Faderskänslor, heteroadoptioner och babianers sexuella frigörelse
DN skriver om ny forskning om babianers familjebildningar. Man har studerat babianer i en nationalpark i Kenya och kommit fram till något mycket märkligt.
Man vet redan att babianer av olika kön kan vara bästa vänner.
Man vet också att tjejerna knullar friskt med många olika killar under parningssäsongen.
Så man gjorde faderskapstester på babianerna – och kom fram till att hälften av de män som levde ihop med mammor också var biologiska fäder till deras barn. Av det drog man slutsatsen att babianer känner igen sina biologiska barn.
Då kommer det märkliga: Forskarna tror att den andra halvan andra männen som lever med en mamma aldrig ens har haft sex med henne. Det rör sig om platoniska förhållanden; vänskapsrelationer – eller som BBC kallar adoptivpapporna: Chaperones.
Att barnen och mammorna vinner på att ha en närvarande pappa råder inte mycket tvivel om, men vad vinner egentligen männen på det? Det är frågan forskarna ställer sig. En fertil (?) man borde väl knulla runt och inte passa barn han inte ens avlat själv, ungefär. En teori är att de gör det för att imponera på andra kvinnor: Att visa att man är en bra pappa kanske är en fördel på dejtingmarknaden.
Inte för att jag är biolog eller kan så jättemycket om babianer, men skulle man inte lika gärna kunna säga att man kanske har hittat bevis på att babianers föräldrainstinkt kan vara starkare än blodsband? Eller att sex och biologiskt föräldraskap inte nödvändigtvis måste vara kittet i något som ser ut som en kärnfamilj? Eller att babianer har ett socialt trygghetssystem som gör kvinnans sexuella frihet möjlig?
Hursomhelst är det intressant att studera människors studier av ickemänniskor. Det säger så mycket om deras egen art.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om djur, biologi, etologi, forskning, familjer, relationer, kärlek, känslor, kärnfamiljer, adoptioner, sex, sexualitet, apor, babianer, föräldraskap, barn, asexualitet
RSS - Posts
haha, det är ju så svårt för forskare att dra slutsatser om hur primater betér sig. Kanske de ska kolla upp dvärgschimpanser (Bonobo) och jämföra dem med babianer också för att bli mindre förvirrade…
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bonobo
Japp…
Jag är genrellt rätt skeptiskt till sån där forskning för att det förmänskligar djuren och för på de ideal som är rådande i samhället.
Jag med, men jag tycker att det är intressant att vända på det och se människors syn på sin egen art utifrån hur man projicerar sina idéer på andra.
Varför skulle sex vara det som håller ihop en relation?
Ja, säg det? Det är en klyscha jag hört så många gånger men aldrig fattat.
Klyschan verkar ju bara aldrig försvinna. Sigmund Freud ”expert på människor” är nog också delaktig till denna fixering vid sex/fortplantning som enda drivkraften, så som äldre evolutions teori också osv… men jäklar vad många forskare som fortarande verkar vara helt fixerade fortfarande fast man kommit mycket längre i forskningen nu för tiden.
Det har nog att göra med att medan människor upphöjts till att inte (längre) bara handla om drifter och begär och impulser, så har (stads-)folks uppfattning om ickemänskliga djur inte förändrats nämnvärt sedan Freuds tid…
De kanske är asexuella men gillar barn? Eller har sex med någon annan? Eller inte bryr sig om att vara biologisk pappa, bara gillar att vara pappa?
Ja, det är så jag också tänker. Måste man vilja ha barn för att sprida sina gener? Om en hund kan adoptera en tigerunge, varför kan inte en babian adoptera en babian? Är det för att det är hannar det handlar om?
Det är faktiskt ganska väl forskat om och visat att behovet av att får vara förälder/vårda/ta anskvar/uppfostra ska skiljas från behovet av sex. Sedan varierar det mellan olika djurarter, olika typer av djurgrupper och människor hur skillt detta är. Hos människor ska man skilja på det helt. Sedan kan såklart behoven råka sammanfalla.
Att babianhannar kanske också gillar adoptioner, eller inte bryr sig om de är genetisk fader bara, skulle inte vara så konstigt.
Ja, precis. Det är märkligt. Jag vill minnas att jag läst nånstans om familjebildningar och barnuppfostran, och det finns tydligen flera arter där tex. honor ofta tar hand om barn de inte är biologisk mamma till, eller ens släkt med. Är det konstigare att en hane tar hand om barn han inte är biologisk släkt med?
Det borde det inte vara.
Nej, det borde det inte.
Var har den biologiska pappan tagit vägen? Är det inte HAN som beter sig skumt i det här sammanhanget?
DET kan man fråga sig…
Ähh, varför undra, han är nog bara en av dedär andra babianerna som inte bryr sig om sin avkomma utan bara vill ha sex…
Hehe, ja
Vi utgår från att alla djur vill sprida sina gener. (Genusperspektiv på det, tack) Ett axiom. Som vi kanske ska släppa lite.
Läste nyss, var var det?, att något djur känner överlevnadsinstinkt… för gruppen. Alltså att det inte är den som individ som är det viktigaste utan att det finns ett litet community som den också är del av. En primat som ställer upp, helt enkelt. Inte så konstigt. Dess skydd ligger ju just i gruppen. Detta kunde kanske också säga något om hur tidiga mänskliga samhällen bildats.
Tycker att den här rapporten och teorin är rätt positiv. ‘de kanske bara gillar att vara pappor..’. Fint.
Rent evolutionistiskt så är det inte konstigt att vissa djur råkar utveckla ett behov av att bry sig om gruppens överlevnad. Djurartens överlevnad som helhet tjänar detta. Det är mest evolutionistiskt viktigt att arten överlever. Alltså är detta ett framgångsrikt betéende att ”bara vilja vara pappa” för vissa djurarter. Även om den enskilda individens gener inte sprids vidare. Det är ett betéende som en viss djurart kan tjänar extremt mycket på.
Ser man på lejon så har vi ett lite motsatt fenomenet. Så snart alfa-hannen i gruppen blir för svag så jagas han bort av en ung förmåga. Det första den unga förmågan gör är att bita ihjäl ungarna i kullen för då blir honorna brunstiga och han kan para sig med dem och sprida sitt specifika genom. Tydligen har detta funkat för hur lejon lever.
(Hos lejon ligger dessutom alfa-hannen mest och latar sig och morrar lite ibland om andra hannar kommer i närheten. Han kan leka lite med ungarna i gruppen också kanske om han känner för det. Han har dock en grupp honor som i princip gör allt jobbet med att både jaga och ta hand om ungarna. När honorna har släpat hem föda så går han dit och äter först så mycket han vill ha.)
Båda dessa betéenden kan finnas hos en och samma djurart också dock.
Jag blev lite fnissig (jag är lite slut så jag blir skumt fnissig ibland) när jag läste DN efter att ha läst Immanuels post…
”En hypotes är att de annonserar till andra honor vilka prima fäder och beskyddare de är, men detta finns det ännu inget bevis för. Tills vidare är beteendet ett mysterium.”
…för jag fick i mitt huvud tanke om att här har vi en hel grupp biologer som har investerat seriöst mycket tid på att studera babianer och t o m tagit blodprov och jämfört genetiskt material.
När de sätter sig ner för att dra slutsatser så verkar är ändå helt inne på att det måste vara något med en specifik individs behov av att sprida sina gener. Att den enskilda hannen försöker ”imponera” på honor för att kanske sedan få para sig och sprida sina gener vidare. För ett socialt djur så kan det nog dessutom vara bra om ”beskydds” behovet faktiskt ibland också täcker hela gruppen och inte bara individen själv, partnern den egna avkomman.
Jag hade ju som Immanuel också gissat på någon annan ”hypotes” hellre än att de skulle försöka ”imponera” på honorna med förhoppningen om att kanske sedan ska få para sig och sprida sitt eget genom vidare. (jag har inte läst rapporten dock, de kan ha alternativa förklaringar i den också, läste bara på DN efter att jag såg Immanuels post)
Jag är inte biolog, jag bara har tittat på djurprogam på TV då och då, men jag sväljer inte deras gissning riktigt. Jag gissade bara att där nog tydligen kan finnas ett behov hos också babianer att ”bara vilja vara pappa”…
]
[Nu skrev jag sådär långt igen, jag hade bara tråkigt
Jo, även om det inte är ”hans” unge, vad har han att förlora?
tid på krogen med de andra grabbarna? Jag vet inte…
Ja, det är så jag också tänker: Altruism för gruppens bästa, eller helt enkelt en omvårdnadsinstinkt. Eller båda.