man kunde skriva djupa inlägg om den här typen av diskussioner, men det är risk att många skulle missförstå.
För visst är det så att diagnoserna som sådana är uppfinningar, precis som normen. Det är bara det att om jag säger det så kommer en del att tolka det som att jag skulle erkänna att ”ADHD finns inte”…
Ja, det är klurigt. Båda måste få finnas: både den kritiska diskussionen där man vänder och vrider på begrepp, men också den politiska/aktivistiska grenen där det är viktigt att visa var man står – att liksom kunna samlas kring nånting som inte hela tiden behöver ifrågasättas. Och helst ska ju de två inte pågå på helt separata ställen; jag tror de har mycket att lära av varandra.
Jo, precis. Det där med att hitta rätt nivå – eller kanske rätt blandning av olika nivåer – är svårt.
Jag träffade en kille som var utbildad lärare och hade jobbat inom skolan i flera år och var helt övertygad om att transsexualism inte fanns i verkligheten. För det första hade han ytterst vaga begrepp om vad det var öht och för det andra var han helt säker på att det var inbillning. Det är lite läskigt att någon kan studera till lärare i fem år utan att få de mest basala saker förklarat för sig.
Det förvånar mig tyvärr inte…
jag tycker ändå att det är snäppet värre att han gör narr av tex anorexi, än adhd – det senare är det tyvärr många som inte tror på medan det förstnämnda är något som jag tycker är helt oförnekerligt på riktigt och som folk dör av.
hur kan man vara skolrektor och samtidigt håna en mängd psykiska problem som är vanliga hos just ungdomar? han borde få sparken, både bokstavligt och bildligt!
Tja, nu säger han att det inte alls var tänkt så:
http://trollhare.wordpress.com/2009/10/30/gert-akesson-och-tredje-dagens-damp-vral/