Transattack för barnens rättigheter

Om nu någon har missat det är det inte bara fest på Pride, utan massor av politik. Jag och några som jobbade på Regeringskansliet började diskutera den nya lagen om könstillhörighet som presenterades 2007, som jag är väldigt kritisk till. Det var inte helt lätt att uttrycka sig diplomatiskt eftersom den på ren svenska är uselt underbyggd och baserad på värderingar snarare än forskning. Till exempel så utgår man ifrån att de flesta transsexuella vill operera bort sina äggstockar eller testiklar, och därför är det okej att ställa det som krav på alla – utan undantag och utan att se till konsekvenserna.

Det finns visserligen också bra saker i lagförslaget, som att man vill underlätta för de som är under arton att få vård. Idag är det nästintill hopplöst att få hjälp som minderårig eftersom man från vårdens sida är rädda att göra misstag och hellre gör för lite än för mycket. Även om man lider så mycket att man är självmordsbenägen på grund av att kroppen utvecklas åt fel håll så är det väldigt svårt att få hormoner, och kirurgi* går inte att få i Sverige innan man fyllt arton. Men det finns en sak som antagligen skulle underlätta betydligt och som är nästan helt riskfritt: Möjligheten till en juridisk könskorrigering som minderårig. Även om man är jätteförsiktig med att ge hormoner till tonåringar så borde det vara lättare att kunna ge de som vill ett nytt juridiskt kön med nytt personnummer och nytt namn, eftersom det är lätt att ändra igen ifall det skulle visa sig vara fel beslut.

Men den lagutredningen blev klar för två år sedan, och sedan dess har det varit öronbedövande tyst från de ansvariga politikernas håll. Många tunga remissinstanser var kritiska, och förslaget har varken blivit klubbat eller förkastat utan ligger helt enkelt och skäms någonstans på socialdepartementet. Under prideveckan skrev Lukas Romson, ordförande i föreningen KIM, och representanter för Grön Ungdom, SSU, Ung Vänster och MUF en debattartikel om just detta, där de kräver att socialminister Göran Hägglund tar tag i det där lagförslaget och försöker få till en ny, bättre lag. Det har dröjt två år, och jag misstänker att det delvis är just för att den är så dåligt gjord att det blir pinsamt hur man än försöker göra.

Psykbryt kallar debattartikeln för en ”transattack”, och jag älskar det ordet. Transpersoner har alldeles för länge beskyllts för att vara martyrer som hellre spelar offerroller än åstadkommer någonting. Då går jag mycket hellre till attack om det betyder att det faktiskt händer något. Kristdemokrater pratar så gärna om barnens rättigheter – frågan är om det gäller alla barn eller bara de som följer könsnormen.

*) Annat än mastektomi dvs. att ta bort brösten (Tack Jens för påpekandet!)

Läs gärna mitt grundinlägg om lagen. Relaterat: Könsidentitet och mänskliga rättigheter, fördomar om bögar och flator, queernormativitet. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, transsexualism, transpersoner, könskorrigering, könsbyte, kön, genus, psykisk ohälsa, stress, komma ut, ungdomar, ångest, politik, Göran Hägglund, barn, KIM, Lukas Romson, SSU, Ung Vänster, Grön Ungdom, MUF, hormoner, vård