Parfymera din röv med testosteron – få en doft av Bigfoot i fittan på köpet

Jag vet att det är varmt idag.

Jag vet att när det är varmt så brukar man svettas.

Jag vet att när man svettas så brukar det lukta.

Jag hade blivit förvarnad att jag skulle börja svettas på de mest konstiga ställen när jag börjar på testosteron, som i rumpan. Det betyder antagligen att folk inte brukar svettas i rumpan; annars skulle de inte lägga märke till den förändringen. Jag är en rumpsvettare, och jag trodde i min enfald att alla var det. Hursomhelst.

Jag hade också fått veta att svetten skulle börja lukta starkare. Riktigt hur det skulle lukta visste jag inte, men jag tänkte inte så mycket.

Det jag inte var beredd på var att hela jag skulle förvandlas till en jättefot. Jag svettas från varje kroppsdel som jag brukar, men bortsett från armhålorna som har sin välbekanta arom har hela jag bytt parfym. Mitt kroppssvett – det där som produceras under hängbröst och bilringar och i navlar och skrev och rumpa och armveck och knäveck och allt det där – stinker numera fotsvett. I synnerhet skrevet; det matchar numera sin egen äcklighet med en doft av Bigfoot.

Att böja mig framåt för att plocka upp något från golvet och mötas av min kropps arom är som att stoppa näsan i en flitigt använd och fortfarande kroppsvarm joggingsko. Jag vet att det finns de som tänder på sånt, men dit hör inte jag. Jag trodde att jag skulle göra en könskorrigering, inte förvandla hela min kropp till en enda stor fot. Å andra sidan har jag efter snart två och ett halvt dygn inte en tillstymmelse till kåtslag i sikte, och det är bättre än vad jag vågat hoppas på.

Läs även andra bloggares åsikter om svett, lukt, hormoner, testosteron, Nebido, kroppen, värme, sommar, fotsvett, hygien, kåthet, sexualitet, sexdrift, asexualitet, lust