När valde du din kuk eller fitta senast? – Torbjörn Tännsjö och de transsexuella livmödrarna
Torbjörn Tännsjö skriver på DN Opinion:
”transsexuella män, som är besatta av tanken att bli ”riktiga” kvinnor, kommer säkert att se möjligheten att få en transplanterad livmoder som just vad de önskar. Troligen kommer de också att önska att man i en framtid dessutom ska kunna transplantera äggstockar tillsammans med livmödrar. I så fall kan de ju ta steget fullt ut till det andra könet!”
Märkligt, för jag känner många transsexuella män och ingen av dem har sagt att de vill transplantera in en livmoder – däremot är det många av dem som snarare tycker att de har en livmoder för mycket. Det är inte bara jag som sagt att jag mer än gärna donerar min livmoder och mina äggstockar till någon som behöver dem bättre.
Okej, det är en petitess att inte kunna skilja på män och kvinnor (hint: Transsexuella män är män som föddes med flickkropp, och inget annat). Vi är ju trots allt så lika. Men Tännsjö fortsätter prata om att ”välja” vårt kön. Det är riktigt intressant. Jag förutsätter att han inte bara syftar på transpersoners val, utan alla människors val av kön – biologiskt kön. Han avslutar med orden:
”Vi kommer att kunna ställas till svars för vårt val av kön. Kommer det att göra oss lyckliga? Jag är osäker.”
Ja, jag är också osäker. Jag är osäker på om de som är nöjda med de kukar och fittor och testiklar och livmödrar och äggstockar som de haft sedan de föddes skulle bli så mycket lyckligare av att vara beredda att stå till svars för varför de har valt att ha kvar olika kroppsdelar, eller varför de valt bort något. Som transsexuell får man vara beredd på såna frågor lite då och då, och jag lovar: Det är inte så lite tjatigt till slut.
Hur kan du veta att du är kille eller tjej? Går du bara på vad du har för könsorgan eller hur kom du på att du hade det könet? Vadå, har du aldrig ifrågasatt det? Alls? Men om du aldrig har ifrågasatt det, hur kan du då vara säker? Är du säker på att du trivs med de könsorgan du har, den förmågan att bygga muskler och den fettfördelningen och hårväxten och det röstläget? Hur kan du veta att du inte skulle må bättre av att prova något annat? Kan du verkligen veta vilket kön du har om du inte har provat dig fram?
Jag tvivlar på att någon blir lyckligare av att få höra sånt. Och jag tvivlar på att särskilt många av de som tror att människor BYTER kön när de gör en könskorrigering kan svara på frågan: När valde du din kuk eller fitta senast? Att stå till svars för att man ”valt” sitt kön är inget som gör en särskilt lycklig – men att välja att leva som sig själv och göra en könskorrigering kan göra en oerhört mycket lyckligare.
Cred till Rymdbög. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om könskorrigering, transsexualism, könsbyte, könsorgan, biologi, valfrihet, queerteori, kön, genus, könsidentitet, transpersoner, HBTQ, könsorgan, kukar, fittor, livmödrar, Torbjörn Tännsjö

RSS - Posts






Jag förstår inte varför folk inte åtminstone kan googla runt lite innan de skriver om någonting.
Det undrar jag med…
Den där texten Tännsjö skrev var minst sagt rörig. Fattade inte vad han ville säga överhuvudtaget.
Nej, inte jag heller. Men jag tror det var något slags angrepp på queerteori, sådär generellt.
Amen.
Tack för ett fantastiskt inlägg som vanligt. Du är bäst Trollis.
En sak som jag tror att jag glömt att berömma dig för är att du skriver om queerteori och feminism på ett så lättillgänglig och icke-akademiskt språk. Det lär vara väldigt mycket mer effektivt än att säga ”det finns en filosofi som heter Judit Butler och är mycket smartare än du” till genustrångsynt folk och sedan börja snacka om dekonstruktionism och Derrida. Det fungerar INTE.
Jag tror att Tännsjös artikel bäst förstås i ljuset av den kommentar signaturen Glad skrev på DN.se 25/9 08.33.
”Riktigt snyggt – det grundläggande i argumentet är alltså att vi har för mycket valfrihet. Vi tvingas tänka till, att själva ta ansvar för det vi har, gör, är, eller blir – det är jobbigt. Torbjörn är tveksam till om vi blir ‘glada’ av att delta i vårt eget identitets- och samhällsskapande, istället för att överlåta det till en elit eller till en ingrodd, underförstådd ‘tradition’. Tack Torbjörn. varför inte ersätta artikeln med ett kortare inlägg där du bara skriver: ”Jag är ärkekonservativ; mina uppfattningar om kön kommer sig naturligt därefter.” Det leder till en ökad effektivitet, både för läsare och författare”
Länk kommentaren: http://www.dn.se/opinion/debatt/transplanterad-livmoder-ett-steg-mot-fullt-konsbyte-1.960302
Ja, precis!
Hur kan man ens tänka tanken på att dra in mobiloperatörer och jag vet inte vad i sammanhanget?
Varför kommer dylikt svammel med i tidningen?
Jag har tänkt lite på det här sen jag först läste inlägget. Det är väl inte egentligen så att man ”väljer” kön även om man genomgår en könskorrigering? Inte på det sätt TT försöker antyda. Anledningen är väl att man gör det är väl att man känner att man fått fel kropp från början, inte att man tycker det vore tufffare/roligare/whatever att vara det motsatta könet?
Om man är lycklig nog att vara född med en kropp som man känner stämmer med den man är, så är det väl inget att orda om, det är bara att låta saker och ting vara som de är.
Om man sen inte kan förstå att andra inte gör det, tja då får man egentligen bara acceptera att man inte kan förstå allt här i världen och problemet ligger då hos den oförstående även om omgivningen också blir lidande.
Ja, det är ett märkligt resonemang…
Jag är lite konfunderad. Själv är jag född med manliga könsorgan och har alltid ansett att det är det som gör mig till pojke/man. Jag har också alltid riktat mitt sexuella intresse uteslutande mot individer med kvinnliga könsorgan. Däremot har jag aldrig identifierat mig med att vara man, annat än sexuellt. Att ha sex är det enda jag gör i egenskap av man; allt annat gör jag som människa. Jag har ibland tänkt att det skulle vara lättare och trevligare att vara flicka/kvinna. Men nu är jag inte det, och det är inget att göra åt. Jag vet faktiskt inte hur det ”känns att vara man”. Jag har aldrig haft någon speciell känsla av det. Förstår inte alls hur man kan vara ”född i fel kropp”. Det förefaller mig vara rent nys som bygger på en föråldrad idealistisk idé om en dikotomi mellan kropp och själ, plus föreställningen att manlighet och kvinnlighet är helt väsensskilda egenskaper. Alltså två ålderdomliga, fullständigt förlegade uppfattningar.
Jag förstår att du utgår från din egen upplevelse, och det är klart att du har rätt till den, men samtidigt så tror jag att du har missförstått transsexualism. Det är verkligen långtifrån alla transsexuella som tror på tvåkönsmodellen, och min egen uppfattning av transsexualism är att det enbart går att förstå om man INTE skiljer kropp och själ åt. Transsexualism är nämligen skavsåret mellan de två.
Jag har förklarat litegrann om hur jag ser på det i ett par inlägg:
http://trollhare.wordpress.com/2009/10/31/t-med-trollhare-hur-kom-du-fram-till-att-du-ar-transsexuell-del-i/
http://trollhare.wordpress.com/2009/11/01/hur-kom-du-fram-till-att-du-ar-transsexuell-del-ii-jag-larde-mig-att-jag-fanns-men-ocksa-att-jag-inte-syntes/
http://trollhare.wordpress.com/2009/11/01/hur-kom-du-fram-till-att-du-var-transsexuell-del-iii-penisavund/
http://trollhare.wordpress.com/2009/11/01/hur-kom-du-fram-till-att-du-var-transsexuell-del-iv-leva-som-tjej-vore-okej-om-jag-bara-fick-ha-kuk/