Man måste inte gilla killar för att vara bög
Erika
”-Jag känner mig som en bög ibland, fast jag gillar ju inte killar på det sättet…
- Äh, man måste inte gilla killar för att vara bög!”
Fem timmar med Erika resulterade i en uppäten liter jordgubbar, en aldrig sinande ström av ord ur min mun, och en massa halvfärdiga insikter om både bokstavskultur och det där med könsidentitet.
Erika
Till exempel så kom vi fram till att man borde kunna ha bög som könsidentitet. Inte nödvändigtvis kille själv, och inte nödvändigtvis attraherad av killar, men ändå bög. De såkallat feminina sidorna är fjolliga, och de såkallat maskulina sidorna är butchiga, men de fjolliga överväger. På rak arm kan jag komma på minst fyra personer jag känner som kanske skulle skriva under på den definitionen. Och så jag då, såklart, som visste att jag var bög innan jag ens vågade tänka att jag var kille.
Erika
”Det är därför jag håller på med min internaliserade heterofobi hela tiden” erkände jag. ”Jag är verkligen orolig att bli heterosexuell av testosteronet. Det skulle rubba min könsidentitet. DÅ skulle man verkligen kunna tala om ett könsbyte!”. Sekunder senare upptäckte jag en finne på ryggen. Min pubertet är på gång, och hittills känner jag mig inte särskilt heterosexualiserad. Lite synd är det ändå, eftersom jag nog behöver jobba på mina fördomar om den heterosexuella livsstilen.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, språk, ord, bög, identitet, kön, könsidentitet, läggning, könsuttryck, genus, transpersoner, manlighet, kvinnlighet, fördomar, heterosexualitet, heteronormen, könsbyte, könskorrigering, transsexualism, testosteron, hormoner, fördomar, bilder
RSS - Posts
”Jag är verkligen orolig att bli heterosexuell av testosteronet.”
Skönt att veta att jag inte är den enda som oroar mig för sådant.
Så bra att vi är fler
Jag håller helt med. Jag definierar mig som lesbian/flata, men inte som tjej.
Okej
Tack för en undebar dag igår! Jag känner mig fortfrande alldeles lycklig.
Tycker verkligen om att prata med dig.
Kram på dig, fina milos! <3
Detsamma!!!
hm, jag är nog fortfarande rädd för att vara hetero. helst är jag bög.
Jag förstår hur det känns :/
Kan inte begripa hur en kan vara bög, utan å va attraherad av killar/män.
Jadu… ”Fjolla” kanske är en bättre könsidentitet? Fast man måste inte vara så himla fjollig för det, iofs.
Vad har ”Fjolla” med ”Bög” å göra?
Inte så himla mycket. Men ingendera passar så jättebra för att beskriva det här. Jag vet inte hur man ska beskriva den där känslan med något annat ord än ”bögig”.
Bra ord e svåra å hitta.
Japp…
Det känns lite trist att de flesta som läser detta förmodligen tror att jag är väldigt fördomsfull. Jag tycker inte heller att ”fjolla” har särskilt mycket med ”bög” att göra, och att jag kan känna mig som en bög har inte så mycket med ”fjollighet” eller könsroller att göra överhuvudtaget. (Jag är väl inte ens särskilt fjollig?)
Jag önskar att jag kunde beskriva den där känslan, men jag förstår den ju inte riktigt själv. Fast jag tror faktiskt att du förstår ganska bra.
Ja, jag tror att jag förstår, men det är svårt att beskriva. Jag skrev såhär på fb:
”Jag tror det handlar om ett androgynt mentalt kön, med en manlig social identitet och ett ”kvinnligt”/”fjolligt”/androgynt könsuttryck. Eller något?”
Jag skulle numera kalla mig för bögeunuck. Är eunuck ett ord som passar? Det implicerar iofs någon slags asexualitet (eller förmodad asexualitet)
“Är eunuck ett ord som passar?”
Enligt min bok är eunuck=kastrerad man.
“fb”? =“FlashBack”?
Ja, en kastrerad man är vad jag är, som jag ser det. Lite androgynare än de flesta.
JA! Precis sådär tror jag att det är för mig! Eller ofta känns det så iallafall, men det känns som att både mitt mentala och mitt sociala kön växlar mellan manligt, androgynt och kvinnligt. Fast för det mesta är det nog så som du säger: jag är mentalt androgyn och min sociala identitet är ganska manlig, men ändå rätt kvinnlig på ytan. (det där lät konstigt, men du förstår vad jag menar..)
Fast den där känslan av att vara bög handlar om något mer också. Jag kan känna emotionell attraktion till killar ibland, och när jag gör det känner jag mig oftast inte som en bi-/heterotjej, utan som en homosexuell man. Jag är både bög och flata, men när jag är bög är jag asexuell, medan flatan i mig är VÄLDIGT sexuell.
Jag förstår att det här nog låter väldigt konstigt i mångas öron, och jag kan inte förklara det på något bättre sätt, för jag förstår det som sagt inte riktigt själv. Men jag börjar iallafall förstå att jag nog är något annat än bara tjej. Åtminstone ibland. Transsexuell är jag ju absolut inte. Jag vill inte byta kropp, och ”hon” känns oftast mer rätt än ”han”. Men ibland är jag en ”hen”, och ibland kanske jag till och med ÄR en ”han”…
”flytande” kön?
Ja, precis.
intressant tanke. Men utgår du inte då från olika stereotyper?
Jo. Men det är svårt att prata om det utan att använda stereotyper.