Klockan är visst tio på morgonen och här sitter jag. Hela natten har gått åt till att skapa en liten film om ett mycket speciellt möte med en erfaren kvinna. Hon hanterade min bakdel med största försiktighet, och ändå var jag lite öm efteråt. Men mycket glad.
Idag är det åtta veckor sedan distriktsköterskan satte sprutan med testosteron i min skinka. Rösten jag har i filmen är fejk; jag låter antagligen inte så på grund av testosteronet. Det är trickfilmat med hjälp av halsflussen som råkar belägra mina stämband för tillfället. Däremot är inte flottet i mitt hår och finnarna i min panna fejk på något sätt.
Är det något som verkligen har förändrats så är det min hud. Jag har lite finnar och pormaskar, men på det stora hela är det en positiv förändring. Min hud har nämligen alltid varit väldigt torr och känslig. Med ”känslig” menar jag både för beröring och för olika ämnen. Båda de två har minskat sedan huden började bli fetare. Jag känner mig inte längre som om jag är täckt av sandpapper, vilket gör många saker betydligt enklare.
Jag är i puberteten nu, även om målbrottet fortfarande lyser med sin frånvaro. Det råder inget tvivel om saken. Men omogen är jag, som jag säger i filmen. Väldigt omogen.
Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, könskorrigering, sprutor, testosteron, hormoner, Nebido, youtube, film, pubertet
Immanuel, jag blir så otroligt glad av din video, så otroligt glad för dig! Du har en lojal prenumerant på youtube kan jag säga dig<3
Har redan börjat prenumerera på din kanal och ser fram emot fler vlogs.
Tackar tackar
Du är så fin. Oavsett kön. Människan i mig gillar människan i dig. Sen jag såg dig på teve och du vet att jag läser dig regelbundet, så finner jag dig trollbindande på något vis. Det är inte sexuellt. Snarare en känsla av ödmjukhet, vänlighet och glädje. Den här videosnutten, bekräftar mina känslor för dig,min vän. Du är så rar och mjuk. så klok och så full av erfarenhet, jag aldrig kommer att komma i närheten av. Insikter du fått på din livsväg, kanske har bidragit.
Men hursomhelst, du finns i mitt hjärta Immanuel. Jag är så tacksam för att jag fått göra din bekantskap. Du inspirer och imponerar.
Tack vännen <3
…inspirerar ska det så klart vara.
Transpirerar kanske även det är ett i sammanhanget relevant uttryck? 
kram kram
Aaaaw, detsamma!
Ditt engelska uttal är ju helt underbart, så där härligt ”släpigt” lixom. Som en skådis i en Shakespear-pjäs nästan.
Fast hela videon var ju bra såklart.
Åh, tack. Jag höll på att skämmas ögonen ur mig när jag lyssnade igenom hela för jag tyckte att jag bytte dialekt hela tiden, men jag klippte bort det värsta
Pingback: Gubbmage och finnar, värmevallningar och morgonstånd – två månader på testo « trollhare
Pingback: I’m not having a sex change – I’m having a voice change! « trollhare
Pingback: Svininfluensa får tondöv att sjunga sig igenom målbrottet « trollhare