Bloggosfären är den nya kvinnofällan – del II
En gång i tiden skrev kvinnor böcker om kvinnofrågor, medan män skrev böcker om viktiga, allmängiltiga frågor. Kvinnofrågor var sånt som rörde familj, fattigdom, psykisk ohälsa, arbetsfördelning, kärlek, övergrepp och sexualitet. Fast det sistnämnda låtsades man inte riktigt om. De allmängiltiga frågorna däremot rörde i stort sett vad som helst utom kvinnofrågor.
I och för sig var det inte riktigt lika allmängiltigt om man skrev om personer som inte var vita västerlänningar ur medelklassen eller överklassen. Eller om man skrev om personer som hade någon funktionsnedsättning (möjligen med undantag för till exempel alkoholism och i viss mån psykiska sjukdomar som en metafor för samhällets sjuklighet). Eller om man skrev om personer som inte var uppenbart heterosexuella och därtill hade en könsidentitet och ett könsuttryck som matchade enligt den rådande samhällsnormen. Eller om man skrev om barn och äldre. Eller om personer med en annan tro eller politisk åsikt än den förväntade. Och så vidare.
Idag skriver kvinnor tjejbloggar. Tjejer bloggar om tjejgrejer: Genusteori och feminism, barn, familj och vardagsliv, djur och natur, inredning och konst, psykisk och fysisk hälsa, relationer, kärlek, trauman och sex. Och kultur och underhållning och media och teknik och internet och nyheter och politik och psykologi och filosofi och… ja, en del skriver om mode och skönhet också.
Men hursomhelst så skriver de inte om allmängiltiga frågor på samma sätt som gammelmedia. Bloggar speglar inte samhället och har inget inflytande, enligt Alex Schulman. Kritiken är densamma som på den tiden kvinnor skrev böcker om kvinnofrågor, så därför blir mitt svar likadant:
Måste man det då? Måste bloggosfären representera samhället i stort? Måste det finnas massor av heterosexuella medelklassmachomän med svenssonjobb och utan funktionshinder som sitter och bloggar för att bloggosfären ska duga? Räcker det inte med att det finns tjejer, kvinnor och transpersoner, dyslektiker, dampungar och psykfall, arbetslösa, missbrukare och tonåringar, fjollor, funkisar och förtidspensionärer? Räcker det inte med att för första gången göra sin röst hörd och bli förstådd? Räcker det inte med att hitta andra att dela ensamheten med? Räcker det inte med att överhuvudtaget bli lyssnad på; måste man ha fler läsare än DN för att ha inflytande?
Ibland räcker det långt att bara ha inflytande över sitt eget liv, men bloggosfären har större potential än så. Och Schulman, som gett näthatet ett ansikte, kanske borde vara försiktigare med hur han uttrycker sig. Bloggar rymmer enorma möjligheter att påverka. Frågan är hur man utnyttjar den kraften.
Mer om ”bloggdebatten”: 1, 2, 3, 4, 5, 6. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om genus, bloggar, bloggosfären, utanförskap, normer, fördomar, bloggande, inflytande, media, näthat, nätkärlek, politik, ytlighet, makt, påverkan, Alex Schulman, internet, teknik, könsroller, jämställdhet, feminism, gammelmedia
RSS - Posts
Nej det är ju också en viktig poäng, klart att alla inte måste skriva om samma saker, snarare kan det vara mer intressant och givande att skriva från ett ovanligt perspektiv eftersom man då kanske kanske kan öka förståelsen lite för hur det är att vara ”annorlunda”.
Jag tycker snarare det kan vara synd ibland att så många ”tjejbloggar” så tydligt delar upp sig som renodlat modeblogg eller renodlat personligt. Har man många läsare och mycket inflyttande kan det kanske vara en bra väg och kanal för att skapa lite intresse och engagemang hos folk vad gäller ”viktigare” (ursäkta uttrycket) politiska frågor så som minoriteters rättigheter, inför en viktig folkomröstning osv.
Om man kanske då och då smyger in något litet inlägg om tex varför alla grupper i samhället faktiskt förtjänar lika rättigheter inför lagen odyl. så kanske man kan sätta i gång lite engagemang och tankar även hos vissa av de unga tjejer och killar som läser modebloggar.
Ja, det var en bra poäng. Jag är själv förespråkare för ”lösgodisbloggande”, dvs. att man nischar sig lite lagom men inte för hårt. Jag tror att det är både en bra strategi för egen del (för att inte få bloggtorka tex) och för att faktiskt få folk att upptäcka saker som de inte tänkt så mycket på.
Lek med tanken på att någon av de där jättarna, säg Kenza eller vad hon heter, skulle starta ett bloggupprop mot djurtestade skönhetsprodukter, och uppmana alla läsare och bloggare att haka på och bojkotta de dåliga märkena och köpa de bra märkena istället, och berätta för företagen varför man inte köper deras varor och kanske skänka en slant till lämplig djurrättsgrupp. Det hade varit väldigt intressant att mäta genomslagskraften i en sån aktion. Om jag däremot hade startat det hade jag antagligen mest talat till de redan frälsta.
…och en del bloggare väljer att vara könlösa, och därmed anonyma. Inte så konstigt med tanke på klimatet i bloggosfären…
Ja, könlösheten på nätet kan i sig vara ett skydd även när den inte är en del av en personlig identitet.
Bra skrivet, Immanuel. Du är skarp och välformulerad. Måste bara säga det även om jag inte tillför ämnet något med det här inlägget.
Åh, tack
Jag är tjej och skriver sällan om speciellt jättetjejiga ämnen.
Man får nästan ännu mer skit då.
Ja, det också. Dubbelbestraffning: Antingen är man stereotyp eller så är man onormal, ungefär.
”Bloggar speglar inte samhället och har inget inflytande, enligt Alex Schulman.”
Det är ju löjligt! Det är precis vad de gör. Det är alla vi olika männsikor som består av samhället, och bloggandet är ett underbart sätt att låta alla få möjlighet att komma ut och synas. Inte bara
”heterosexuella medelklassmachomän med svenssonjobb och utan funktionshinder ”
Ja, precis!
vad bra du skriver!! Inte många bloggare som lyckas få en så lång text att bli tillräckligt intressant för att man skall orka läsa hela
Åh, tack
=
Tycker du har så rätt. Och vem beslutade att privata röster inte tillhör samhället i stort? De utan röst tar till orda. Tycker det är strongt att ta åter lite av den makten samhällsstruktren fråntagit de som inte matchar med makthavarnas egna kännetecken.
Och vem är intresserad av den slätstrukenheten? Inga överraskningar där inte. Bara tillrättalagda politiskt korrekt opersonliga åsikter med prydliga länkar. ”Mjuka” ämnen intresserar lika mycket som de klassiskt manliga ”hårda”. Om inte mer?
Kul att du nämner lösgodisbloggande, min blogg heter Tankar i lösvikt. Fortsätt i samma stil du gör!
Åh, ja! Absolut. Det är för mig det ”udda” som är hela charmen med internet. Vill jag se mainstream tittar jag på tv.
Men nu blandar väl Alex Schulman lite med siffrorna?
Först nämner han ”Det finns fler glutenallergiker i Sverige än det finns bloggare”. Men vad spelar det för roll? Det finns fler glutelallergiker än dagstidningar i landet, blir glutenallergiker då automatiskt en mer inflytelserik grupp än dagstidningar?
Sen kommer han till lite mer relevanta siffror. ”Enligt en undersökning som Göteborgs universitet presenterade för några veckor sedan är det bara fem procent av svenskarna som dagligen läser bloggar”. 450 000 svenskar läser bloggar dagligen, det är tillräckligt många för att Alex ska ha fel när han referar till dessa som ”en mycket perifer del av svenska folket”. Observera att det här också gäller vilka som läser bloggar dagligen, hur ser siffrorna ut om man glesar ut regelbundenheten till att åtminstone motsvara hur ofta dagstidningsläsare brukar läsa dagstidningar? (Hint: ett antal personer köper lösnummer av kvällstidningar och köper bara tidningen vissa dagar, andra läser Metro som då och då är slut o.s.v., faktorer som gör att läsningen inte kan sägas ske dagligen).
När Alex värderar vad som är intressant/ointressant så placerar han fildelning och FRA-frågan i ”ointressant”-faktorn, trots att Piratpartiet fick en plats i europaparlamenetet. Av det kan man dra slutsatsen att enligt Alex så är något som ”bara” 7% av befolkningen enfrågeröstar för ointressant. I förlängningen så kan man då säga att Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna är ännu mer ointressanta. Varför skriver då gammelmedia ideligen om dessa ointressanta partier som fick färre röster än de som intresserar sig för något så ”ointressant” som fildelning/FRA-frågan?
Han glömmer också att en jämförelse blir egentligen inte relevant förrän man jämför separata sektioner hos dagstidningarna med bloggarna. ”Dessa tjejer skriver om mode eller andra saker som är ointressanta för den absoluta majoriteten av svenska folket, varför de allra flesta också väljer att avstå från att läsa dem” må vara en sanning, men å andra sidan så finns det garanterat en del som de flesta väljer att avstå från att läsa även i dagstidningarna.
Puuh, hmmm, finns det jobb att söka som ”svår kritiker som gärna sågar allt och lite till”, det skulle kanske passa mig?
Haha, du har en poäng där
Amen!