Det verkar som om många människor har missförstått ordet heteronorm. En del tror att det betyder heterosexuella, andra tror att det betyder heterosexualitet och en del tror att det betyder människor som lever på ett sätt som följer heteronormen. Många av dem är dessutom fly förbannade för att man vågar kritisera heteronormen. Det kallas ”hets mot folkgrupp” hit och ”kränkning” dit.
Nu råkar det vara så att en norm inte är en folkgrupp, eller ett sätt att leva. Att ha en viss egenskap eller leva på ett sätt som normen förespråkar är inte detsamma som att vara normen, eller att vara normativ. En norm är en värdering. En värdering kan inte bli kränkt, eftersom en värdering inte har varken känslor eller rättigheter. Man kan leva ett liv som följer normen på nästan alla punkter som finns – men ändå inte vara normativ. För att vara normativ krävs det nämligen att man förväntar sig att andra också ska leva – eller vilja leva – ett likadant liv. Man kan också leva ett liv som bryter ganska kraftigt mot normen, men ändå vara normativ eftersom man förväntar sig att människor ska sträva efter vissa ideal.
Ungefär såhär kan sammanfatta heteronormen (från Wikipedia):
”Heteronormativitet innebär att ett mänskligt samhälle har heterosexualitet som norm för människors sexualitet. Normen kan enkelt sammanfattas som att män förväntas åtrå och skapa romantiska och sexuella relationer med kvinnor, och vice versa. Den innefattar även att män ska vara maskulina och kvinnor feminina. Normen kan leda till att andra sexuella läggningar och även andra könsidentiteter och könsuttryck undanträngs som möjliga sätt att vara och leva. Detta kan uttryckas bland annat i förväntningar och föreställningar om att en person är heterosexuell tills motsatsen bevisats. Språkligt tar sig normen uttryck i till exempel meningen ”din mamma och din pappa”, som utgår från att det tilltalade barnet lever i en familj med föräldrar av skilda kön, ett antagande som kan ses som ett utslag av heteronormativitet. Det har också att göra med hur vi uppfostras in i könsroller, att vi skapas till flickor och pojkar för att göra könen olika och separata.”
Det är som sagt var inte detsamma som att vara heterosexuell, och därför är det väldigt synd att en del personer sätter likhetstecken mellan heterosexuell och heteronorm när de kritiserar kritiken mot heteronormen. Som det något förvirrade inlägget av Lars Flemström som tror att om man avskaffar heteronormen kommer alla heterosexuella att tvångsinsemineras (!), eller som ett antal arga kommentarer från personer som förklarar hur fullkomligt vidrigt det är att jag går till angrepp på heterosexuella och att jag ska låta deras sexualitet vara ifred.
Nu är inte jag någon expert på heterosexualitet, men jag visste inte att fundamentet i heterosexuell sexualitet är att nedvärdera och osynliggöra människor som inte lever på det sätt som man själv strävar efter att leva. Det måste vara någon böjelse som jag missat, om det är överlägsenheten det hänger på.
Jag känner massor med personer som säger sig vara heterosexuella som ändå inte ser ner på andra; överlag är det faktiskt ytterst sällan jag har skäl att misstänka att personen framför mig är en person som själv lever upp till heteronormen till 100% – oavsett läggning. Kanske är de inte heterosexuella då, om de inte matchar alla kriterier och dessutom förväntar sig att andra ska göra detsamma. Kanske är antalet genuint heterosexuella mycket lägre än vad man trott. Eller kanske kan det vara så att en liten klick arga heterosexister* inte ens bryr sig om att lära sig vad orden betyder innan de rasar?
*) Nej, det betyder inte ”heterosexuell” det ordet heller.
Relaterat: 1, 2. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om heterosexualitet, HBTQ, läggning, pride, heteronormen, normer, fördomar, homosexualitet, kön, könsroller
