Talesperson med smak för gratis amfetamin

På sistone har jag läst en del blogginlägg som – utan att någon nämnts vid namn – känts riktade mot bland annat mig. Det har handlat en del om att snacket om neuromångfald gör mer skada än nytta; att vi som förespråkar utredningar, diagnoser och behandling är en liten elit som är ”självutnämnda talespersoner” och att vi inte har någon forskning att stödja oss på. Dessutom vill vi bara ha gratis amfetamin och gömma oss bakom en diagnos istället för att ta tag i våra liv. Ja, och så skyller vi vårt dåliga uppförande på våra diagnoser, såklart.

Stämmer det? Är jag sån? Ja och nej.

Jag har avvaktat ett tag, men jag tror att det är dags nu att förklara vissa saker. Men – precis som jag skrivit under Regler – så utgår jag i första hand från mig själv. Så nej, någon självutnämnd talesperson är jag inte. Jag sitter inte på någon sanning och jag utger mig inte för att veta bäst.

Mirhepo och andra som funderar över varför jag väljer att beskriva saker och ting på det sätt som jag gör: Ni ska få svar, även om ni aldrig ställt frågorna högt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om NPF, neuromångfald, ADHD, ADD, bokstavsfolk, diagnoser, Aspergers syndrom, kritik, retorik, debatt, diskussion, funktionshinder, droger, mediciner, amfetamin, vård, psykiatri

Sökandet efter vaccin mot kärlek avbrutet

”Aldrig mer ska någon få mig att känna mig så jävla liten och patetisk igen.

Ge mig ett vaccin mot kärlek.”

Det är idag exakt två år sedan jag skrev de här orden, efter att jag hämtat nästan alla saker jag hade hos mitt ex, som en del i min frigörelseprocess.

Det stämmer inte längre; jag letar inte efter något vaccin. Istället har jag omdefinierat ordet kärlek.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kärlek, minnen, relationer, manipulation, PTSD, våldtäkt, psykologi, ord, språk

Epidemin av gravida män har nått Europa

”Det är som att vara född med tre händer. Du drar fördelar av dem medan du har dem och du tar bort en när den kommer i vägen”

Aftonbladet skriver idag om Ruben Noe Coronado som är gravid med tvillingar. Han bor i Spanien och har en fästmö som visserligen har två barn sedan ett tidigare förhållande men inte kan bli gravid igen – så precis som Thomas Beatie bestämde han sig för att vara den som föder barnet. Han hade ju livmodern kvar.

Jag är glad för Ruben och hans flickväns skull, såklart, och önskar dem all lycka. Liknelsen med händerna tycker jag är talande; det är först när något är ett verkligt problem som man behöver göra något åt det.

Det sitter lagstiftare i Sverige och oroar sig för gravida män och vill införa lagar om kastreringstvång – redan innan Thomas Beatie blev känd. Nu kryper det närmare och närmare; epidemin av gravida män har korsat Atlanten och nu drabbat Spanien. Man kan riktigt känna genuspaniken.

Det folk inte vet är att män har fött barn i alla tider; skillnaden är att numera sker det offentligt. Så förvänta er ingen armé av transindoktrinerande barnsoldater – men däremot lyckligare människor.

Skriv under namninsamlingen mot kastreringstvånget här.

***

Relaterat: Deprimerande siffror om jämställdhet och VAB, och andra graviditeter att moralisera över. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Ruben Noe Coronado, transsexualism, kön, könskorrigering, HBTQ, Thomas Beatie, graviditet, barn, kön, könsroller, fördomar, transfobi, lagar, kastrering, genus, namninsamling, politik, Spanien, Europa

Det finns hopp även för katoliker

55% av alla medlemmar i katolska kyrkan i Frankrike tycker att påven Benedictus XVI gör ett dåligt jobb

23% tycker att han gör ett bra jobb

43% vill att han avgår

80% vill att Vatikanen ändrar sin ståndpunkt angående synen på bland annat preventivmedel och abort

Detta enligt en undersökning som Le Parisien beställt, som DN och Le Figaro skriver om.

Vad ska man säga, annat än att det finns hopp även för katoliker?

***

Jag fortsätter ändå att uppmana folk att skicka kondomer till katolska kyrkan.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om påven, Benedictus XVI, katolska kyrkan, statistik, politik, sexualitet, preventivmedel, aborter, kondomer, HIV, AIDS, Frankrike, abort, mänskliga rättigheter

Så farlig blir en pacifist som inte fått sitt knark

Nu vet jag varför jag var så ovanligt seg och rastlös igår, även för att vara en lördag.

Nu vet jag varför jag hade ett fördubblat antal ”hoppsan, jag skrev smset men glömde trycka på skicka”-upptäckter igår än andra dagar.

Nu vet jag varför jag inte kunde hålla ordning på något alls; varför jag stängde ner alla program för att öppna photoshop, och sedan direkt försökte öppna dem igen innan jag kom på att det var ju photoshop jag skulle jobba med.

Nu vet jag varför jag åt tills magen var full – det har jag inte känt på flera veckor.

Nu vet jag också varför det inte slog ner någon ångest ungefär vid tiotiden på kvällen, eftersom den var jämt spridd under dagen.

Mina piller

Jag glömde ta min Concerta igår. Det var först imorse när jag tog upp dosetten där den står här på datorbordet som jag såg att lördagens fack var fullt. Det är första gången jag har glömt att ta medicinen sedan jag började för exakt två månader sedan.

Det har visserligen hänt en gång att jag missat medicinen för att jag inte orkat ta mig till sjukhuset, men då var jag ju medveten om att jag inte fått i mig den. Den skillnaden jag kände då skulle delvis ha gått att förklara med placeboeffekten, och delvis med det faktum att min fucking jävla mens ställer till med elände. Den här gången visste jag inte, men kände ändå av att det var något speciellt.

Och ja, det var skillnad. Inte jättestor; inte som att jag blir personlighetsförändrad vare sig av medicinen eller av att vara utan. Jag har inte blivit en galen våldsverkare av abstinensen – om man inte räknar det faktum att jag imorse använde pekfingret istället för en kniv eller sax eller penna för att hugga igenom folien som sitter över öppningen på den nya concertaburken. Så farlig blir en övertygad pacifist som inte fått sitt centralstimulantia.

Nu sitter jag och känner hjärnan vakna igen. Så obeskrivligt skönt.

Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, ADD, Concerta, mediciner, vård, behandling, koncentration, minne, glömska, biverkningar, bilder, placebo

Könskriget är den nya terrorismen (Hej FRA!)

Hej FRA!

Jag ser på Creeper att ni förärat min blogg ett besök den tionde mars klockan åtta minuter i tio på morgonen. Så trevligt. Annars brukar det mest vara Försäkringskassan och Skatteverket och Rikspolisstyrelsen och olika militära institutioner som läser min blogg. Jag känner mig riktigt hedrad.

Vad är det då ni på FRA har spanat in? Något inlägg där jag nämner Rosengård eller Obama eller Reinfeldt eller..? Vad? Vad är FRA nyfikna på?

Nej, kära FRA, ni har inte intresse av att kartlägga mina åsikter om terrorism eller politiker. Till skillnad från vanliga myndigheter där folk sitter och slösurfar in på ”Slampor och sexgalningar” och ”Måste man ha kuk ska man åtminstone inte ha någon som man kan ha sex med” och alla möjliga andra inlägg har ni tydligen så bråttom att ni bara förärat mig ett enda besök.

Ni har läst ”Babyblått eller babyrosa? Varför inte båda?”. Ett inlägg om att uppfostra barn könsneutralt. Det är allt.

Hur ska jag nu tolka detta? Betyder det att könskriget är den nya terrorismen? Varför, varför utsätter ni mig för detta svävande i visshet? Borde jag bygga en foliehatt?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om FRA, paranoia, creeper, övervakning, internet, signalspaning, FRA-lagen, politik, genus, humor, trollhare, myndigheter, kön, Försäkringskassan, Skatteverket, Rikspolisstyrelsen, lagar, storebror

”Jag kunde väl vara bög och föda hennes barn”

”Jag tänkte att jag kunde väl vara bög och föda hennes barn”

Dagens aspiequeera citat kommer från Minou, som påminde mig om att hen sagt så en gång till sin kurator för något år sedan. Detta apropå att Minou nyligen lärt sig att folk förväntade sig att man skulle vara heterosexuell, och att hen själv då kanske inte var det eftersom hen uppenbarligen hade flickvän.

Kuratorn påpekade försynt att lesbisk eller homosexuell kanske var mer lämpliga ord, eftersom det var två kvinnor det handlade om. Minou tillbakavisade kuratorns förslag: Bög kändes bättre, fast hen älskade en person som råkade vara kvinna.

Vi pratar vidare, och efter en stund frågar Minou om jag tycker att hen ska låta henoms syster sminka henom. Hen är inte van vid smink, och fast hen långtifrån är butch är hen inte särskilt femme heller, eller ens det folk brukar mena med androgyn. Minou är Minou, helt enkelt.

”Ja” säger jag. ”Fast som en drag queen i så fall”.

Minou måste gå, och jag sitter kvar och funderar. Och kommer på mig själv med att önska att jag kunde vara lika obekymrat inkonsekvent i mitt ordval. Men är man lingvistikskadad så är man.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om språk, kön, genus, läggning, relationer, könsidentitet, transpersoner, intergender, HBTQ, kärlek, queer, aspiequeer, Aspergers syndrom

Hur vet du att du gillar sex?

Ibland har Malin Wollin sina poänger. Som idag, när hon på sedvanligt sätt skriver sin krönika utifrån en artikel i samma tidning. Den här gången är det en jättefin intervju med Natasja Dahlmann som berättar att hon bara haft sex en enda gång när hon var sjutton och att det fick henne att förstå att det inte var något för henne. Idag är hon 24 och definierar sig som asexuell. Malin Wollin undrar om man verkligen kan dra en sån slutsats utifrån en enda gång: Är det inte att ge upp lite för tidigt?

Hon har till viss del rätt, för det är svårt att veta vad som skulle ha hänt om man fortsatt att tvinga sig själv att ha sex. Vem vet, man kan kanske lära sig att gilla det, på samma sätt som bögar kan botas och gifta sig med kvinnor och bli lyckliga… eh, nej, förmodligen inte. Men det är en relevant fråga, även åt andra hållet.

Det är en klassisk fråga till asexuella: Men hur vet du om du inte provat? Jaså, du HAR provat? Hur många gånger? Var inte det bra då?

Tänk om man skulle vända på frågan och fråga alla sexuella: Men hur vet du att du är sexuell om du hade sex första gången när du var sjutton och sedan dess inte varit utan mer än några månader åt gången*? Vet du hur du skulle uppleva det att vara utan sex i flera år? Jaså du HAR varit utan sex? Var det inte bra då?

Fast om man säger sånt här riskerar man att låta som påven förstås. Det är förmodligen en av de få sakerna han och jag har gemensamt. Undrar om han känner sig smickrad?

*) Onani inräknat.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sex, sexualitet, asexualitet, fördomar, normer, relationer, moral, Malin Wollin, påven, homosexualitet, HBTQ

Bloggare Necesse Est IX: Censur och demokrati

Först DN och sedan Aftonbladet har skrivit om det faktum att hovet stängde av kommentarsfunktionen på youtube under det officiellt uppladdade klipp som tillkännagav förlovningen mellan Victoria och Daniel.

Jag är inget fan av monarkin – tvärtom – och jag håller med om att det tyder på dålig kunskap om nätkultur att inte ha förutsett att det skulle ske, och att det finns gränser för vad man ska tåla. Hade de stängt av kommentarsfunktionen från första början hade den här diskussionen aldrig uppstått.

Med det sagt går vi vidare i min lätt avsomnade bloggskola.

Att bedöma vilka kommentarer som är okej och vilka som inte är det är svårt, det har jag skrivit om förut. Varje gång riskerar man dessutom att censurstämplas. Vissa förstår inte hur jag kan ha mage att plocka bort deras ”sanningar” om min påstådda narcissistiska personlighetsstörning och det ena med det andra. Därför lägger jag alltid en identitet (nick, mailadress och IP-adress) som jag misstänker kan reagera så på modereringslistan, så jag får läsa igenom dem innan de släpps fram.

De flesta som blir censureradeskriver någon enstaka kommentar till där de frågar varför, och lugnar sedan ner sig. Det är mycket mer ovanligt (så länge man håller sig ifrån Aftonbladets blogg och så länge man inte har jättehöga besökssiffror) att någon med en egen blogg skriver inlägg efter inlägg tillägnat dig. Och om det ändå händer:

Är det saklig kritik? Svara ifall du känner för det.

Beror det på ett missförstånd? Red ut det i skymundan, till exempel via mail.

Är det uppenbart enbart gjort i syfte att såra eller skrämma dig, alternativt att hoppas på att du bloggar om henom så hen får fler sidvisningar? Anmäl till moderatorn om det finns någon, polisanmäl om det är brottsligt, och försök att inte ta åt dig. Att hålla en låg profil i konflikter är det bästa råd jag någonsin fått om netikett.

Om man känner sig tvungen att blogga om en konflikt och länka till en sida som man egentligen inte gillar och inte vill ska hamna högre i sökmotorernas listor finns det en liten kodsnutt att klistra in i inlägget, förutsatt att ditt bloggverktyg tillåter HTML: rel=”nofollow”. Se mer om det här och här.

Det kan med fördel även användas när man länkar till meningsmotståndare för att dämpa den uppmärksamhet de får. Jag använder den numera flitigt när jag länkar till högerkristna och scientologer.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om censur, internet, demokrati, hovet, youtube, kungafamiljen, Victoria, Daniel Westling, SEO, internet, teknik, netikett, bloggosfären, kommentarer, bloggande, moderering, psykologi

Bajsa med öppen dörr – på distans

Sent igårkväll pratade jag med Per och kollade bloggar samtidigt. Mitt uppe i ett djuplodande samtal om komplex och medveten närvaro fastnar jag plötsligt. Allt jag var på väg att säga raderas från min hjärna, på grund av detta inlägg av Hanna Fridén:

”Ikväll lider jag av en obehaglig liten ändtarmsförstoppning. Mitt minilavemang är dessvärre slut, så det finns inte mycket jag kan göra. Förutom en sak! Three fingers gently. Det skulle jag kunna göra, men vet inte riktigt..

Ja. Alltså. Det man gör är att man tar minst två fingrar, helst tre. Man kör upp dem där bak och sedan ”vidgar” man stjärten så att den blir irriterad och börjar bajsa. Om man vill hjälpa på det hela så kan man smörja händerna med tvål först för att det ska vara extra irriterande för stjärten.

Det fungerar! Men vet inte. Vet faktiskt verkligen inte om jag vill.

Jag förlitar mig på hoppets makt istället, tror jag. Ja.”

Per är tyst några sekunder, och säger sedan: ”Och du har komplex för att DU är självutlämnande?” Efter det pratar vi bajs i minst en timme; delar med oss av våra respektive knep och undrar lite varför bajs är så tabubelagt. Han skäms inte för att prata om det. Jag skäms fortfarande överdrivet mycket.

Och jag som har oroat mig för att vårt förhållande var på väg att fastna och liksom aldrig utvecklas eftersom vi fortfarande inte har träffats IRL efter snart ett år. Nu vet jag att jag kan vara lugn: Vi har tydligen börjat bajsa med öppen dörr, fast vi aldrig har setts.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, relationer, bajs, internet, distansförhållanden, samtalsämnen, bloggar, bloggande, komplex, Hanna Fridén, förstoppning, tarmproblem, tabu, skam

Skicka kondomer till Katolska kyrkan!

Mitt kärleksbrev till katolska kyrkan

Hej!

Jag heter Immanuel Brändemo och jag tycker att det verkar som om katolska kyrkan och i synnerhet påven behöver lite mer kärlek. Påven verkar dessutom behöva lära sig att kondomer inte är farliga, så jag bifogar några stycken. Jag vore väldigt glad om ni kunde vidarebefordra dem till honom.

Kondomerna är några som blev över en dag då jag tillverkade penisproteser för transsexuella män. Jag tillhör nämligen själv de där som utgör ett större hot mot världen än miljöförstöringen*. Å andra sidan drar jag mitt strå till stacken genom att inte gifta mig eller skaffa barn.

Ha en bra dag!

Hälsningar Immanuel Brändemo

Så såg mitt brev till katolska kyrkan ut. Nu var inte detta min idé, utan jag är bara en av (i skrivande stund) 296 medlemmar i facebookgruppen Skicka kondomer till katolska kyrkan. Presentationstexten lyder:

”Katolska Kyrkan verkar inte riktigt hänga med.

Påven försvarar präster som förnekar förintelsen, bannlyser 9-åriga flickor som gör abort efter våldtäkt som ledde till tvillinggraviditet och upprepar nu inför sin första resa till Afrika att kondomer inte alls skyddar mot HIV.

Uppenbart är att vi behöver rycka in och få Katolska Kyrkan och Den Heliga Stolen att ta besinning.

Därför uppmanar vi nu alla att skicka en eller ett par kondomer till Katolska Kyrkan och sedan be dem skicka åtminstone någon vidare till Den Heliga Stolen.

Adressen är:
Katolska Biskopsämbetet
Box 4114
102 62 Stockholm

Kondomer är inte farliga!

Och glöm inte: var trevliga i era brev! Vi kommer med ett glädjens budskap.”

Det är alltså inte jag som kommit på idén, men jag tycker den var lysande. Så har du några kondomer över – skicka dem till katolska kyrkan!

***

*) Jo, jag vet, det var inte transpersoner påven pratade om i sitt jultal, utan könsrollernas uppluckring. Det är inte personerna som är ett hot, utan våra handlingar. Känns det igen?

Läs alla mina inlägg om katolska kyrkan. Bra bloggat: Stefan Stenudd, jj.n, Humanistbloggen. Bakgrund och analyser i urval: Expressen1, 2, SvD1, 2, 3, Nyheter 24, Sydsvenskan, Newsmill1, 2, 3, 4, DN1, 2, AB,1, 2, 3, QX. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om påven, katolska kyrkan, aktivism, religion, facebook, kondomer, brev, internet, sexualitet, HIV, AIDS, sex, konservatism, HBTQ, abort, mänskliga rättigheter, moral, etik, politik, sexualpolitik

Social fobi vaccin mot konsumtionshysteri

Det var nog tänkt som en manifestation mot konsumtionshetsen. Själv såg jag det som ett experiment – som för min egen del på sätt och vis har misslyckats. Inget NYP i mars heter facebookevenemanget; NYP som i nyproducerat. Mat och liknande undantaget skulle man avstå från att köpa nya saker. Secondhand var okej, och byteshandel också.

Så det har gått tjugo dagar, och det jag har köpt har varit: Mat, mediciner, tandkräm, toalettpapper. Ungefär som vanligt, alltså. Det enda jag avstått var att köpa mig en ny kam när den gamla gick mitt itu i en hopplös match mot mina tovor, men en halv kam går också att använda.

Jag hade hoppats på någon slags själslig utveckling under min ”köpfria” månad. Var är de där insikterna om Vad Som Betyder Något? Varför känner jag inte att det här är något speciellt?

Förmodligen för att det ändå är så jag lever. Jag är för duktig. Den första april kommer jag inte ens att springa ut och shoppa en ny kam. Igår kom pengarna in på mitt konto, idag är det fredag och jag letar ursäkter för att äta makaroner med ketchup ikväll för att slippa gå och handla.

Säga vad man vill om mina överkänsliga sinnen och min sociala fobi, men de är helt otroligt bra för miljön.

***

Shoppingberoende: 1, 2, 3. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om konsumtion, shopping, köpfrihet, miljö, inget NYP i mars, facebook, experiment, ekonomi, politik, social fobi, perceptionsstörningar, affärer, shopping

Skäl 1001 att inte dricka Coca Cola Zero: Din image

Coca Cola Zero har blivit fällda för könsdiskriminerande reklam – igen. Förra gången blev jag positivt överraskad av att ERK tyckte att det är ”en schablon att enbart män önskedrömmer om relationer som bara bygger på sex”. Den här gången är det en numera nedplockad del av en hemsida som blivit anmäld. Detta hände enligt Dagens Media 2007, men det är först nu ERK har fattat ett beslut.

Den här gången lyder motiveringen:

”Reklamen framställer enligt rådets mening kvinnor som rena sexobjekt. Reklamen kan inte anses annat än kränkande för kvinnor i allmänhet. Därutöver konserverar reklamen en otidsenlig syn på könsrollerna och den är därigenom nedvärderande för både kvinnor och män.”

Enligt Resumé rörde det sig om ett spel om hur man har sex med sin flickvän utan förspel där rätt svar belönas med en bild på en tjej i underkläder bredvid en säng. De har också sålt (eller antagligen snarare låtsats sälja) en ätbar behå, en sax att klippa upp trosor med och en fjärrkontroll förklädd till kaffemugg för att lura tjejer att fjärrkontrollen är borta.

Nu har jag inte sett hemsidan, men det låter som om det fanns goda grunder för att fälla den. Om det inte vore för att jag redan har tusen andra skäl att inte dricka någon av deras produkter skulle jag definitivt göra det nu. För hur många vill framstå som grottmänniskor?

***

Nyheter 24, sydsvenskan, SR. Mer socker och koffein i flytande kolsyrad form: Energidrycksmissbruk. Mer könsstereotyper: Utseendekrav på flygvärdinnor. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om stereotyper, ERK, Coca Cola, Coca Cola Zero, reklam, sexism, kön, fördomar, genus, jämställdhet, könsroller, media, PR, internet, manlighet, ideal, mansrollen, image, konsumtion

Det hemliga nätverket stora hemlighet

Det är dags att erkänna: Jag är ledare för ett hemligt nätverk. ”Brödraskap” är fel ord eftersom det är personer av många olika kön som är med. Och egentligen är det inget nätverk. Men hemligt är det; så hemligt att de som är med inte vet om det ens.

Jag kallar det för Dom; min referensgrupp. Antalet är hemligt, men det är mellan tio och tjugo personer. Ålder, kön, bostadsort och allt sånt varierar. En del av dem är socialt sett framgångsrika och andra inte. En del av dem mår bra och andra inte. En del av dem har ett helt otroligt starkt självförtroende och andra är mer som jag. Alla är de människor, och med ett enda undantag lever de idag*. Det är helt enkelt ett urval av personer jag känner; familjemedlemmar, vänner och bekanta som jag beundrar lite extra och vars omdöme jag litar på.

När jag ställs inför ett dilemma frågar jag mig alltid: Vad skulle Dom göra om Dom var i samma situation? Om jag bad Dom om råd; vad skulle Dom säga? Ingen av Dom är perfekt, och alla har sina svårigheter. Ofta tänker jag ”X skulle springa skrikande därifrån och sedan aldrig våga sig tillbaka” eller ”Y skulle bli skitförbannad och skälla ut gubbjäveln även fast det skulle betyda slutet på henoms karriär”, men det är alltid någon av Dom som jag kan se framför mig göra något smart och klokt och bra i just den situationen. Det är mitt sätt att se olika alternativa beteenden, så jag kan välja vad jag tror är bäst. I brist på att känna sig själv får man känna andra.

Jag funderade imorse över vad det är som förenar de personer som ingår i Dom. Alla är så olika, och de flesta känner inte ens varandra. Deras personligheter och erfarenheter skiljer sig så oerhört, men ändå finns det något där som jag missat. Det finns något jag kan lära mig av.

När jag reste mig ur sängen slog det mig: Oavsett hur dålig självkänsla de har, och hur ”misslyckade” och osynliggjorda och marginaliserade de än är så finns det en sak som de alla gör. En sak som inte jag gör, men som jag förmodligen borde börja med:

De tar sig själva på allvar.

***

*) Min mormor är död sedan flera år, men hon ingår i den gruppen ändå. Övriga medlemmar är hemliga, även för sig själva. Jag vill inte att de ska veta att jag bevakar dem.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om självhjälp, pykologi, personlig utveckling, nätverk, vänner, familj, förebilder, sociala svårigheter, Aspergers syndrom, autism, NPF

Heterofetischistiska bögars hemligheter

Dennis och jag diskuterar en viss kille som Dennis tycker är söt, och som uttryckligen sagt att han är heterosexuell – vilket knappast gör honom mindre åtråvärd. Tvärtom. Skillnaden mellan Dennis och mig är att jag rent kroppsligt har det killen förmodligen vill ha – ett litet litet försprång. Ja, och så det att jag knappt vet vem det är och inte är intresserad ändå.

(liten ordförklaring: ts=transsexuell)

- Du inser att jag har större chans att få honom i säng än du?
- Hahahaha! Du är hemsk!
- Ja!
- Jag vill också vara ts
- Jag är vidrig hahaha
- *sur* Jag ska bli trans så att jag kan få heterokillar i säng
- Hahaha! Du borde skaffa ett transkonto på qruiser då får man massor av heterokillar

Läs även andra bloggares åsikter om heterosexualitet, transpersoner, transsexualism, HBTQ, läggning, homosexualitet, sexualitet, dejting, kärlek, attraktion, kön, internet, Qruiser

Killar för rosa datorer och rätten att vara okunniga

Aftonbladet skriver om fenomenet med ”tjejkvällar” hos teknikföretag som SIBA, och debatten går hög. Lilla Gumman-bloggaren Karin Adelsköld säger till Aftonbladet att det visserligen är ”lite löjligt” men att såna riktade kampanjer fyller en funktion. Hon poängterar att om det finns en skillnad mellan könen handlar den egentligen om självförtroende och fördomar:

”Vi pratar med jättemånga tjejer som säger att de inte kan någonting, men som sen börjar surfa med mobilen, programmera och göra olika avancerade saker. — Men vi har också 40 procent killar på vår sajt, som inte heller fattar någonting av [prestandasnack]”

Hur många män är teknologiskt okunniga? Hur många av dem vågar inte erkänna det? Hur många känner sig tyngda av en mansroll som kräver att de ska veta allt om datorer och mobiler? Hur många män har valt bort en viss produkt som de annars gillat, bara för att den är för ”snygg” eller tillochmed finns i rosa?

Nej, jag kräver inte killkvällar. Jag kräver mer än så: Frihet. Och jag får väl föregå med gott exempel:

Hej, jag heter Immanuel och jag är teknologiskt efterbliven. Jag ser inte skillnad på en telefonsladd och en modemsladd, och min mobiltelefon är röd med blommor på. Den fanns inte i rosa, tyvärr.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, teknik, mobiler, kön, genus, könsroller, fördomar, SIBA, teknik, rosa, jämställdhet, sexism, manlighet, mansrollen, Karin Adelsköld, Lilla Gumman, shopping, konsumtion

Könsorgansteori och oralsexets genus

När jag läste att komikern Nour El-Refai hade visat brösten offentligt och blivit anmäld och dömd för ofredande på grund av det tyckte jag att det var en konstig dom: Bröst ÄR inte könsorgan. Men att visa fittan och ta killar på kuken, som hon tydligen har gjort nu, är en helt annan sak.

Jag vet inte vad syftet är, men det har höjts röster om att det absolut inte skulle tolereras om hon varit man. Och det är sant – minns när bland annat Runar blev tafsad på av Fredrik Wikingsson i Ursäkta röran på Kanal 5:

youtube

Men nej, det är nog extremt få som skulle påstå att det är mer okej att göra en sån sak för att man är kvinna. Åtminstone är det få som skulle säga det högt. Däremot hör man då och då folk klaga på tafsande tjejer, och på att det liksom inte tas på allvar just för att det är tjejer som tafsar. Själv skulle jag nog snarare säga att det stora problemet är att en del är respektlösa, och att – som någon jag pratade med – skylla på ”men jag är ju tjej” är precis lika dumt som att säga ”men du har ju så snygg rumpa”.

Ska man göra skillnad på kön så ska det finnas väldigt goda skäl till det, är min åsikt. Jag tänker på det när jag läser om att oralsex ökar risken för cancer i halsen. Det är alltså samma virus, HPV, som orsakar livmoderhalscancer, och därför tror forskarna att nu när skolflickor börjat vaccineras mot detta så kommer det efter ett tag att synas en minskning. De poängterar också att risken är större att få cancer i livmodern än i halsen, och de avråder inte från oralsex.

Men man kan ju undra om det är värt att ta med det i beräkningarna att det inte bara är tjejer som suger kuk. Om man kan intyga att man är en blivande sån där man som har sex med män, kan man då få sprutorna på högkostnadsskyddet?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sex, sexualitet, kön, könsroller, genus, jämställdhet, övergrepp, Nour El-Refai, humor, Fredrik Wikingsson, Runar, könsorgan, cancer, livmodercancer, halscancer, oralsex, HBTQ, läggning, HPV, virus, smittskydd

Överkänsliga och bortskämda ungar – förenen eder!

”En del unga är som maskrosbarn, och överlever allt. Sedan finns det de som är som orkidéer, som har högre sårbarhet och måste få rätt mängd vatten och stå i rätt temperatur och jord för att växa”

Tjoff! Där satt den. Jag bara gapar, bockar och bugar. Det är PRECIS det jag försöker säga, och Sofia Åkerman tog orden ur munnen på mig. Alla de som bär på skuldkänslor över att vara ”överkänsliga” och ”bortskämda” skulle behöva ta till sig den tanken. Och efter vad jag har sett verkar det vara många.

Att vara överkänslig är inte en moralisk brist; det är en funktionsnedsättning som ofta stavas emotionellt instabil personlighet eller borderline. Det är långt ifrån självklart att den som är överkänslig tar ut det på någon annan än sig själv. Och om man slutar skämmas över att man mår dåligt ”utan anledning” så har man åtminstone kommit ett litet steg på vägen mot att må bättre.

Själv hade jag ju inte borderline, visade det sig, men överkänslig är jag ändå, även om jag lär mig mer och mer att hantera det. Officiellt sett är jag friskförklarad och jag mår rätt bra, men jag vill inte bli ”frisk” eftersom jag älskar att bli sådär oanständigt överlycklig emellanåt. Och jag kommer att fortsätta tjata om detta tills folk slutar använda ”överkänslig” som ett skällsord.

***

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om självskada, psykisk sjukdom, sårbarhet, hälsa, psykologi, borderline, emotionellt instabil personlighet, fördomar, överkänslighet

Springeling Tingeling – könsord à la Henrik Dorsin

Jag har ingen egentlig åsikt om Tingeling – i den ”ryska” versionen. Melodifestivalens mellanakt med dansbandstönt à la Henrik Dorsin fick sin upplösning i finalen med att de åkte till Ryssland och träffade maffian och gjorde en technoversion av den fåniga låten. Det fick ryska ambassaden att reagera; de tyckte att det var fördomsfullt. På Aftonbladet rapporterar de att de flesta läsare verkar tycka att det var att överreagera, för det var så tydligt att det var fördomarna om ryssar de drev med, snarare än ryssarna. Det var så jag också tolkade det. Särskilt kul var det däremot inte.

Nåja. Det här inlägget handlar inte om den ryska technoversionen av Tingeling, utan om den svenska texten. Jag mår illa av ordet ”springeling”. Det triggar min fittfobi: jag är äcklad och – full av beundran inför kreativiteten.

De flesta ord för ”kvinnliga” könsorgan är antingen övergulliga (mus, vildros, muffla, magiska knappen) eller såkallat vulgära (fitta, klitta, mutta). Sedan finns det förstås de kliniska orden (vagina, vulva, klitoris) och det där ordet som jag verkligen inte tålde förut men sedan kapitulerade inför: Snippa.

Själv säger jag fitta. Jag kan gå med på att jag har en slida och blygdläppar och så, men bara hos gynekologen. Och såklart är smaken som baken; det finns de som tycker att mus och vildros och magiska knappen är jättebra ord. För mig låter det bara som någon slags saga. Vildros är en sån som Törnrosa har där hon ligger och väntar på sin prins, ungefär.

Springeling är i samma kategori, fast bara nästan. Och om jag ens skulle få för mig att använda något av de där övergulliga namnen så skulle springeling vara det som var lättast att ta i min mun. Så tack, Henrik Dorsin (med medarbetare), för att du berikat det svenska språket med ännu ett könsord. Jag har mått illa i veckor, men jag är imponerad.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om tingeling, springeling, könsord, könsorgan, ord, språk, humor, Henrik Dorsin, Melodifestivalen, Ryssland, sexualitet, genus, fitta, snippa, gynekologer

Var inte rädd för ljuset

”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där” börjar ju en känd dikt av Erik Blomberg. Jag läser fel varenda gång, och när jag skulle skriva det här citatet skrev jag fel tre gånger. I min hjärna heter det ”Var inte rädd för ljuset, ty mörkret vilar där”.

Det känns nämligen mer logiskt att sky ljuset och gömma sig i skuggorna, och jag behöver en konstant påminnelse om att ljus inte är farligt. Idag har solen skinit i timmar och jag har gömt mig bakom draperier för att slippa se, men det är inte så mycket solsken som annat ljus som jag har svårt för.

En stor del av mitt liv har jag ägnat åt att sky uppmärksamhet, bekräftelse och alla former av sociala sammanhang och relationer som jag inte kunnat undvika. Efter två och ett halvt år av medveten fobiträning kommer jag fortfarande på olika sätt som jag begränsar mig på, som jag knappt varit medveten om tidigare. Impulsen att dra mig undan är som en reflex, men jag tränar vidare.

Var inte rädd för ljuset är mitt mantra. En dag kanske jag kan lära mig dikten på riktigt, som den ska vara. Det är möjligt att det tar femtio år, men ändå. Tur att jag strukit ”ge upp” ur mitt ordförråd.

Läs även andra bloggares åsikter om social fobi, ångest, fobier, dikter, Erik Blomberg, ljus, solsken

Vad är väl Jesus mot en böggunga?

Regnbågselefanter

Jag ska försöka göra en allvarlig kommentar till påvens uttalande om att kondomer inte löser HIV-problemet, utan förvärrar saken:

Benedictus/Ratzinger har såklart fel, men något annat kan man tyvärr inte förvänta sig av honom. Det ingår liksom i hans yrkesroll att vara konservativ och försvara vissa värderingar till nästan vilket pris som helst.

</allvar>

Först är det en förintelseförnekande biskop, sedan en brasiliansk biskops och en kardinals fördömande av mamman och vårdpersonalen som hjälpte en nioårig flicka som utsatts för övergrepp att göra abort – och nu är alltså påven själv i blåsväder. Företrädare för katolska kyrkan påpekar att långt ifrån alla katoliker delar den uppfattningen, och det är såklart viktigt att lyfta fram, men det är uppenbart att katolska kyrkan har uppenbara problem med sin image. Ett problem de delar med många andra kyrkor.

Jag har ett råd: Satsa på återväxten. De borde lära av HBTQ-rörelsen, som infiltrerat samhället och hjärntvättat de allra minsta med sagostunder med transvestiter, böcker om barn som råkar ha två mammor eller två pappor eller en cool Morbror Raring (min favorit!) – och nu även böggungor, enligt Psykbryts avslöjande. Små oskyldiga barn ser de färgglada regnbågsränderna på gungstolpen och lär sig att tro att det är okej att vara bög eller flata eller bi eller transnånting.

Det hade varit intressant att testa småbarn för att se vilket de tycker bäst om: prylar med regnbågsfärger eller ett vanligt krucifix. Jag kan gissa vad som vinner, och jag förstår att de högerkristna grämer sig över att inte ha hunnit muta in regnbågsfärgerna som sin egen symbol. För vad är väl bilderböcker om Jesus mot en böggunga?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om påven, Katolska kyrkan, kyrkor, tro, religion, fördomar, sexualitet, kondomer, HIV, AIDS, sexualitet, avhållsamhet, medicin, HBTQ, psykologi, färger, regnbågsflaggor, barn, politik, image, kristendom, symboler

Energidrycker ger dig DAMP-symptom

Flera mataffärer här i Sandviken har tydligen bestämt sig för att sluta sälja energidrycker till minderåriga, efter att lärare har tryckt på:

”Lärarna märker tydligt att eleverna blir speedade och får koncentrationssvårigheter, de blir oroligare” säger Teofil Norum, rektor på Hedängsskolan i Storvik till Aftonbladet. Och forskningen ger dem på sätt och vis rätt: Sockerrika energidrycker sänker koncentrationsförmågan inom en timme – jämfört med energidrycker utan socker alltså. Livsmedelsverkets råd är bland annat att de inte ska användas som törstsläckare, på grund av risken för uttorkning.

Om förbud är rätt väg kan man argumentera om i all oändlighet, men det är mer intressant att diskutera varför eleverna känner att de behöver drycken för att klara av skolan, och vad man kan göra åt det. En inte så vild chansning är – bortsett från koffein- och sockerberoendet alltså – de tre S:n – stress, sömnbrist och skolhälsovårdsbesparingar.

Nej, man får inte ADHD av energidrycker, men det kan kanske orsaka ett och annat DAMP-liknande utbrott hos annars så kallat normala personer. Och koncentrationsproblem är ganska onödigt, i alla fall om man betalar för att få dem. Om någon mot förmodan inte tycker det kan ni få mina alldeles gratis.

***

OBS! När jag säger DAMP så menar jag inte diagnosen. Jag menar det urvattnade begrepp som blivit ett skällsord. Det är dags att ta det tillbaka. Och, om det spelar någon roll: Ja, jag har ADHD själv.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om koncentrationsproblem, stress, energidrycker, hjärnan, socker, skolan, barn, ungdomar, förbud, koffein, taurin, socker, sömn, psykologi, skolhälsovård, ADHD, NPF, Sandviken

Och jag skall sända över henne pest och blod på hennes gator

Hej, Fred Phelps och alla andra som tycker att Sverige är ett jättehemskt land som Gud hatar. Jag har hittat en sak åt er:

”Och jag skall sända över henne pest och blod på hennes gator, och dödsslagna män skola falla därinne för ett svärd som skall drabba henne från alla sidor; och man skall förnimma att jag är HERREN” Hesekiel 28:23.

Sätt det i samband med att en tunna i en transport från ett slakteri välte och spred ut 400 liter grisblod på de skånska vägarna. En hel mil väg täcktes. Det ni!

Nu har jag gjort grovjobbet. Det är bara för er att komma på vad staden Sidons förutsedda undergång har med skånska slakterier att göra. Förmodligen kommer ni fram till att detta har något att göra med att Sverige tillåter abort, använder kondomer – eller såklart: förstår att homosexualitet och övergrepp är två vitt skilda saker och inte tycker att kärlek är en giltig orsak för att fördömas och stenas. Myten om ”den homosexuella livsstilen” har aldrig fått något bra genomslag i Sverige. Upplysta människor är jobbiga, eller hur?

*ironiskt rullande med ögonen och hummande*

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bibeln, blod, tro, kristendom, bokstavstroende, katolska kyrkan, högerkristna, religion, Fred Phelps, homofobi, sexism, fördomar, moral, etik, humor, ironi, HBTQ, katolska kyrkan, abort, kondomer, homosexualitet, övergrepp

Dagens ord: Bipolär friskdom

Via Frk F hittar jag en artikel om konstnären Karl Persson, som slåss mot Svedala kommun. De vill nämligen att han ska hålla sig till deras kommunala dagverksamhet, och inte gå på Kulturcentrum Skåne i Lund. Kommunen vill inte bekosta den verksamheten, och fast Karl Persson fick rätt i Kammarrätten tänker kommunen överklaga. Ja, alltså: Karl har autism, Tourettes syndrom, tremor och epilepsi, och han är en begåvad konstnär. Det går inte riktigt ihop för kommunen, som inte tycker att det är deras ansvar.

”Svedala kommun hindrar Karl från att utveckla sina konstnärliga talanger genom att neka honom rätt stimulans och möjligheten att fritt välja utbildning som alla andra. Svedala kommun hade förmodligen också valt, som en  jämförelse, att placera ett snille som Einstein i en matteklass för lågstadieelever.”

skriver Frk F. Eftersom jag inte har någon jättestor erfarenhet av daglig verksamhet kan jag inte uttala mig om det lika säkert. Mitt möte med plastplupparna har gjort mig fördomsfull. Hursomhelst är det en viktig fråga rent principiellt.

Det händer att jag känner att jag borde framställa mig själv som mer handikappad än vad jag egentligen är i möten med folk som bestämmer vad jag egentligen ska få för hjälp. Jag ”glömmer” att nämna att jag föreläser ibland fast jag knappt klarar att gå hemifrån, och jag ”glömmer” att nämna att jag hållit en hel förening under armarna och mailat runt till politiker och myndigheter och deltagit i någon slags samhällsdebatt samtidigt som jag inte klarat av att sköta min egen hygien eller se till så jag får i mig mat varje dag.

Jag önskar att jag kunnat skylla det hela på mina egna nojor, men jag har faktiskt fått det rådet av en luttrad och välmenande person som jobbar just i den branschen: Säg inte att du föreläser, det får dig att framstå som kompetent och duktig.

Man måste välja mellan att framställa sig som SJUK eller som FRISK. Och nåde den som försöker luckra upp den gränsen. Det är ju som att ifrågasätta vad som är friskt överhuvudtaget. Bipolär friskdom var ordet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Karl Persson, Svedala kommun, konsnärer, utbildning, daglig verksamhet, LSS, stöd, sjukdom, funktionshinder, friskdom, fördomar, handikapp, vård, NPF, psykisk sjukdom, autism, Tourettes syndrom, tremor, epilepsi

Jag har smittat min dator med ADHD

Igårkväll lämnade jag som vanligt världen en stund för att pyssla med bilder. När jag har Photoshop öppet kan jag nämligen möjligen vara inloggad på MSN, men absolut inte på Skype, och har jag webbläsaren eller iTunes öppet samtidigt som Photoshop är det upplagt för strul. Förra gången råkade jag glömma att logga ut från Skype och behövde ha några flikar i webbläsaren öppet samtidigt. Då fick jag en varning om ”för lågt tillgängligt minne”.

En av bilderna jag gjorde, tillägnad en vän

Min älskling och datorguru Per påstår att det är för att jag inte partitionerade hårddisken när den var ny. Att jag (förutom filmfilerna som ligger externt) har allt – inklusive mina 26 000 bilder – på en och samma enhet är som upplagt för en dator seg som knäck. Då spelar det ingen större roll att jag har gott om ledigt utrymme, när den ändå behöver söka igenom så många filer hela tiden, säger han. Själv vet jag vad det beror på.

Min dator har smittats av min ADHD. Den håller allt i huvudet samtidigt, och därför får den då och då problem med arbetsminnet. Konstigare än så är det inte. Jag har alltid trott att ADHD är medfött, men när en oorganisk intelligens kan få DAMP börjar jag tvivla.

Per föreslår att jag lägger över alla filer, i synnerhet bilderna, på min externa hårddisk, och bara kör programmen från enhet C. Då ska det gå mycket snabbare, lovar han. Jag vågade inte fråga, men jag undrar om någon kan göra detsamma med min hjärna.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, program, partitionering, hårddiskar, photoshop, minne, arbetsminne, iTunes, MSN, Skype, teknik, ADHD, hjärnan, glömska, perception