Krossa kakorna, eller äta båda? Transfett mellan könsanorexi och könsbulimi

2009 oktober 15

”Jag vill plocka russinen ur kakan. Eller rättare sagt: Jag vill plocka chokladbitarna ur båda kakorna, även om en del skulle säga att det är att vilja äta kakan och ha den kvar.”

Citatet är från diskussion om könsroller. Jag kanske borde tillägga:

”Och även om en del tror att jag vill lägga beslag på alla andras kakor och smula sönder dem.”

Man måste bryta sönder kakorna för att få ur all choklad. En gång i tiden gjorde jag det enkelt för mig och försökte krossa dem med en hammare. Problemet var att inte bara själva kakorna smulades sönder, utan även chokladen. Jag blev tvungen att försöka plocka upp bitarna och smälta ihop dem igen, så gott det gick, innan jag kunde försöka igen.

På grund av de tidigare experimenten med kakkrossande så tror folk att om man gillar chokladen bäst så är man kakfientlig och vill krossa kakorna. Det är jag, visserligen, men jag är inte ute efter att krossa några hembakta kakor, utan bara de standardiserade, fabrikstillverkade och själlösa kakorna insvepta i kvävande plast. Då bakar jag hellre mig en egen kaka, med de utpillade chokladbitarna i – och en del transfett. Jag blir inte skadad av transfettet, för jag är immun. Det är mest andra som blir provocerade av att se mig äta det.

Jag har varit könsanorektiker, och jag försöker låta bli att svänga över i könsbulimi. Äta bör man, men att hetsäta tills man spyr på sig själv är onödigt. Därför är bakandet ren terapi. Jag har inget recept, och jag vet inte hur länge den ska gräddas, men det är inte bara den färdiga kakan som räknas utan minst lika mycket själva bakandet.

Jag har kommit så långt att kakan står i ugnen, och lukten av nybakad kaka sprider sig i huset. Nu är det mest väntan kvar. Kanske väntar jag för länge och bränner vid den; kanske har jag för bråttom och tar ut den medan den fortfarande är degig. Jag vet inte om kakan blir platt och hård eller fluffig och saftig. Och ärligt talat spelar det kanske mindre roll, så länge den överhuvudtaget går att äta.

Lästips: Karin Johannisson om psykiatrin. Moderaterna om hur länge man tillåts baka kakor, dvs. rehabiliteras. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer lämna en →
  1. 2009 oktober 16
    Johan permalänk

    Det är fantastiskt, nog finns det inget här i världen som inte kan beskrivas genom en liknelse med bakning? :)

  2. 2009 oktober 16

    Kärlek. Underbar liknelse. Mmm, nu sitter jag här och ler (och känner för min inre näsa lukten av nybakad sockerkaka med chokladbitar i).

Lämna ett svar

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS