Se ADHD-barn bli monster av scientologer – och hur de botas
”SE ADHD-BARN BLI MONSTER AV ALLERGIREAKTIONER – OCH HUR DE BOTAS”
skriver scientologgruppen KMR i sitt senaste pressmeddelande. Och visst visar de monster, men inte är det barnen som står för den biten.
Någon film från 80-talet, hårt klippt och utan bakgrundsfaktaI ett av klippen försöker en pojke bita sin mamma i armen, och någon annan tar tag i hans huvud, eventuellt i hans hår, för att hålla honom tillbaka. Berättaren kommenterar: ”Now, there’s his demonic look”.
Nu tycker jag att det är svårt att veta vilka svårigheter och diagnoser barnen i filmen har, för egentligen får man inte veta någonting. Däremot är det klart och tydligt att barnen framställs som totalt personlighetsförändrade när de äter tomater, jordgubbar eller socker. Hur mycket av det som beror på att det är precis den reaktionen alla förväntar sig, och hur mycket det är något annat är oklart – men får ju knappt se något av det. Men om man nu verkligen får en ”demonisk” blick och beter sig som en besatt, så är det förmodligen inte ADHD man har. Att bita sin mamma och spotta henne i ansiktet är inget diagnoskriterium.
Men nu var det inte barnens diagnoser jag blev upprörd över, utan hur barnen beskrivs. Ungar kan uppföra sig väldigt illa, och kan skada andra människor fysiskt och psykiskt. De kan göra det för att de är arga, ledsna, rädda – eller, i vissa fall, för att de har tappat greppet om verkligheten och glidit in i ett psykosliknande tillstånd. Men inte för att de är monster, eller besatta av demoner.
Jag har också ett sätt att bota ”ADHD-barn” som jag tror på: att sluta stigmatisera dem. Sluta kalla barn för monster och sluta spela på föräldrars ständiga skuldkänslor. För en vecka sedan skrev jag ett öppet brev till KMRs Janne Larsson:
”jag vet ju att du antagligen inte bryr dig ett piss om de så kallade drogade barnen, du är bara ute efter att sprida skräckpropaganda om psykiatrin”
Nu har jag fått bevis på att det är precis så det är. Scientologiska och andra irrläror gör barn till monster – oavsett om de har ADHD, bipolär sjukdom eller vad det nu är. Botemedlet mot monsterifiering är inte att sluta äta en sak i taget för att se vad det är man är känslig mot: Det kanske möjligen kan tänkas hjälpa ifall det nu faktiskt skulle vara så att man var allergisk, men är man en ADHDemon hjälper det inte ens att sluta äta helt.
Jag vet, för jag har själv provat att utesluta i princip varenda ingrediens som finns, både en i taget och alla samtidigt. Inget botade min ADHD, och idag är jag ett förvuxet barnmonster som jagar scientologer. Dieten fungerade uppenbarligen inte – acceptans, respekt, medicinering och pedagogik räcker antagligen längre.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om ADHD, ADD, NPF, neuropsykiatriska funktionshinder, funktionshinder, psykiatri, psykologi, barn, fördomar, normer, psykisk sjukdom, Kommittén för mänskliga rättigheter, scientologi, vård, skuld, stigmatisering, skam

RSS - Posts






Det är bra att det finns sådana (snälla) monster som du, som orkar jaga scientologer. Varje gång man får ett nytt prov på deras tokigheter blir man lika trött. Tyvärr kan man inte bara avskriva dem som tokstollar utan betydelse, för bevisligen skadar de människor.
Ja, jag balanserar hela tiden mellan att vilja jaga dem med verbal blåslampa och att vilja tokignorera dem. Egentligen vet jag inte vad som är bäst. Janne Larsson är ju välkänd själv för att vara duktig på det förstnämnda och jag vill ju inte sänka mig till hans nivå.
Det som är intressant är ju att de inte verkar intresserade av personernas egna reflektioner. Jag har inte sett någon scientolog svara på dina inlägg, exempelvis.
Du är väl besatt, antar jag!
Hahaha, ja
Kan inte låta bli att än en gång citera Ross Greene, vars citat passar så jäkla bra in just här, för han säger nästan samma sak som du (som jag läser det iaf).
Children do well if they can. If they can’t, we need to figure out why, so we can help.
Det värsta tycker jag förövrigt inte är scientologtomtarna. Om dem VET man ju vad de tycker. Det värsta är välmenande men helt ute och cyklande personer i vårdsvängen, skolan och socialtjänsten.
Jo, det är sant, scientologer som personer är ”ofarliga”, men jag tycker mig märka att många av de som är ute och cyklar har blivit påverkade av deras åsikter. Man har läst någon insändare om ”drogade barn” och börjar tänka att ADHD nog bara är en ursäkt för att få lagligt knark och slippa krav.