Jävla Dagblad – Eller: Man kan inte bli profet i sin fästmans hemstad

"Di Levas fästmö ska locka till skratt" - från gd.se

Man kan inte bli profet i sin fästmans hemstad, är första tanken när jag läser GDs rubrik ”Di Levas fästmö ska locka till skratt”. Som Sjumilakliv skriver:

”Zinat Pirzadeh är en underbar ståuppare, författare och skådespelerska. Jag har sett henne när hon blev inbjuden till företaget jag jobbar på för att köra ett set, och hon bjöd på underbar humor om hur det är att komma till Sverige som iransk kvinna med ett litet barn. Hon är intelligent, rapp i käften och en kvinna jag verkligen beundrar. Hon har gjort en resa som gör att många svenskar bleknar i jämförelse.

Och henne reducerar Gefle Dagblad till Di Levas flickvän.”

Di Leva är visserligen Gävles eget skyddshelgon, men jag håller verkligen med. Jag vet inget om deras relation eller när de blev ihop – eftersom jag inte ens visste ATT de var ihop – men Zinat har inte gjort karriär som någons fästmö utan som artist. Hon är vuxen, hon är begåvad och hon är definitivt självständig nog att stå på egna ben. Artikeln i sig är välskriven, men med den rubriken blir det helt fel.

Jag utgår ifrån att de som gick och såg Zinat ikväll gjorde det för att se henne uppträda som komiker och inte för att se henne vara Tomas Di Levas fästmö. Jag trodde det var 2009 nu, och att kvinnor kunde göra karriär och beskrivas som självständiga människor och inte som ett bihang till en man. Kanske hade jag fel.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Zinat Pirzadeh, Tomas Di Leva, Gävle, media, Gefle Dagblad, rubriker, artister, kändisar, genus, könsroller, sexism

Grattis världen för att Jan-Olov Madeleine finns

Igår kom, som jag redan bloggat om, det glädjande beskedet att regeringsrätten beslutat att ge Jan-Olov Madeleine Ågren rätt att heta Madeleine. Idag har jag fått läsa domslutet, och det står bland annat såhär:

”Valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde. Särskilt gäller detta när en myndig person önskar byta ut eller, som i förevarande fall, lägga till ett förnamn.”

Domen tar dessutom upp det faktum att det underlättar även för Skatteverket, eftersom de slipper försöka bedöma om ett visst namn är ”manligt”, ”kvinnligt” eller ”könsneutralt”. Förut brukade Patent- och Registreringsverket ha en lista över godkända könsneutrala namn som var fria för alla att ta sig oavsett kön. Listan har omarbetats och förtydligats ett antal gånger men de senaste åren har den ändå alltid funnits lättillgänglig på deras hemsida – tills för kanske en månad sedan då den försvann. Kanske var det för att de insåg att den var svårförståelig och att de kanske ändå skulle vara tvungna att se över sina rutiner när domen kom.

Idag skriver också Madeleine ett debattinlägg på Newsmill, där hon påpekar att det här ändå bara är en liten bit av kampen som är vunnen:

”Genom att förändra rättspraxis på detta område skulle det också vara slut på den typ av diskriminering det innebär att inte tilltros förmågan att välja fritt utan utsättas för statligt förmynderi. Hanteringen av Namnlagen i detta sammanhang är bara toppen på isberget vad gäller diskriminering i samhället pga kön (tillhörighet, identitet och uttryck), dvs diskriminering av bl a transpersoner för vilka det kan vara ytterst viktigt att få bära ett förnamn som känns ok. Men också diskriminering av alla andra som önskar sig ett friare val.

—

Nu fortsätter förstås arbetet mot andra former av diskriminering, statligt sanktionerad eller på andra sätt tillåten av människor gentemot andra människor. Bara för att fördomarna tillåtits växa, värderingarna hamnat på sniskan och normerna blivit alltför trånga. Rädsla och okunskap ställer till med mycket som positiv nyfikenhet och respekt för allas lika värde kan råda bot på.”

För visst har det funnits andra viktiga områden att jobba med, och det gör det fortfarande. Det är väl delvis därför som det faktiskt dröjde nästan ett helt decennium in på 2000-talet innan myndiga människor blev betrodda att välja sina namn själva; det har alltid funnits något annat som har varit mer akut. Det finns fortfarande mycket att jobba med, men en seger är vunnen.

Nästan ett halvår efter beslutet om könsneutrala äktenskap kom äntligen beslutet om könsneutrala förnamn för vuxna. Det var inte en dag för tidigt, och det betyder mycket för många transpersoner. Så tack Madeleine, och tack Kerstin och Christine och alla de andra som har hjälpt till med detta. Tack alla som varit med på ett hörn; alla som skickat in ansökningar och bloggat och diskuterat. Tack regeringsrätten – och tack Skatteverket för att ni fortsatte överklaga så vi blev av med krånglet en gång för alla.

Men mest: Tack Madeleine för att du haft så mycket mer tålamod än de flesta av oss. Grattis till dig, och grattis till världen för att du finns.

***

Mer namn: Barn får heta Q: 1, 2. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om namn, namnlagen, namnändring, Jan-Olov Madeleine Ågren, kön, genus, könsroller, fördomar, sexism, jämställdhet, transpersoner, HBTQ, diskriminering, lagar, politik, Skatteverket

Kvotering av bokstavsbarn nästa?

Det började med några artiklar om 13-åriga Fredrik som stannade hemma från skolan för att han inte fick den hjälp han behövde. Sedan rullade det på, och nu har Riksförbundet Attention anmält Stockholms stad för diskriminering. De pengar som ska gå till att bekosta stöd till elever med särskilda behov gäller inte de elever som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, utan i praktiken måste man bekosta sånt som elevassistenter, specialundervisning och resursskoleplaceringar med den vanliga skolpengen. Det slår hårt mot de skolor som har många elever med såna behov, och bryter mot Barnkonventionen.

I Danmark har några politiker föreslagit kvotering av ”diagnosbarn” – och inte som man kan tro inkvotering av bokstavsbarn för att förgylla de andra elevernas tillvaro, utan bortkvotering. Det ska aldrig gå fler än två elever med särskilda behov i varje klass, är tanken. Kommer det någon utöver det får de helt enkelt byta skola, för att de inte ska ta för mycket resurser. Nu är inte jag så insatt i det danska skolsystemet, men det låter väldigt bakvänt att hellre satsa på att flytta på elever med behov än att ge dem mer stöd. Ändå kan jag förstå om det skulle låta lockande även för svenska skolor att kunna hänvisa till en sådan regel: ”Nej, tyvärr, Linus får inte gå i vår skola för vi har redan för många elever som han här”, just för att lätta det ekonomiska trycket.

Som tur var är det ingen som föreslår det i Sverige, men det är illa nog som det är. För det är pengar det handlar om, såklart, och det är kortsiktigt tänkt i båda fallen. Lite som om man tror att svårigheterna går över av sig själv, om man bara gör det så obekvämt som möjligt för de elever som har dem. Det är ingen effektiv metod, jag lovar. Jag har nämligen provat den på mig själv.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om NPF, barn, politik, skolan, ADHD, autism, Aspergers syndrom, funktionshinder, barnkonventionen, Attention, Stockholm, utbildning, DN, media, Danmark, kvotering

Att vara sjuk är ett jobb i sig. Jag lig

Att vara sjuk är ett jobb i sig. Jag lig

Originally uploaded by trollhare

Att vara sjuk är ett jobb i sig. Jag ligger inte på latsidan bara för att jag ligger i sängen hela dagen. Tvärtom jobbar jag stenhårt på min manlighet. En riktig karl ska självömka ordentligt så fort han är minsta förkyld. Den biten har jag försummat på sistone, så nu tar jag igen det. Jag tror jag är en naturbegåvning.

Äntligen börjar jag bli sjuk. Min hjärna

Äntligen börjar jag bli sjuk. Min hjärna

Originally uploaded by trollhare

Äntligen börjar jag bli sjuk. Min hjärna är borta och tomrummet värker lite. Kroppen är öm och får frossa ibland. Jag tar mig knappt ur sängen för att gå på toa. Jag har hostat i 44 dagar men nu äntligen är jag sjuk på riktigt. Jag hoppas det betyder att jag är frisk nästa vecka.