Jag hoppas att ni är nöjda nu, alla som ropat ”fusk!” och ”man!” i högan sky. Caster Semenya lägger av. Hon har sprungit sitt sista lopp, enligt tränaren. Hon är inte avstängd på något sätt – utredningen av hennes könstillhörighet är inte klar – men pressen blev för mycket. Alla spekulationer, anklagelser, svek och rena påhopp är inte direkt till hjälp när man redan är mitt uppe i en sådan svår process som det är att rent medicinskt utreda sin biologiska könstillhörighet.
Jag är van vid att höra hårda ord om ”såna som byter kön” och andra påhopp på transpersoner som utgår ifrån att det var ett fritt val och därmed något som står alla fritt att fördöma, men jag hade på något sätt inbillat mig att det var lättare för folk att förstå att den som föds med tvetydigt biologiskt kön inte har någon skuld. Jag trodde att även om man fortfarande ibland opererar spädbarns könsorgan i onödan så hade vi lämnat häxprocesserna bakom oss. Jag trodde att såkallade civiliserade människor kunde förstå att en eventuell avsaknad av livmoder inte är omoraliskt. Jag hade antagligen för höga förhoppningar. Visst är det många som uttryckt sympati och visat respekt, men tyvärr långt ifrån alla.
Skäms på er. Skäms, ni som svikit henne, som vänt henne ryggen när hon behövde dem som bäst. Skäms, yrkesmänniskor som hanterat utredningen så otroligt klumpigt. Skäms, ni proffstyckare, bloggare, journalister och andra som häcklat och hånat, men framförallt ni som spridit rykten om Caster Semenya och spekulerat på ett extremt närgånget sätt. Ni äcklar mig.
Vi pratar om en artonåring här, fast det verkar som om folk glömt det. Vi pratar också om en person som – ifall det nu är så att hon är intersexuell – med största sannolikhet inte visste om det själv. Ni dömer en tonåring för något hon föddes med, och ni verkar inte förstå att sånt kan såra. Rent teoretiskt kan man diskutera vad kön är och poängen med könsindelningen inom idrotten, och rent teoretiskt kan man prata om egenskaper som klassas som manliga och kvinnliga – men på det personliga planet är det en helt annan sak. Att gräva innanför en annan människas underkläder – om det så bara är i ord – är inget att ta lätt på.
Caster Semenyas könsutredning är inte klar än, men hon har ändå bestämt sig för att lägga av. Resultatet av utredningen är inte viktig; hennes biologi är irrelevant. Människovärde är inget som mäts med ett blodprov, och en eventuell diagnos av något slag betyder ingenting där. Det som betyder något är hur man är som människa, och hur man behandlar andra. Där är det uppenbarligen väldigt många som brister.
Läs även mitt förra inlägg om Semenya: ”Har du fitta nog att visa kuken, eller ollar du bara?”. Den senaste veckans artiklar i svensk media – notera att många sprider ryktet om det som sägs vara Semenyas testresultat, även om det också finns en del guldkorn: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26. Det finns gott om blogginlägg som är långt värre, men ärligt talat äcklar de mig såpass att jag inte vill se dem igen. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Caster Semenya, IAAF, sport, friidrott, intersexualism, media, bloggosfären, rykten, skvaller, kön, biologi, sjukdomar, etik, moral
