Mitt kön är ditt handikapp

Tack vare min vän Blomma Bladsdotters numera nedlagda blogg kom jag en gång i tiden in på det spåret att börja se på transsexualism som en funktionsnedsättning som andra. Sedan dess har jag funderat en hel del över det, och upptäckt hur många likheter det finns mellan olika sorters transkategorier och funktionsnedsättningar, rent kulturellt. Kanske är det en slump; kanske inte. Hursomhelst tror jag att det finns mycket att lära sig av funkisrörelsen. Till exempel tycker jag att tillgänglighet är ett bra begrepp att använda även när det gäller könsidentitet och könsuttryck.

Fysisk tillgänglighet: Toaletter och omklädningsrum som inte utestänger folk på grund av till exempel att deras utseende inte stämmer överrens med bilden av hur en person av ett visst kön ser ut, eller av att deras kön inte finns representerat när de måste välja dörr. Alla könade miljöer är inte dåliga per automatik; det är ingen som tänker tvinga småflickor att byta om bland vuxna män på badhuset. Däremot är det praktiskt att ha omklädningsbås och duschar som ligger avskilda, så att personer som av olika anledningar inte är bekväma med att visa sina kroppar nakna kan välja att använda dem.

Administrativ tillgänglighet: Att låta människor själva välja registrerad könsidentitet så långt det är möjligt, och ha fler alternativ än ”man” och ”kvinna”*. Om man alls måste registrera kön, vill säga. Det är också bra att tillåta andra namn än de som står i folkbokföringen, och att inte ha en programvara som ”räknar ut” ens kön utifrån ens personnummer och gör det omöjligt att ändra.

Och så har vi det där som är svårare att sätta fingret på: Inställningar och attityder. Det är ofta där det börjar, och där det slutar. I Sverige har jag aldrig sett provrum i klädaffärer som varit könade, men på Primark i London blev jag nekad att prova kläder (från herravdelningen) i herrarnas provrum, trots att jag insisterade på att jag inte var någon ”lady”. Det är inte en fråga om fysisk otillgänglighet, utan regelrätt diskriminering. Hade det hänt i Sverige hade jag övervägt att göra en anmälan.

Det är en viktig skillnad mellan att ”handikappanpassa” och att ”skapa tillgänglighet”. Om man ser det ur ett tillgänglighetsperspektiv kränger man av sig den offerkofta som transpersoner ofta uppfattas bära så fort vi höjer rösten. Jag vill inte att folk ska vara ”snälla” mot mig och visa att de accepterar att jag existerar; det vore att sätta ribban väldigt lågt. Jag har högre tankar än så om mänskligheten. Mitt medfödda biologiska kön är en funktionsnedsättning, men det är först hos andra som det blir ett handikapp.

*) Bra ytterligare alternativ: Inget, annat (möjlighet att skriva i själv), vet ej, vill inte uppge.

Inspirerat av några bra artiklar om tillgänglighet: 1, 2, 3. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transpersoner, transsexualism, HBTQ, kön, genus, kroppar, funktionshinder, funktionsnedsättningar, handikapp, könsidentitet, könsuttryck, diskriminering, tillgänglighet, fördomar, normer, kroppar, utseende