Få saker triggar mitt butchflatekomplex så mycket som att gå igenom mitt verktygsskåp. Det känns liksom okej att ta ut hammaren och några betongkrokar för sig, eller en tång, eller häftpistolen eller en skruvmejsel, eller tillochmed min slagborrmaskin. Men att erkänna att jag har ett verktygsskåp… Där går gränsen.
-
- Mitt verktygsskåp
-
- Spikar, skruvar och sånt
Så det är väl dags att komma ut: Jag har drygt en halv garderob full med prylar som spär på mina vuxenpoäng, utöver städskåpet, alltså. Verktyg och skruvar och förlängningssladdar och reservlampor och dubbelhäftande tejp och gardinstångskonsoler och allt möjligt. Jag försöker förtvivlat att se det som just vuxenpoäng och duktighet och inte som samlarmani, men sedan är det den där machogrejen också.
Jag har ett komplex över det faktum att jag faktiskt har alla dessa saker; det känns så macho.
Jag har ännu ett komplex över att jag inte vet precis allt om hur man hanterar verktygen och vad olika delar och moment heter på fackspråk; det känns så okunnigt.
Jag har ett tredje komplex över att jag trots allt använder prylarna och får dem att fungera hyfsat utan att veta allt; det känns så fejkat.
Jag har ett fjärde komplex över mitt tredje komplex; det känns så extremt macho och besserwissrigt.
Och jag har ett femte komplex över det faktum att jag är extremt bra på att låtsas som om jag kan massor.
Alla fem komplexen går att relatera till en och samma period i mitt liv; när jag var sambo med en byggare. Hans manlighet var ständigt hotad av mitt okvinnliga beteende. Det säger kanske något att när jag berättat att jag trots allt tänkte göra min könskorrigering så hade han en dröm där han åkte in till sjukhus för att operera fast en andra kuk. Han skulle alltid vara mest man, liksom. Han skulle kunna mest, veta mest, klara mest, vara tuffast och starkast och bäst på allt. Mitt jobb var att vara beroende av honom, och det misslyckades jag med. Till hans stora förskräckelse lyckades jag skruva ihop en ikeamöbel utan hans inblandning – och dessutom så bra att den fungerar utmärkt såhär fem år senare. Sånt provocerade. Sånt triggade. Sånt borde jag inte göra, för då…
Jag är färdig med den perioden i mitt liv; det är två och ett halvt år sedan jag gjorde slut. Det är sällan jag tänker på honom numera, och när jag gör det är det med en lugn känsla av att ha gått vidare. Som när jag tar upp en skruvmejsel och inte direkt har någon som hänger över axeln och säger precis hur jag ska göra utan att jag bett om det. Jag är betrodd att göra saker på egen hand och lära mig av mina egna misstag – och jag får vara precis hur ”manlig” jag vill utan att sedan få skylla mig själv.
Den friheten känns fortfarande ovan, men den kommer mer och mer. Jag behöver bara lite mer träning. Att erkänna att jag har verktyg som jag använder och inte är rädd för är kanske en bra början.
Läs även andra bloggares åsikter om manlighet, kön, könskorrigering, macho, byggare, transsexualis, övergrepp, våldtäkt, psykisk misshandel, PTSD, verktyg, bilder, osäkerhet, komplex
Gamla ”rädslor” kan va svåra å komma över.
Japp. Och det är väl först nu jag verkligen fattade att den rädslan faktiskt existerar. Så nu kan jag börja hiva den överbord
”Som när jag tar upp en skruvmejsel och inte direkt har någon som hänger över axeln och säger precis hur jag ska göra utan att jag bett om det. Jag är betrodd att göra saker på egen hand och lära mig av mina egna misstag – och jag får vara precis hur ”manlig” jag vill utan att sedan få skylla mig själv.”
Det finns få saker jag trivs så bra med som att få vara ute själv och jobba fysiskt. Ingen som talar om för mig hur jag ska göra, att jag gör fel, att jag jobbar för långsamt och inte tillräckligt effektivt. Sorgligt om det är så förknippat med vilket kön man råkar ha – män kan, och kan de inte får de misslyckas. Förmodligen gäller väl då det omvända när en man tar sig an ”kvinnliga” sysslor. Blä, säger jag bara.
Mmm… Jag vet vad du menar.
Händighet är å andra sidan oerhört sexigt – både hos män och kvinnor. Tycker jag, alltså.
Strunta i att du inte vet exakt allt. Det gör nog inte alla de killar som låtsas kunniga heller. Jag har mina utspridda lite varstans. Köpte på mig en massa och visst har de använts, med mer eller mindre framgång;-)
Okej
Nej, det tror inte jag heller att de gör. Men det är alldeles för lätt att jämföra sig med den som faktiskt VET allt. Min pappa är händig, min bror är ingenjör, och mina ex är snickare, allmänt nördig och tekniker. Jag är onmgiven av händiga män.