Homofober i alla länder, förenen eder – så vi blir av med er

Jag hade planerat ett jättebra inlägg om Irak och HBTQ till idag, för att uppmärksamma att RFSL hållit en manifestation i Stockholm i protest mot avvisningarna av HBTQ-personer till Irak. Nu hade jag inte möjlighet att skriva det i lugn och ro eftersom hela dagen gick åt till att försöka få tag på mediciner, så lite efterbliven och småsur kommer jag hem – och ser Carolinas status på Facebook:

”blir mörkrädd av kommentarer på newsmill. Hjälp, är folk verkligen så homofoba och rasistiska? Svårt att förstå. Hjälp igen!”

Jag vet redan vad det handlar om, och på ett ungefär hur det låter – innan jag ens fått upp sidan. Newsmill börjar närma sig Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet på den punkten när de släpper igenom kommentarer hursomhelst.

”Det är en lekplats för små och stora nassar, scientologer och andra som tror att om man fyller kommentarsfältet med bajs under tio olika namn så kommer folk att tro att det är en allmän åsikt. Ta det med en skopa salt eller tio.”

svarar jag, och det är precis vad det är. Regel nummer ett när man läser tidningar på nätet är att vara medveten om att i vissa forum är det nästan bara högerextremister som sitter och ventilerar sitt förakt för allt och alla. Det finns en liten klick personer vars största hobby är att spamma forum och bloggar med rasistiska, sexistiska, homofoba och transfoba kommentarer. De är inte jättemånga; det märks när man spårar deras IP-nummer, och jag tror att de ofta hetsar varandra till att flytta fram gränserna. En och en är de inte ett dugg kaxiga. Däremot kan de göra stor skada hos de som tar åt sig och känner sig illa berörda. Själv har jag skrivit otaliga blogginlägg om guldkorn till stolpskott som jag hittat på till exempel Aftonbladet – men jag skulle aldrig ta det på allvar. Det är de inte värda.

Att regeringen avvisar HBTQ-personer till Irak är en katastrof. Att en liten grupp smånassar sitter och tävlar i fanskap på dåligt modererade forum är bara fullkomligt onödigt och trist. Det de är ute efter är att folk ska tröttna och ge efter; att de ska få igenom sin censur. Så länge vi inte ger dem det är åtminstone ett slag vunnet.

Artikeln är förresten skitbra. Homofoberna i Irak och i Sverige kan försöka samarbeta, tycker jag. Det verkar ju som om de vill samma sak. Fast att jag säger så beror naturligtvis på att jag inser att det aldrig skulle hålla, utan de skulle ha fullt upp med interna motsättningar och inte hinna med att trakassera någon utomstående. Homofober i alla länder, förenen eder – så vi blir av med er.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Irak, HBTQ, homofobi, rasism, islamofobi, islam, politik, RFSL, media, internet, troll, Newsmill, Aftonbladet, debatt, asyl, utvisning, humanitära skäl, flyktingar, Migrationsverket, högerextremister

Konsten att knarka med stil, del II – men se upp för ”blindskriften”!

Tack vare Mammamumrik fick jag upp ögonen för den läckra OP-dosetten. Den verkade vara både snygg och praktisk, men fanns inte på mitt apotek när jag kollade. Så idag när jag var inne i Gävle och jagade Concerta hittade jag den äntligen.

Utsidan

Insidan

Dagsdosen

De heter alltså Medidos, och finns i tre olika modeller: En med mörkblått omslag, ett med svartvitmönstrat som denna, och en med svart ”ormskinn”. Det roliga är att den ser ut ungefär som en filofax från utsidan, men när man öppnar den är det en dosett.

Varje veckodag har ett eget urtagbart fack, som sedan har flyttbara skiljeväggar så man kan anpassa utrymmet efter den medicin man tar. De sitter inte ens i några skåror eller något så de går att sätta exakt där man vill, och det finns tre väggar så man kan ha fyra olika fack per dag. Själv ska jag precis börja ta fiskoljekapslar*, och de ska man tydligen ta sex om dagen av de första tolv veckorna, och sedan två om dagen. Då passar det väldigt bra att kunna justera dosettens utseende, så det blir lagom mycket plats över för Concerta och MittVal Vegetarian.

Den här dosetten är så snygg i sig själv att den enda pimpning jag kan tänka mig är några klistermärken. Förmodligen hade de kunnat sälja ännu fler av den om den funnits i fler och roligare färger och mönster. Det finns ännu en sak som är en liten miss, men jag antar att det är en marknadsföringsmiss framförallt. På Apotekets hemsida står det nämligen att ”Veckoetuiet har blindskrift på locken”. För det första är ”blindskrift” så dålig svenska att Apotekets korrekturläsare borde skämmas, och för det andra börjar jag att tvivla på min egen synförmåga, och därtill på min känsel i fingrarna. Jag visste inte att jag var synskadad tills jag började leta efter punktskrift utan att se någon. Kanske är ”blindskrift” ett fackuttryck jag inte förstår, men som egentligen betyder ”en skrift som varken syns eller känns, annat än under ultraviolett belysning”. Om jag hade en UV-lampa kunde jag kolla det, men det verkar mer troligt att Apoteket har skrivit fel.

Behöver man en dosett med punktskrift är det snarare den vanliga Dosett Medi man ska använda. Själv behöver jag det inte, och det var ju tur för mig, för snygg är den. Nu är det bara att börja knapra piller igen.

*) Jag vill egentligen inte äta djur, men jag har redan provat linfröolja för att få i mig Omega 3 och det hjälpte lite men inte tillräckligt. Så nu börjar jag med EyeQ, för de hade inga kapslar utan gelatin ändå och jag behöver en kapsel för att komma ihåg att ta den.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om mediciner, hjälpmedel, dosetter, Apoteket, vård, minnet, ADHD, Concerta, fiskolja, bilder, funktionshinder, blindskrift, punktskrift, språk

Omedicinerad ADHD är en trafikfara. Jag

Omedicinerad ADHD är en trafikfara. Jag

Originally uploaded by trollhare

Omedicinerad ADHD är en trafikfara. Jag gick mot busshållplatsen längs en liten gata där det stod några bilar. Det fanns ingen trottoar, så jag gick upp på gräsmattan när det kom några cyklister. Då såg jag gångvägen på andra sidan. Perfekt. Det råkade vara riksvägen, där folk kör som dårar i rusningstid. Jag hade tajmat ett rödljus, bara. Som tur var upptäckte jag det själv innan det slog om till grönt. Och detta är ändå en väg jag gått många gånger förut. Koncentrationssvårigheter är inte att leka med.

Äntligen knark! I Gävle hade de sju burk

Äntligen knark! I Gävle hade de sju burk

Originally uploaded by trollhare

Äntligen knark! I Gävle hade de sju burkar Concerta kvar, så jag fick ut alla fyra på receptet. Det räcker i två månader. Jag tröstshoppade dessutom en snygg dosett och vitaminer. När jag skulle betala lyckades jag inte bara med att dra kortet fel flera gånger – sånt gör ju alla eftersom kortterminalerna alltid ser olika ut – utan dessutom få felmeddelande för att jag började knappa in koden innan jag valt konto eller kredit. Två gånger, tillochmed. "Jag fungerar inte innan jag tagit medicinen" skrattade jag. Hej ADHD!

Knarkjakten fortsätter. Eftersom de hade

Knarkjakten fortsätter. Eftersom de hade

Originally uploaded by trollhare

Knarkjakten fortsätter. Eftersom de hade slut på Concerta i Sandviken åkte jag till Valbo. De hade lämnat ut sin sista förpackning för fem minuter sedan, och det sjukhusapotek som har kvar är det inne i Gävle. Jag har gått utan medicin för min ADHD i två dagar och längtar efter att få tillgång till min hjärna. Ge mig en scientolog som påstår att det är för lätt att få tag på "psykdroger" och jag ska skälla ut henom efter noter.

Lagen om medicinens jävlighet

Inte bara en utan två gånger hittills i år har jag kommit till Apoteket för att hämta ut en medicin som inte finns inlagd i datorn. Läkaren har inte skickat receptet fast det gått en hel vecka sedan jag ringde in. Vid ett annat tillfälle, när jag behövde ett intyg från Apoteket för att ta med mig den utomlands, stod det fel dosering på etiketten. På alla etiketter, faktiskt. ”En depottablett vid behov” fungerar liksom inte ifall tullen vill veta hur ofta jag tar min narkotikaklassade medicin. Hela poängen med depottabletter är ju att innehållet ska utsöndras långsamt under hela dagen så något behovsknaprande är det inte, och jag tar dessutom två varje dag.

Och nu idag, när halsflussen har hållit mig inne i två dagar utan medicin, lyckas jag till sist ta mig till apoteket nere i centrum. Jag blir nästan förvånad när ”Concerta 36 mg” dyker upp på skärmen. Det finns alltså inlagt, fast jag ringde in så sent som i måndags. Det är nästan skrämmande vad man imponeras av, men lyckan är kortvarig. Några få klick senare säger apotekaren ”Vi har den inte inne”. Concertan är slut. Jag frågar om det går att få tag på den på något annat sätt. Hen klickar lite till. Nere på sjukhusapoteket finns den, och i Valbo. Sjukhuset betyder en halvmils promenad fram och tillbaka, och Valbo en bussresa till shoppingtemplet mellan Sandviken och Gävle. Alternativet är att vänta tills på lördag då de får hem en ny leverans.

En halvmil är ganska långt att gå när man är sjuk, och att åka buss inom stan är knöligt. En bussresa är ännu jobbigare när man inte har medicinen i kroppen, och ur smittskyddsynpunkt är det förkastligt. Ändå är det precis det senare jag tänker mig: Valbo. Jag ska smitta alla shoppare med halsfluss, och hoppas att det inte är svininfluensa jag har. Sådan är lagen om medicinens jävlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om medicin, Apoteket, Concerta, ADHD, vård, funktionshinder, halsfluss, smitta, svininfluensa

Rosa glitter till Sandviken

I den lilla, lilla staden finns en jättearena. I den kommun som är så fattig att man inte har råd att följa lagen för att hjälpa funktionshindrade medborgare (fast det hade såklart varit lite enklare om man inte sett till att betala åtta till tio miljoner för mycket varje år i utjämningsavgift) ska ett jättejippo hållas.

Melodifestivalen kommer till Sandviken. I februari nästa år ska en deltävling hållas i Göransson Arena. Det första jag gör är att smsa Dennis när jag ser det, såklart. Om något skulle hända som gjorde att han inte kan gå måste jag få Robin eller Roger att följa med. Jag har nämligen inga större förhoppningar om att ha ett färdigt ledsagningsbeslut till februari. Det var i december eller så som vi försökte få kontakt med LSS-handläggaren första gången, och nu i augusti fick jag äntligen ett möte med henne för att berätta vad jag behöver. Om det tar ett halvår innan man ens får kontakt, och kommunen dessutom ska förlänga handläggningstiderna, så är det knappast säkert att jag har något beslut i god tid före den trettonde februari. Tills dess kommer jag bara ut på saker när någon av mina vänner kan hjälpa till.

Men dit ska jag. Det behövs mer rosa glitter i den här kommunen, den saken är klar.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Melodifestivalen, Sandviken, Göransson Arena, musik, nöje, LSS, ledsagning, funktionshinder, vänner, lagar

Könsstympning, självmord och billig retorik – Dagens ord: Reimers lag

”Reimers lag: i varje diskussion om könsroller, kommer någon förr eller senare att ta upp fallet Reimer (vare sig det är relevant eller inte).”

Mellanvärld kunde inte ha formulerat det bättre. Det stämmer verkligen.

David Reimer hette från början Bruce, och föddes i Winnipeg i Canada 1965. Han och hans tvillingbror Brian hade båda problem med en för trång förhud som bäbisar, så de var tvungna att genomgå en omskärelse. Davids operation misslyckades, och istället för att bara skära bort förhuden blev hela snoppen illa skadad. De förtvivlade föräldrarna fick då kontakt med en psykolog vid namn John Money som föreslog att man skulle operera bort även testiklarna, och uppfostra pojken som flicka. Sagt och gjort: Bruce blev Brenda och fick inget veta om det som hänt.

Under uppväxten var han mobbad och mådde psykiskt dåligt. Han kände sig aldrig som tjej, och som fjortonåring började han leva som kille och kalla sig David. Först något år senare fick han veta om sin bakgrund, och hamnade naturligtvis i konflikt med sina föräldrar. Hans fall blev känt genom en bok som kom ut 1997, och då hade han redan gjort en könskorrigering. David hade fru och tre bonusbarn, men drogs med psykiska problem på grund av omständigheterna: Konflikten med föräldrarna, hans tvillingbrors schizofreni som slutade i självmord 2002 och slutligen separationen från sin fru. Den fjärde maj 2004 valde David Reimer att avsluta sitt liv, 38 år gammal.

Det har skrivits böcker och gjorts både dokumentärer och avsnitt i tv-serier som tagit upp faller David Reimer, och det är många som tar händelsen som bevis för både det ena och det andra: Att könsidentiteten är medfödd, att det är livsfarligt att motarbeta könsrollstänkande, att det inte går att ”byta kön”, att det är barnmisshandel att inte uppfostra barnet i en strikt könsroll som matchar deras biologiska kön, att småbarn är medvetna om sin könstillhörighet, att transsexualism har biologiska orsaker, att en kille inte kan leva utan en kuk, att feminister är barnamördare och att genusvetenskapen är livsfarlig. Och så vidare. En del har åtminstone en logisk koppling till ämnet; andra inte.

Många av de som hänvisar till Reimer är dåligt insatta i vad som egentligen hände, och därför kan man bland annat se att folk använder Reimer både som ett exempel på varför könskorrigeringar på vuxna och i allra högsta grad samtyckande transsexuella skulle vara av ondo, och på varför desamma är livsviktiga. Det är inte alla som minns vad han hette, och hans skada på snoppen har i folks minne varit allt från en medfödd skada, typ något intersexuellt syndrom, till ett medvetet beslut från den onda psykologen att skära i fullt frisk vävnad för att bevisa sina teorier.

Reimers lag är lite som Godwins lag, men mer specifikt relaterat till allt som kan tänkas ha med kön och genus att göra. Oavsett om det handlar om jämställdhetsarbete på förskolor eller vuxna människors rätt att själva välja namn eller varför ”feminist” är ett skällsord, så kommer någon att hänvisa till Reimer förr eller senare. I minst 90% av fallen är referensen helt irrelevant – men ingen människa vill bli associerad med att könsstympa barn och driva folk till självmord. Det är därifrån den flitiga tillämpningen av lagen hämtar näring.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kön, genus, könsroller, könsidentitet, jämställdhet, identitet, feminism, dagens ord, språk, Reimers lag, David Reimer, könsorgan, intersexualism, transsexualism, genusvetenskap, Godwins lag, språk, retorik, argumentation, självmord, könsstympning