Tvångsvårda landsting och tvångsomhänderta kommuner

Bland annat Aftonbladet har tidigare uppmärksammat att när psykiatrin inte räcker till så låser man in unga tjejer med svåra ätstörningar och annat självskadebeteende tillsammans med vuxna män som begått grova brott och dömts till rättspsykiatrisk vård. Nu uppmärksammar DN att det även gäller andra delar av vården och omsorgen. Det händer att ungdomar med till exempel Aspergers syndrom blir inlåsta med brottslingar på ungdomshem, trots att de inte begått något brott.

”Adam”, till exempel, hade tvångsomhändertagits för att ha skolkat, vänt på dygnet och vägrat att ta sin medicin. På anstalten har han blivit hotad och misshandlad av de andra ungdomarna, eftersom hans beteende avviker från normen. Och de som placerat honom där vill ha honom kvar för att lära honom att ta hand om sig själv:

”Nu hotar de med att förlänga vården tills jag lärt mig diska, laga mat, tvätta kläder, städa och studera perfekt. Detta är fel – det står ingenstans i lagen att man måste kunna laga mat, vakna klockan åtta varje morgon och lägga sig klockan tio på kvällen”

Bortsett från att det är en rent ut sagt urdålig idé att placera personer inom autismspektrum som inte begått brott med personer från den kriminella världen så kan man undra hur pedagogiskt det egentligen är att ställa såna krav på en person som är intagen på ungdomshem. Det finns nämligen ingenting som säger att bara för att man lär sig att diska, laga mat, tvätta, städa och hålla rutiner i en miljö så kommer man att kunna anpassa de nya kunskaperna och vanorna till nästa miljö man hamnar i.

Adam är frihetsberövad för att hans hemkommun inte har några alternativ att erbjuda, antar jag. Det finns särskilda aspergerboenden, det finns utvidgat boendestöd med jourverksamhet och olika projekt i olika delar av landet som fungerar för personer med olika grader av funktionsnedsättningar. Men det finns inga garantier att den hjälp man behöver går att få, och inte mycket till att krav att ställa på kommuner att de ska göra något. LSS, som nämns i artikeln, är en ganska urholkad lag som inte är anpassad efter de behov som många med Aspergers syndrom har trots att vi räknas in i personkretsen. Istället hänger det mycket på att det redan finns något projekt i kommunen som man kan använda sig av.

Omsorgen är ett lotteri, och det beror mycket på i vilken kommun man bor. Nog är det ganska ironiskt att man kräver av brukarna att de ska följa vissa rutiner när kommunerna själva inte direkt föregår med gott exempel. Min bror Simon pratar gärna om tvångsvård: Att man borde kunna tvinga landstingen att ge vård till de som uppenbarligen behöver den. Jag tror att vissa kommuner skulle må bra av att tvångsomhändertas, för de visar alldeles för dåligt omdöme och är en fara för andra.

Bra bloggat: Catta. Relaterat: Ännu mer skrämmande syn på barn. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om tvångsomhändertagande, LVU, vård, omsorg, kommuner, socialtjänsten, ungdomar, ungdomshem, stöd, Aspergers syndrom, kommuner, landsting, NPF, rutiner, funktionshinder, autism