”Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.
—
Och för en kvinna finns det bara fördelar med äldre män. Jag har varit med många unga killar. Det funkade inte. Äldre män har erfarenhet och tar beslut på ett helt annat sätt. Paul är som en mentor för mig. Han finns där för att skydda mig och ta hand om mig. Fördelen med Paul är att han vet vem han är som person och som man.
Sånt förstår amerikanska kvinnor. Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?”
Och så fortsätter det. Jag har inte sett det där ”Svenska hollywoodfruar”, och jag har knappt hört talas om Anna Anka förut. Men programmet verkar ha väckt folks reaktioner, i synnerhet hennes tidigare uttalande om sex och otrohet. Nu skriver hon alltså på Newsmill där hon försvarar sig och förklarar att hon vill vara ”en förebild för svenska kvinnor”.
”I Sverige är det tillåtet att förfalla, bara man fångar en man. Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Många svenska män måste undra varför de gifte sig – och det är inte underligt att så många väljer att skilja sig.”
Just detta tycker jag är mycket märkligt. En kvinnas framgång mäts inte i vad hon åstadkommer själv, utan framförallt i vilken man hon är ihop med. Det är synd om män vars kvinnor inte bryr sig tillräckligt mycket om sitt utseende, eftersom det är kvinnors uppgift att vara vackra och sexiga. Det är dessutom fel av en kvinna att neka sin man sex, eftersom han är otrogen annars och då får hon skylla sig själv. Och detta är alltså frihet. Detta är ett ideal att sträva efter. Jag fattar verkligen inte hur det hänger ihop. Och det märkligaste av allt är att det verkar ha något med jantelagen att göra:
”Jag har brutit upp från Jantelandet. Jag önskar att fler svenskor gjorde som jag. Ni skulle bli mycket lyckligare.”
Om det är jantelagen som får svenska kvinnor att tro att det inte är deras ansvar att ställa upp på sex de inte vill ha, och får dem att tro att deras män älskar dem fast de inte lägger ner flera timmar om dagen på att sträva efter skönhet, och får dem att tro att det som spelar någon roll är hur man är som person och vad man gör, snarare än vem man är ihop med – i så fall tycker jag att jantelagen har sina poänger.
Om alternativet till ”du ska inte tro att du är något” är ”sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd” så undrar jag vilket som egentligen är det mest förtryckande synsättet. I kölvattnet av debatten av vad som är våldtäkt och inte är det märkligt att se någon som tar fasta på det som är i gränslandet för sexuellt utnyttjande, stöper om det i en ny form och kallar det frihet.
Anna Anka får såklart gärna leva så om det gör henne lyckligare, men jag tror att det finns en anledning till varför det är få i Sverige som tycker likadant och står för det. Tackolov.
Veckans bloggtema: Jante. Relaterat: 1, 2, 3, 4. Uppdaterat: Sammanfattning av reaktioner. Bra bloggat: Bloggvärldsbloggen, Malin Collin, Skriet från kärnfamiljen. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Anna Anka, relationer, sexualitet, sex, övergrepp, kärlek, jantelagen, Svenska hollywoodfruar, tv3, tv, kändisar, USA, relationer, jämställdhet, genus, sexism, könsroller
