Bakterieskräck är nyttigt

Bra idé: Att träna bort sina tvångshandlingar

Dålig idé: Att bli sjuk på kuppen

Jag ska då alltid överdriva. Jag brukar jobba på mina olika tvångstankar och tvångshandlingar på olika sätt, och i tisdags bestämde jag mig för att köra en massiv kampanj mot min bakterieskräck. Under hela dagen försökte jag att bara hålla den nivå av hygien som jag uppfattar som väldigt grundläggande: Till exempel tvättade jag bara händerna när jag varit på toa och när jag skulle laga mat. Jag petade i ansiktet med otvättade händer, och jag försökte låta bli att tvätta av händer och dörrhandtag efter att två personer hade varit här på besök. Efter tjugo minuter fixade jag det inte längre, utan sprang och tvättade händerna ändå.

Det gick rätt bra. Jag utsatte mig för faran och såg att den inte var så otäck som jag tänkt mig. Jag kände mig skitduktig – tills jag vaknade igår morse med ont i halsen och i kroppen. Magen fungerar inte riktigt som den ska och hjärnan loggar ut mig hela tiden så jag inte kommer åt min intelligens. Jag är trött och hängig; det enda som fattas för att kunna kalla det influensa är febern. Precis när jag var på väg att utropa mig själv som fri tillochmed från den där hostan som förföljt mig sedan augusti, så åker jag på något annat.

Sens moral: Bakteriskräck i lagom dos är antagligen nyttig. Å andra sidan behöver mitt hyperaktiva immunförsvar något att jobba med emellanåt så det inte blir för rastlöst och börjar hitta på allergier, eller något.

Läs även andra bloggares åsikter om tvångstankar, tvångshandlingar, bakterieskräck, nojor, ångest, sjukdom, influensa, virus, infektioner

Tvångsmässig telefontröst till testosteronstinn transsexuell Trollhare

Telefonsamtal ett, från sekreteraren på psyk: Hen frågar efter Immanuel. Anar jag en sekunds förvirring i andra änden när jag säger ”ja, det är jag”?

Telefonsamtal två, till bostadsföretag på annan ort som jag köar hos: Jag ringer upp och säger som jag brukar när det gäller okända människor jag inte har behov att outa mig för. Receptionister på ett företag jag knappt haft kontakt med behöver ju inte få veta allt, så jag presenterar mig med efternamn och personnummer. Immanuel står det i deras register. Rösten i andra änden låter inte ett dugg tveksam och det verkar som om problemet enbart handlar om att jag tydligen glömde adressändra hos dem för två år sedan och att det är därför fakturan kommit bort. Däremot verkar inte mitt namn väcka någon som helst huvudbry, och inte heller min röst.

Jag analyserar för mycket, jag vet. Jag ältar och grubblar: Passerade jag nu? Vad hände? Hur uppfattade hen mig? Det är en tvångshandling som jag måste sluta med. Förut ledde det bara till ångest, eftersom jag hela tiden kom fram till att jag inte passerade som kille. Nu är det inte fullt så jobbigt, eftersom jag vet att det faktiskt inte är omöjligt. Jag tror att jag är i den fasen att jag skulle kunna passera som kille på telefon inför någon som inte vet något mer än att jag heter Immanuel, men jag skulle inte passera som kille ansikte mot ansikte.

Nu gäller det bara att inte bli besatt av att få bevis på att det faktiskt stämmer. Jag har trots allt viktigare saker för mig än att jaga andra människors bekräftelse. Intalar jag mig, åtminstone.

Läs även andra bloggares åsikter om röst, målbrottet, puberteten, transsexualism, transition, könskorrigering, telefon, bekräftelse, ångest, tröst

Alla homosexuella knullar med vem som helst, så varför skulle vi inte gifta oss med tio olika personer?

Jag vet inte vad det är, men helt plötsligt har jag fått fyra personer som vill gifta sig med mig. På bara någon timme har jag gått från obotlig singel till en såndär som har för många att välja bland. Jag är skitsnygg och sexig och alla bara älskar mig.

Kanske handlar det om timing. Det har inte gått att gifta sig med någon av samma juridiskt kön på flera tusen år, så fatta vilket uppdämt behov folk har efter att få stå brud i likadana klänningar/kostymer/stringkalsonger. Så ja, Lennart Sacrédeus, risken finns att alla bögar och flator och även många bisexuella och transpersoner nu kommer att vilja ta igen allt de gått miste om och gifta sig med varenda en som de träffar. Alla homosexuella knullar med vem som helst, så varför skulle vi inte gifta oss med tio olika personer?

Jag önskar att det gick så lätt som du befarar, men sanningen är att de som vill kunna leva med fler än en är en minoritet i HBTQ-världen, och deras behov har offrats på vanlighetens altare för att kunna få till könsneutrala äktenskap överhuvudtaget.

Himlen kommer att ramla ner imorgon också, förresten. Eller rättare sagt: Himlen kommer att rasa ner längs det sluttande planet såna som du byggt upp.

Mer tröttsamheter: Världen Idag, Dagen 1, 2, 3, 4, 5. Mycket bättre: Helle Klein. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om könsneutrala äktenskap, äktenskap, HBTQ, Svenska kyrkan, kärlek, bröllop, vigsel, kyrkomötet, Lennart Sacrédeus, kyrkan, religion, tro, polyamori, relationsanarki, politik, konservatism, moralpanik

Homosex i kyrkan

I förra inlägget klistrade jag in en skärmdump från Twitter. Bilden döpte jag lite rebelliskt till ”homosexikyrkan.jpg” när jag sparade den. Föga anade jag att DN skulle ta mig på orden i princip samtidigt.

Två avklädda tjejer hånglar

Ovanför rubriken ”Kyrkan sa ja till enkönade vigslar” (enkönade?!) på tidningens förstasida visar de en bild på två personer som ser ut att vara tjejer som råhånglar. Man ser att den ena av dem har bara axlar, och de blundar och tungkysser varandra. Det ser väldigt mycket sex ut och inte alls ”fint pussande och vackra kläder” som bröllop brukar illustreras med. Istället ser det ut som om de valt en inofficiell bild från smekmånaden.

Så nu vet ni det: Det blir homosex i kyrkan från den första november. Hurra!

***

Uppdatering: De bytte tydligen snabbt ut hånglet mot en bild på två händer.

Två händer med vigselringar

Inget homosex i kyrkan. Bara bröllop. Attans!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, DN, media, homosexualitet, heterosexualitet, bröllop, vigsel, könsneutrala äktenskap, äktenskap, bilder, kyrkomötet, Svenska Kyrkan

Kyrkomötet: Ja till äktenskap! Hägglund: Ja till skilsmässa?

JA- 176

NEJ – 62

AVSTÅR – 11

Enligt Helle Klein är det så de har röstat på Kyrkomötet. Med andra ord: Svenska kyrkan har sagt ja till att behålla vigselrätten och viga även samkönade par.

Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle vilja gifta mig i kyrkan. Ändå frågar jag bara sådär, rent spontant på Twitter:

"vill gifta mig. Någon frivillig?"

Det blir hursomhelst inget långvarigt äktenskap, eftersom jag ändå måste skilja mig om ett år. Man får nämligen fortfarande inte vara gift om man ska få sin könsidentitet bekräftad av Socialstyrelsens rättsliga råd. Det är Göran Hägglund som i egenskap av socialminister har ansvaret för att ta itu med de lagändringar som behövs för att transsexuella och intersexuella bland annat ska slippa skilja sig. Än så länge har ingenting hänt med den utredningen som legat i två år, så folk är fortfarande tvungna att skilja sig för att få sin könsidentitet bekräftad juridiskt. Alla vet ju att två män eller två kvinnor inte kan vara gifta. Typ.

Uppdaterat: Debattinlägg och ledare – och väldigt bra. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, könsneutrala äktenskap, äktenskap, bröllop, lagar, Kyrkomötet, vigselrätt, Svenska kyrkan, kyrkan, tro, religion, homosexualitet, heterosexualitet, bisexualitet, transpersoner, transsexualism, Twitter, könskorrigering, skilsmässa, krav, lagar, könstillhörighet