Förtryckta heterosexuella killar

Killar som inte vill ha sex och skäms över att de inte haft det. Killar som blir utnyttjade på fyllan, som inte vågar säga nej, som blir tjejernas troféer och känner att tjejen inte brydde sig om dem. Killar som mår dåligt i åratal efteråt och blir självdestruktiva. Killar som får höra att de är fjollor och bögar om de söker stöd hos sina föräldrar. Killar som är fast i en manlighetsloop…

Det enda som är nytt i texten om manlig oskuld är antagligen att den handlar om killar och inte om tjejer. Lösningen är att prata om känslor och inte bara om kroppsliga funktioner, enligt författaren:

”When we reduce boys to just their plumbing, we diminish them as human beings.”

Jag tänker på alla gånger man hör folk säga att feminister försöker göra alla män till könlösa mjukisar. Jag tänker på alla gånger man får höra att kvinnor EGENTLIGEN vill ha tuffa killar, med slutsatsen att kvinnor är hycklare om de säger något annat. Jag brukar tänka att det är tur att jag är tjugoåtta när jag är fjorton så jag har lärt mig att genomskåda stereotyperna, och att det är tur att jag inte letar efter att passa in i en heteronormativ manlig miljö.

Män är förtryckta, men kanske inte så mycket av kvinnor som av andra män. Det har feminister sagt i fyrtio år, och avfärdats som manshatare och bögar. Jag är ganska glad över att vara bög då; det finns liksom inte så mycket till heteromanlighet att leva upp till. Och den osäkerhet och ensamhet som verkar finnas bland många heterokillar skulle jag inte vilja byta till mig, om jag så fick alla deras privilegier på köpet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om heterosexualitet, HBTQ, kön, genus, könsroller, manlighet, män, sex, sexualitet, oskuld, ånger, ångest, övergrepp, ensamhet, ideal, myter, känslor, homofobi, sexism, feminism, jämställdhet, självkänsla