Skatteverket: Släktnamn väcker anstöt – flicka får inte heta Emanuel
”Flicka får inte heta Emanuel”, skriver Aftonbladet – och nej, det är inte mig det handlar om den här gången. Till saken hör att Emanuel är ett släktnamn; både storebror och mamma heter Emanuel. Mamman heter alltså Anna Emmanuel Maier. Mor och bror har det båda som mellannamn, det vill säga som ett andra efternamn, men eftersom föräldrarna numera är gifta får de inte ge det yngsta barnet ett mellannamn. Därför ville de att Emanuel skulle räknas som ett förnamn – Elsa Emanuel Maier – men det går inte Skatteverket med på. Enligt Aftonbladet kan namnet Emanuel ”väcka anstöt på en flicka”. Känner vi igen det?
Eftersom jag slagits mot Skatteverket i två och ett halvt år för rätten att heta Immanuel känns det som om jag lärt mig alla argument utantill. Men låt mig bjuda på några rader ur min dom från i våras:
”Lagtextens utformning i sig utgör inget hinder mot att ett namn av maskulin karaktär godkänns som förnamn för en kvinna eller vice versa. Det förarbetsuttalande som ovan redovisats bör, mot bakgrund av den samhällsutveckling som skett sedan 1960, tillmätas begränsad betydelse och kan enligt kammarrättens bedömning inte anses utgöra ett hinder för en vuxen person att erhålla ett visst förnamn enbart på grund av sitt kön.”
Nu är det ofta en viss skillnad mellan barn och vuxna, men jag tror att flickans mamma skulle kunna vittna om att hon själv – som alltså redan heter Emanuel – inte väcker anstöt. Jag presenterar mig alltid som Immanuel och väcker inte anstöt särskilt ofta jag heller. Det finns enligt SCB redan fem kvinnor som har Emanuel som förnamn och 70 personer som heter det i efternamn. Och som sagt: Det är ett släktnamn.
Jag undrar hur någon konservativ skulle lyckas argumentera för att barn till gifta föräldrar inte ska samma rätt som barn till ensamstående att föra släkttraditioner vidare, bara för att släkttraditionerna uppfattas som ”könskonträra”. Det måste vara besvärligt att hålla så hårt på traditionen att man förbjuder traditioner.
SvD, Dagbladet.Läs även andra bloggares intressanta åsikter om namn, namnlagen, barn, Skatteverket, kön, släktnamn, traditioner, familj, barnnamn, könsroller, fördomar, normer, sexism, politik, genus, HBTQ
RSS - Posts
Självklart har vi maskulint och feminint klingande namn! Tur att någon ser till barnets bästa ooch att inte föräldrars vilja – oftast fullkomligt idiotiska – skall bestämma! Tack skattemyndigheten som agerat för barnets bästa! Nån j-la ordning får det väl vara (morgontrött).
Så du menar att mamman inte heller borde ha fått heta Emanuel, för sin egen skull? Är det skillnad på att hon är vuxen nu?
*suckar* Jag fattar inte hur de kan tro att det kan vara mer skadligt för en flicka att heta samma sak som sin mamma än att inte göra det….
Nej, det är märkligt. Väldigt märkligt.
Nu förstår inte jag, får inte barn till gifta föräldrar ha mellannamn?
Nej, tydligen inte. Mellannamn är ett andra efternamn:
”Mellannamn är ett namn som man kan bära för att visa samhörigheten med en förälder eller en make som bär detta namn som efternamn. Det kan också vara ett eget tidigare efternamn för den som bytt till sin makes eller registrerade partners efternamn. Mellannamn bärs mellan för- och efternamnet. Bindestreck mellan mellannamn och efternamn får inte förekomma i folkbokföringen. I folkbokföringen markeras också vilket namn som är mellannamn. I andra register är det vanligt att mellannamnet anges tillsammans med efternamnet utan särskild markering.
Mellannamn för barn
Har föräldrarna olika efternamn och barnet har fått den enes efternamn så kan barnet ha den andres efternamn som mellannamn.”
http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namnnamnandring.4.18e1b10334ebe8bc80004083.html
Fast jag antar att ifall mamman hade valt att inte ta pappans efternamn när de gifte sig, så hade det fortfarande gått.
Hur kan detta namnvalet väcka “anstöt”?
Det undrar jag med…
…och anstöt hos vem?
Skatteverket?
Jag tror Mellanvärld har en poäng där…
Jag har ju träffat kvinnor som heter saker som ”Kerstin Anders” och ”Katarina Otto”, då som efternamn. Om man bara kunde förstå hur de tänkte!
Ja, och min mormor hetter Bruno i efternamn som ogift. Ingen reagerade på det, men det är klart; hon var född 1920…
”anstöt” – suck! när ska de börja gå igenom sina lagar och paragrafer? herregud, vad anstötligt, jag tror jag svimmar! kanske dags att förbjuda folk att bära kläder i rött också, för det kanske kan väcka anstöt!
Ja, kanske det. Då ligger jag illa till