Jag bor i en stad där det också bor en kille, två år yngre än mig, som numera ligger i lungmaskin i Danmark med svininfluensa. Jag bor också drygt fem mil fågelvägen från det lilla samhälle där mannen som dog i svininfluensa bodde. Förmodligen finns det inget samband mellan de två och inte heller med mig, men det verkar som om folk tror att jag har svininfluensan bara för att jag hostar.
Akademiska sjukhuset i Uppsala, där man konstaterade att den döda hade svininfluensa
Det är kul att reta de som är nojiga, men jag är ganska säker på att det inte är det jag har. Mina symtom stämmer inte med mallen, för jag har knappt haft någon feber och symtomen har smugit sig på. Utöver det vet jag inte om jag borde ha sökt vård när jag var som sjukast, för jag har alltid så svårt att förstå vad de menar. Överlevde gjorde jag i alla fall, och det är ju det som räknas. Något annat var det inte tal om.
Jag vet inte var gränsen mellan ”obehag” och ”ont” går; jag kan gissa att det jag känner i halsen är ”ont”, men det jag kände i bröstkorgen är jag mer osäker på. Och när börjar ett obehagligt svidande i halsen att övergå i ont? Var går gränsen för vad som är smärta och inte? Jag vet inte hur en hosta ska vara för att räknas som ”kraftig” och jag vet inte hur man definierar ”svårt att andas” så länge man faktiskt är vid medvetande. Det säger jag inte för att skryta med hur macho jag är, för jag är lika villrådig när det gäller andras sjukdomar. Om jag hade haft barn hade jag förmodligen varit en fruktansvärt dålig förälder. De tecken jag förstår mig på är såna som är konkreta: Feber går att mäta, hostningar går att höra. En läkare kan kanske se att jag är svullen i halsen, och eventuellt ta ett prov som visar på ditten eller datten, men jag har alltid svårt att svara på deras frågor.
Det är nu folk brukar säga ”sånt märker man” eller ”det vet du när du känner det”. Ibland lägger de till ”om du är osäker, så har du förmodligen inte det”. I så fall har jag aldrig varit fysiskt sjuk, eftersom jag aldrig varit helt säker på något. Och då har jag ändå en gång i mellanstadiet varit inlagd på sjukhus för just en halsinfektion: Streptokocker, 40 graders feber och två veckor med antibiotika.
Jag vet som sagt fortfarande inte vad som definierar ont i halsen och svårt att andas, trots att jag en gång svarade ”ja” på den frågan och trots att jag uppenbarligen haft minst en riktig luftvägsinfektion i mitt liv. Jag vet fortfarande inte hur man definierar ”sjuk”. Jag har Aspergers syndrom och fattar helt enkelt inte allt som andra verkar ta för självklara.
Att läsa på om olika virus, risker och smittspridning är en sak; att känna sin kropp tillräckligt väl och bemästra språket och de sociala koderna för att veta hur folk brukar dra gränserna mellan olika tillstånd – det är förmodligen något som jag inte är ensam om att ha svårt med. Jag – och säkert många andra bokstavsmänniskor med mig – skulle behöva en tolk. Någon som kan översätta det läkaren säger, men också det jag säger till läkaren – och som översätter det min kropp försöker säga till oss båda. Jag antar att den enda som skulle kunna bli den tolken är jag själv eftersom ingen annan kan känna min kropp, så det är lika bra att börja träna.
Jag har tappat rösten, och börjar få tillbaka den. Jag börjar bli frisk från vad-det-nu-är-för-infektion, och det blir bättre för varje dag. Det var inte direkt så jag trodde att jag var dödligt sjuk, men det påminde mig om hur svårt jag har att förklara mig IRL. I vårdsituationer är jag ofta stum, oavsett vad det gäller. Röstvila är bra mot stämbandsinflammation, men inte hos doktorn. Mitt mål är att bli så självständig att jag klarar av att söka vård även när jag är sjuk, och göra mig förstådd. Hur vägen dit ser ut vet jag inte, men jag tror att det kommer att löna sig någon gång i framtiden. Att kunna kommunicera med omvärlden kan vara livsviktigt.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om svininfluensa, influensa, infektioner, virus, sjukdom, friskhet, vård, språk, kommunikation, röst, språk, Aspergers syndrom, autism, NPF, förståelse, sunt förnuft, förkylning
