”Don’t ask, don’t tell” kallas den, lagen som förbjuder öppna HBT-personer att tjänstgöra i USAs armé. Det är okej att vara homosexuell, bisexuell eller transperson – om man lever så långt in i garderoben det överhuvudtaget är möjligt. Man får inte komma ut, och om man misstänks vara ickeheterosexuell blir man utredd och om de kommer fram till att man är ett säkerhetshot på grund av sin läggning blir man avskedad.
Egentligen handlar lagen bara om sexuell läggning, men eftersom folk i allmänhet har svårt att förstå skillnaden mellan sexuell läggning och könsidentitet respektive könsuttryck så påverkar det även heterosexuella transpersoner – och i stort sett alla som bryter mot könsnormerna. Lagen infördes 1993 av Bill Clinton, och har blivit hårt kritiserad. Ett av Barack Obamas vallöften var att avskaffa den, och eftersom ingenting har hänt på tio månader har folk börjat bli irriterade. Men igårkväll amerikansk tid, på en välgörenhetsgala inför National Coming Out Day som är idag, höll han ett tal där han lovar att han ska avskaffa lagen.
”Do not doubt the direction we are heading, and the destination we will reach…. We should not be punishing patriotic americans who have stepped forward to serve this country. We should be celebrating their willingness to show such courage and selflessness on behalf of their fellow citizens – especially when we’re fighting two wars… I will end ”Don’t ask, don’t tell”. That’s my commitment to you”
Jag önskar att jag kunde jubla, men det där med arméer och anfallskrig är inte något jag är överförtjust i. Visst är det fint om även bögar, flator, bisexuella och transpersoner får slåss för den såkallade amerikanska friheten, och visst är det fint att han lovar detta på den dag då man uppmanas att komma ut ur garderoben – men jag hade känt mig lite bättre till mods om anledningen att komma ut ur garderoben inte var för att den redan var proppfull av irakiska och afghanska lik.
Mer om Obama och Nobels fredspris; Glorian har hamnat lite på sned, och kritik kommer från bl.a. Svenska Freds.Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Barack Obama, politik, USA, krig, fred, HBTQ, homofobi, National Coming Out Day, garderoben, fördomar, heteronormen, normer, Irak, Afghanistan, lagar, Don’t Ask Don’t Tell, bilder, soldater
Hur skulle sexuell läggning kunna vara ett ”säkerhetshot”?
En sexuell laggning anses vara ett sakerhetshot for att krigforing ar en alltigenom maskuliniserad aktivitet. Det kravs en stenhard likriktning inom en arme for att illusionen av en tydlig uppdelning mellan ”vi” och ”dom” ska kunna uppratthallas. Blir en arme alltfor heterogen kommer gruppens tidigare tydliga granser suddas ut. Darmed blir det ocksa svarare att motivera varfor individer som tillhor ”dem” (fienden; bade militara och civila) ska offras, for att vi ska kunna uppna ”vara” mal. Soldater i armeer som byggs pa patriotism (till skillnad fran legoarmeer som motiveras av pengar) maste alltsa kunna tilldelas (och ta at sig) en tydligt avgransad identitet. Suddas granserna ut faller den militara kultur och struktur som motiverar soldaterna sonder. Och eftersom kulturen i dagens armeer ar starkt forknippad med manlighet far alternativa konsidentiteter inte forekomma oppet.
Japp, det är av samma skäl som man har varit skeptiska till kvinnor, fast också argument som ”men det är för ert eget bästa, för att ni inte ska bli trakasserade/utpressade”
Forresten, han berorde bara Dont Ask Dont Tell i ett par minuter. Talet var uppat 30 minuter och rorde HBT-personers rattigheter i stort, bland annat hatbrottslagstiftning, giftermalsfragor, etc. Dont Ask Dont Tell var mer eller mindre bara en parentes.
”Dont ask dont tell” är inte så dum som man skulle kunna tro.
Soldater är outbildade, testosteronstinna, grottmänniskor.
Inte så konstigt egentligen med tanke på att så sent som 1994 var man inne på att utveckla en Gaybomb läs även här och planed med hela var så vitt jag förstår att man skulle släppa en hormonbomb som istället för att döda fienden skulle göra den homosexuell och då så upptagen med att hångla att den glömde att slåss.
Jo, jag vet fördomsfullt idiotresonemang men om man ens för ett ögonblick köper det kan jag ju se att man har problem med homosexuella soldater.
Får se nu om den här kommentaren överlever med sina länkar eller om spamfiltret äter upp den.
Jo, jag vet. Men det är en av de konkreta frågorna som har beskrivits som viktigast.
Japp, den där gaybombsgrejen är… talande.
Fast grejen är väl att den förskjuter skulden på den som tex. blir utsatt för övergrepp. Säg att en kille ”misstänks” vara bög och blir trakasserad och kanske tom. våldtagen av sina kollegor. Om han skulle rapportera det skulle det vara han själv som får sparken.
Förrövarna får älska vem de vill. Så blev kriget demokratiskt helt och hållet. Offren har aldrig diskriminerats på basis av sexuell läggning så det har aldrig varit något problem. Inför B52:orna är vi alla lika.
Typ, ja…
Det finns vissa individer inom bombhögern (den numera avsomnade falang inom högern som gillade Bush) som ville vara lite moderna och hävdade att krigen i Afghanistan och Irak, och även till viss mån Israel-Palesinakonflikten, bland annat kunde rättfärdigas med att de muslimska terroristerna och diktatorerna som skulle bekrigas var elaka mot Homosexuella.
Det är iofs sant. Det var säkert ett helvete att vara homosexuell i Afghanistan undet talibanerna. Å andra sidan verkar de ”gayvänliga” elementen av bombhögern inte förstå hur krig fungerar. Dessutom förefaller de tro att HBT-personer inte är av kött och blod och föds och är barn i början som andra människor utan liksom kläcks ur sina garderober och kommer ut fixa och färdiga med pipskägg och inredningskatalog i högsta hugg. Som om queera tvååringar i Sadr City skulle ha blivit mindre sjuka av skitigt dricksvatten och sönderbombade kloaker än sina hetrosexuella syskon. Som om General Dostums amerikastödda banditer bara våldtar hetrosexuella ciskvinnor på den Afghanska ladsbygden och rutinmässigt skonar flator och transpersoner? Som om de transsexuella i Fallujah skulle vara mer eldtåliga än resten av staden? Som om Guantanamo var ett pedagogiskt omskolningsläger för korrigering av könsrollstänkande? Jag skulle inte tro det.
Åh, ja. Precis!