Livets okränkbarhet (eller: varför abortmotståndarna nog sörjer abortläkare)

Wichita, Kansas. En man är på väg till söndagsgudstjänsten i sin kyrka när han skjuts till döds. Kanske är det religiöst motiverat; George Tiller var nämligen läkare och drev en klinik specialiserad på sena aborter, och så sent som i mars i år frikändes han i en uppmärksammad rättegång.

Det är enligt Wikipedia elva år sedan en abortläkare i USA mördades på grund av sitt yrke senast. Sedan dess har det visserligen skett inte färre än elva attacker av olika slag, mest bomber och mordbränder, och därtill har det skickats falska mjältbrandsbrev till hela 655 kliniker. I januari i år kraschade en bil rakt in i en klinik i Minnesota, och nu verkar det alltså som att 2000-talets första abortmord har ägt rum.

De antiabortgrupper som försöker verka rumsrena brukar ta avstånd från såna här dåd; de vill inte bli förknippade med mord. Istället brukar det heta att det är ensamma galningar och små extremistgrupper. Visst, en bred och splittrad rörelse kan inte ta fullt ansvar för vad folk gör i deras namn, och rent cyniskt kan jag fundera över det kanske finns mer än så bakom orden.

En man som skjuts ihjäl utanför sin kyrka; en läkare som på sin klinik erbjuder stödsamtal med en pastor och begravning eller kremering av fostret – en sådan person är svår att utmåla som alltigenom omoralisk i ett kristet sammanhang. Att överhuvudtaget svartmåla en död person är vanskligt, och martyrer är nästan omöjliga att kritisera.

Händelsen är tragisk, oavsett vilket motivet var. Aborträttsrörelsen har fått 2000-talets första martyr. Jag tvivlar, men jag hoppas att det är den sista. Rörelsen behöver fler personer som lever för kvinnors rättigheter än som dör för dem.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om abort, abortmotstånd, våld, terrorism, brott, hot, vård, etik, moral, läkare, George Tiller, USA, media, politik, mord, religion, Pro Life, Pro Choice, Kansas, sexualitet, mänskliga rättigheter, sexism, feminism, genus, jämställdhet