"Di Levas fästmö ska locka till skratt" - från gd.se
Man kan inte bli profet i sin fästmans hemstad, är första tanken när jag läser GDs rubrik ”Di Levas fästmö ska locka till skratt”. Som Sjumilakliv skriver:
”Zinat Pirzadeh är en underbar ståuppare, författare och skådespelerska. Jag har sett henne när hon blev inbjuden till företaget jag jobbar på för att köra ett set, och hon bjöd på underbar humor om hur det är att komma till Sverige som iransk kvinna med ett litet barn. Hon är intelligent, rapp i käften och en kvinna jag verkligen beundrar. Hon har gjort en resa som gör att många svenskar bleknar i jämförelse.
Och henne reducerar Gefle Dagblad till Di Levas flickvän.”
Di Leva är visserligen Gävles eget skyddshelgon, men jag håller verkligen med. Jag vet inget om deras relation eller när de blev ihop – eftersom jag inte ens visste ATT de var ihop – men Zinat har inte gjort karriär som någons fästmö utan som artist. Hon är vuxen, hon är begåvad och hon är definitivt självständig nog att stå på egna ben. Artikeln i sig är välskriven, men med den rubriken blir det helt fel.
Jag utgår ifrån att de som gick och såg Zinat ikväll gjorde det för att se henne uppträda som komiker och inte för att se henne vara Tomas Di Levas fästmö. Jag trodde det var 2009 nu, och att kvinnor kunde göra karriär och beskrivas som självständiga människor och inte som ett bihang till en man. Kanske hade jag fel.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Zinat Pirzadeh, Tomas Di Leva, Gävle, media, Gefle Dagblad, rubriker, artister, kändisar, genus, könsroller, sexism
Åååh, är det där Di Levas fästmö? Jag har sett hen ståuppa (på TV) och hade ingen aning om det. Men det kanske är nytt, att de är fästisar, och så passar tidningen på att komma ut med två nyheter i en smäll.
Fast troligen inte.
Mikusagi
Jag vet inte, jag fick det intrycket att det inte är någon nyhet, men det kanske är jag som läser med arg-feminist-glasögonen på.
För att vara djävulens advokat så är nog Di Leva mer allmänt känd än Pirzadeh (och att de var ihop var ju faktiskt nyhet för mig t ex, men det låter förstås inte som att det är det det de försökt framföra med artikeln, eller?), vilket väl blir ett sätt att fånga läsarnas intresse i kanske högre grad.
Värt att nämnas är kanske också att det inte är den som skriver artikeltexten (journalisten) som sätter rubriken (redigeraren) på en tidning (åtminstone har jag hört att det var så tidigare, vet inte om det kan ha ändrat sig), vilket förklarar att rubrikerna ibland passar väldigt dåligt till texten.
Ja, jag vet. Artikeln i sig är ju bra skriven, och det är därför som rubriken blir helt fel. Men detta sätt att relatera någon till deras ”mer kända” partner/förälder/syskon är ett oskick tycker jag, överlag, i synnerhet när man har väldigt olika stilar och gör olika saker. Och av någon anledning är det bara när det gäller riktigt stora skillnader i kändisskap som man refererar till en man som ”Madonnas pojkvän” etc., medan kvinnor oftare blir sedda så. I olikkönade relationer, vill säga.