”Regeringsrätten har i en dom konstaterat att en person har rätt att ta sig ett förnamn som traditionellt förknippas med det motsatta könet. Klarläggandet välkomnas av Skatteverket som nu kommer att börja godkänna tillägg av förnamn som tidigare avslogs. ”
Så skriver Skatteverket, och även Patent- och Registreringsverket hänger med. Betyder det här att det är över, att allt är klappat och klart? Det verkar så.
Namnlagen är avbockad på min lista över viktiga frågor, precis som könsneutrala äktenskap blev avbockade i våras. Nästa sak jag kommer att börja tjata om är förmodligen ”Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag” som samlar damm på Socialdepartementet. Föreningar som KIM och RFSL har försökt att lyfta frågan, men det verkar gå långsamt ändå. Det handlar om såna viktiga saker som rätten att slippa kastreras om man inte känner att man behöver det, att få bestämma själv över om sina könsorgan och könsceller – men också om rätten att få vård även som minderårig.
En femtonåring är straffmyndig och anses vara kapabel nog att bestämma över sin egen sexualitet – men inte över sin könsidentitet. En sextonåring får övningsköra bil och ta körkort för lätt motorcykel – men får inte ändra kön i folkbokföringen. En sjuttonåring kan få p-piller utskrivna utan föräldrarnas godkännande – men är hen transsexuell är det svårt att få hormonbehandling även med föräldrarnas stöd. Allt medan den biologiska klockan tickar, och ångesten växer med väntan.
Kontroversiellt, jag vet, och det är lätt att missförstå ämnet för den som är oinsatt. Till exempel är det standardfeltolkning 1.A att tro att om man säger ”vård för minderåriga transsexuella” så betyder det att operera bort snoppen på sexåringar för att de gillar att ha klänning, när det oftast snarare är så att man menar tonåringar som inte ens får börja i utredning förrän de är arton, vilket innebär hormoner vid nitton års ålder och någon undre operation blir det inte tal om innan man är tjugo. Det är en viss skillnad.
Varje gång jag försökt hantera frågan har jag nästan gett upp på grund av bergskedjan av okunskap – både min egen och andras – som jag måste klättra över, men det är hög tid att ta tag i det. Nu. För livet kan inte vänta.
Mina tidigare inlägg:
Transattack för barnens rättigheter
Tvingas skilja sig – på grund av Göran Hägglund
När bögar får gifta sig kanske man kan börja diskutera tvångskastrering
Jag får gifta mig! Slipper jag tvångskastreras också?
Epidemin av gravida män har nått Europa
För en epidemi av manliga graviditeter: Stoppa kastreringstvånget!
Dagens bäbisar blir 100 år, skriver de. Vi får hoppas att de blir lyckliga också. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, transpolitik, transpersoner, transsexualism, transvård, könskorrigering, könsbyte, könsidentitet, kön, sexism, könsdiskriminering, jämställdhet, politik, könsneutrala äktenskap, namnlagen, Skatteverket, PRV, namn, normer, heteronormen, barn, ungdomar, kroppen, hormoner, vård, fortplantning, biologi, kastrering, sterilisering, familjer
Jag älskar ditt målmedvetna kämpande, och fortsätter följa debatten med spänning.
Utifrån hur politiker och tjänstemän hanterat ”dina” ämnen tidigare, vad tror du chanserna är att det ska hända något konkret i riktning mot lagstiftning om ändrad könstillhörighet med sittande regering och riksdag? Är det något parti på endera sidan som uttalat sig för en ändring?
Ja, alltså, nånting måste ju hända, så småningom, frågan är när. Som det är nu ligger ett lagförslag och samlar damm, och Göran Hägglund sa såhär i januari:
”Förslagen i betänkandet inbegriper således en rad komplexa frågeställningar där konsekvenser av olika slag behöver belysas. Jag kan i dagsläget inte ange någon närmare tidsplan för det fortsatta arbetet.”
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2008/09:57#{A2FB9177-26BF-4BC4-BB5E-75C29D335E30}
Det finns (mest röda/gröna) politiker som pushar på, men jag har en känsla av att inget kommer att bli av innan valet nästa år. Så jag ser det långsiktigt, och tänker att det får gå att göra någon slags valkampanj för att lyfta såna här frågor.
”Vi utvecklas förhoppningsvis mot ett alltmer inkluderande samhälle och ser även transsexuella, självklart, som individer som inte vare sig ska undanhållas den rättighet de har att välja kön eller ska utsättas för diskriminering” är det ett val?
Det kan man fråga sig. Men att politiker, precis som andra, säger sånt utan att reflektera över orden är väl väldigt vanligt.
Pingback: Kristdemokratiskt könsbyte och verklighetens könsorgan « trollhare
Pingback: Dagens ord: Androtokofobi – rädslan för gravida män. Vad kallas rädslan för homoäktenskap? « trollhare
Pingback: ”No more GAYgala – we want TRANSgala!” « trollhare
Pingback: Definitionen av en man måste mutera med äggstockarna « trollhare
Pingback: 2009: Störd stolthet, skamliga normer och overklighetens tvångskastreringar « trollhare
Pingback: Tvångskastreringar anno 2010 – inte bara för trans- och intersexuella « trollhare
Pingback: Transkvinna söker livmoderstransplantation – vill föda barn « trollhare
Pingback: Kan könsorganen på Göran Hägglunds skrivbord få regeringen på fall? « trollhare
Pingback: Våga ifrågasätta naturligheten – för barnens skull « trollhare
Pingback: Tredje gången gillt för Thomas Beatie « trollhare
Pingback: Internationella kvinnodagen handlar inte om kvinnor « trollhare
Pingback: Fina citat från Kristdemokraterna « trollhare
Pingback: Sinnesslöas sexualitet och transpersoners könsorgan – 88 år av rädsla « trollhare
Pingback: Mina äggstockar är en omyndighetsförklaring « trollhare