På Facebook finns en grupp som heter Verklighetens folk, där de som känner sig utpekade som radikal kulturelit lägger upp bilder av sina köksbord för att bevisa att de har sådana; detta efter Göran Hägglunds utspel om att denna elit inte vet vad som diskuteras vid köksbord hemma hos verklighetens folk.
Nu har inte jag något riktigt köksbord, så jag antar att jag tillhör den här kultureliten. Men för att vara riktigt säker på det läser jag på Kristdemokraternas hemsida om kampanjen. De skriver vackra ord som gör mig övertygad om att jag trots allt är en av de omhuldade verklighetens folk:
”Vanligt folk är obekymrade över märkliga teorier om hur livet ska levas, men blir förskräckta när politiker vill ta till lagstiftning för att ändra deras livsstil.
Kristdemokraterna vill ge människor mer frihet att göra sina egna val. Sätta stopp för synsättet att bara ett livsval är riktigt, och att alla måste välja på samma sätt för att passa in i mallen. Politiken ska syfta till att ge människor bästa möjliga förutsättningar att själva styra sina liv.
Politiken har begränsningar och politiker ska respektera att människor har rätt att göra egna livsval. De har rätt att bilda familj och själva komma fram till hur familjelivet ska se ut, utan att få sin vardag sönderanalyserad och tillrättalagd med lagar, förbud och styrande bidrag.
Politiker, kultur- och ledarskribenter kan mycket väl uttrycka åsikter om allt mellan himmel och jord, också det som hör privatlivet till, men de behöver därmed inte kräva politiska regleringar av privatlivet. Verklighetens folk ska få vara ifred.”
Jag har länge tvekat och tänkt konspiratoriska tankar om Göran Hägglund, ska jag erkänna. I två år har han suttit med ett lagförslag på sitt bord som han varken lyckats få igenom eller riva upp. Jag har misstänkt att det är ett medvetet drag att inte vilja ta tag i det. Det handlar nämligen om känsliga ämnen: Människors rätt att bilda familj och leva på det sätt de mår bäst av, att slippa tvångsskiljas, och att få komma överrens med sina läkare om vilken behandling som är nödvändig, utan att någon moraliserar över deras behov. Det handlar också om barns rättigheter: Ungdomar som är svårt sjuka, men inte får någon vård innan de är myndiga. Och allt detta enligt olika lagar.
Människor som gärna vill leva ifred, som inte alls är så pigga på att ha politiker som tafsar på deras kroppar och liv med lagtexter. Människor som vill känna att det finns en mening med att söka vård när de är sjuka, för att de faktiskt kommer att få vård utan att samtidigt tvingas gå med på behandlingar de faktiskt inte behöver. Människor som inte anser att deras äggstockar eller testiklar på ett fat är det bevis de behöver prestera för att erkännas av samhället.
Detta måste vara verklighetens folk, eller hur? Det måste vara dessa som ska få frihet att göra egna val och vara betrodda att avgöra hur deras familj ska se ut. Jag tror att Kristdemokraterna talar direkt till alla transpersoner, och vill ragga våra röster inför valet nästa år. Jag tror att Göran Hägglund är bekymrad över hur en högervriden moralistisk elit lägger sig i hur vården för transsexuella bedrivs, och att de försöker införa ett krav på kastrering för samtliga transsexuella och vissa intersexuella. Jag tror att vi kommer att få se honom sitta och försvara vår frihet i debattprogram på tv och säga att politiker inte ska ha makten över andra människors könsorgan.
Eller också inte. Jag har en känsla av att jag kan ha missförstått honom totalt. Det skulle nämligen innebära att kristdemokraterna har svängt helt och hållet i genusfrågor; man skulle kunna säga att de har gjort ett könsbyte. Riktigt så desperata är de nog inte efter röster. Tyvärr.
Cred: Signe. Mer politisk pajkastning. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Göran Hägglund, verklighetens folk, köksbord, politik, populism, Kristdemokraterna, valet, transpersoner, transsexualism, könskorrigering, HBTQ, genus, kön, könsroller, könsorgan, familj, äktenskap, skilsmässa, moral, etik, liberalism, frihet, vård, lagar, regler, operationer, kastrering, sterilisering, tvång
