Obligatoriska avsugningar och vänsterspöken – tankar om Anna Anka och Göran Hägglund

Igår blev Anna Anka uppmärksammad för hennes utspel på Newsmill där hon hävdar sånt som att kvinnor ska behaga männen och det är synd om svenska män för de mår inte bra av att behöva ta hand om sina barn. Bloggosfären rasade såklart, och idag levererar hon ännu fler könsrollskonserver i Aftonbladet. Hon håller fast vid att det är kvinnors fel om deras män är otrogna; de anstränger sig inte tillräckligt för att vara snygga och de är inte sexuellt tillgängliga närhelst mannen vill.

En del har försvarat henne och hävdar att hon har rätt till sin åsikt, och visst har hon det men då får man också finna sig i mothugg. Det är en sak att säga att det är så man lever själv och tycker att det är okej, men att prata om det i generella termer som ”Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen” ger ett helt annat intryck. Då handlar det inte längre om privata värderingar, utan om att sätta upp ett ideal och tala om för andra människor vad man anser att de borde göra och känna. Anna Anka skuldbelägger kvinnor, reducerar män till en vandrande kuk och lägger sig i andras sexliv.

Överdriver jag nu? Låter jag som en kränkt och arg manshatare, kvinnohatare och queerfanatiker? Det är ju det vänstermänniskor brukar anklagas för, så jag räknar med det. Däremot är det märkligt nog få som påpekar att konservativa ofta gör exakt samma sak när de tolkar andras uttalanden.

Göran Hägglund gör det idag till exempel, när han valupptaktsrasar på DN Debatt mot ”den radikala eliten”. Han anklagar vänstern för att förakta ”vanliga människor”, och att attackera ”vanligt folks sätt att vara”. Hägglund får det att framstå som att om man ifrågasätter en norm kränker man de som lever på ett sätt som passar in i normen och vill tvinga dem till något annat; lite som den där debatten som uppstod i somras när en massa människor inte förstod skillnaden mellan ”heterosexuell” och ”heteronormativ”.

Det är märkligt att konservativa kristna å ena sidan rabblar mantran av typen ”jag har inget emot homosexuella men de ska inte få gifta sig eller skaffa barn – och du kan inte bli kränkt av det för jag har inget emot din LÄGGNING. Du måste skilja på sak och person” och i nästa sekund väljer att tolka sakdiskussioner som just personliga och svinga den kränktslägga som de anklagar andra för. Att ifrågasätta vad som räknas som ”vanligt” och varför det är så och vad det har för fördelar och nackdelar jämfört med alternativen är inte detsamma som att vilja förbjuda människor med en vanlig identitet att leva ut den.

Så, Anna: Du ska veta att jag accepterar ditt sätt att leva, åtminstone delvis. Jag accepterar och tolererar ditt äktenskap och vad ni gör mot varandra inom det så länge det sker i samförstånd. Och Göran: Jag accepterar även ditt sätt att leva till stora delar. Jag tolererar att du vad jag vet är heterosexuell och förmodligen vill leva med en kvinna i ett monogamt äktenskap och att du kanske gillar tavlor ”som föreställer något”. Faktiskt. Jag har bara något emot när människor försöker tala om för andra vad de ska tycka och känna.

1, 2, 3, 4,I övrigt: Ett stopp för retuscherade modellbilder? Tja, varför inte, men jag vill också se ett stopp för retuscherade personligheter. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Anna Anka, Göran Hägglund, politik, retorik, argument, åsikter, värderlingar, genus, könsroller, manligt, kvinnligt, Svenska Hollywoodfruar, tv, kändisar, kristdemokraterna, livsstil, HBTQ, normer, familj, relationer, sex, sexualitet, frihet, höger, vänster