Människor är förutsägbara. Det dyker alltid förr eller senare upp någon som protesterar mot att man får definiera sin egen könsidentitet. Och jag svarar alltid ungefär på samma sätt:
”- Alltså, du är INTE ALLS kvinna för att du känner dig som en?
Är jag en hund om jag känner mig som en hund? Nej, jag är högst sannolikt psyksjuk.
Om hon har tre gånger så mycket manliga könshormoner så har hon ju en stor fördel gentemot alla andra kvinnor = orättvist.
Att vara man eller kvinna är fysiologiskt – tyvärr.- Aha, att ha en könsidentitet är att vara psykiskt sjuk. Eller gäller det bara de vars identitet andra ifrågasätter? Om det är fysiologiskt att vara man eller kvinna, betyder det att det finns en exakt definition av var ”gränsen” går? Min erfarenhet är att människor som hävdar det brukar komma med olika definitioner. Någon säger kromosomer, någon annan könsorgan, någon tredje hormonnivåer… Uppfattningen om vad som är biologiskt kön är något som är socialt konstruerat.”
Man kan mäta hormonnivåer, och man kan ta kromosomtester och man kan undersöka inre och yttre könsorgan. Man kan göra tabeller och diagram med olika värden och analysera dem, men att bestämma vad som är det som ytterst avgör en människas biologiska kön – och hur viktigt det i sin tur är för att avgöra kön, och hur viktigt det är att avgöra kön överhuvudtaget – är ingen exakt vetenskap. Att bestämma sig för att kromosomer alltid är viktigare än självupplevd identitet, eller att bestämma sig för att det bara finns två kön och att man måste ha ett av dem och endast ett, eller att bestämma sig för att det är viktigt att kunna avgöra vad en person har för kön är inget annat än värderingar.
Biologi får vara hur medfött och orubbligt det vill, men hur man tolkar det kommer alltid an på vilket samhälle man lever i.
Läs även andra intressanta bloggares intressanta åsikter om kön, genus, könsorgan, könsidentitet, kromosomer, hormoner, biologi, identitet, vård, medicin, intersexualism, Caster Semenya, vetenskap
Intressant det där, när det kommer till sin spets som i sportsammanhang där man måste tillhöra det ena eller andra, eftersom reglerna säger så. Självklart är det en socal konstruktion. Torbjörn Tännsjö, tror jag, eller så var det en annan svensk filosof, har argumenterat för att man ska skippa att dela upp i herr- och damklasser vad gäller idrott.
Hursom, oavsett definition, så kan det finnas en relevans bortom det sociala, t.ex. en funktion. Som att inte kunna föda barn, eller kunna det, utifrån, låt oss kalla det ”biologiska normalförutsättningar” i brist på annat. Du förstår nog vad jag menar.
Men det är inte det viktiga, i vilket fack vi placerar varandra, eller vad det i övrigt innebär. Utan hur vi behandlar varandra. Vad gör en människa? Det blir också en social konstruktion, men jag tycker det är viktigare. Att vi är rädda om varandra. Oavsett kön. Eller ras. Eller något annat. Det är inte etiketterna som är farliga, utan vad de tillåter oss att göra. Jag menar att etiketterna inte tillåter oss något.
Jo, ATT det finns biologiska variationer med en funktion är inget jag tvivlar på. Men detta dividerande om det är de yttre könsorganen eller kromosomerna och sånt, det är ett tecken på att det inte är så självklart.
Men självklart har du rätt. Det viktiga är inte hur vi sorterar, utan hur vi behandlar varandra. Och Semenya har blivit fruktansvärt illa behandlad. Herregud, det är en artonåring det handlar om, som förmodligen befinner sig både i en identitetskris (för jag är övertygad om att hon inte vetat något innan) och i en karriärskris (jag gissar att hon byggt upp hela sin tillvaro runt löpningen) – och detta medan hela världen tittar på och tävlar i plumpa kommentarer.
”Uppfattningen om vad som är biologiskt kön är något som är socialt konstruerat.” Bästa frasen jag träffat på idag.
Pingback: Caster Semenya förtjänar inte en medalj – utan två « trollhare
Pingback: Genuspanik i godishyllan « trollhare