Anledningar att skära sig

Ja, jag sätter en provocerande rubrik med flit. Jag tänker nämligen lista ett par olika anledningar människor kan ha för att skära sig – och naturligtvis hur man kan lösa det på ett bättre sätt. Allt inspirerat av två artiklar i Aftonbladet.

Självklart har de flesta som skär sig fler än ett skäl; det här är en förenkling. Självklart finns det också massor av sätt att skada sig på som inte inbegriper rakblad. Det är möjligt att ta till sig de här tipsen ändå.

Jag är inte psykolog, psykiater eller något. Jag råkar bara en viss erfarenhet, om vi säger så. Därför är det viktigt att du som brukar skada dig söker hjälp. Det här ska bara ses som ett steg på vägen.

För att straffa sig själv eller för att känna kontroll över situationen

Om man har ett verkligt uselt självförtroende och tycker att man själv är en hemsk person (eller kanske inte människa alls) så kanske man skär sig helt enkelt som en biologisk krigföring mot sig själv. Det man behöver då är att lära sig att stå ut med sig själv och sina svagheter. Om man skär sig för att man känner att man inte har kontroll och åtminstone kan kontrollera rakbladet, så behöver man förmodligen göra något åt känslan av att inte ha kontroll.

I dialektisk beteendeterapi (DBT, en variant av KBT) använder man sig av begreppet acceptans. Det är en terapi för personer med borderline personlighetsstörning, men även den som inte är en klockren borderline kan ha väldigt stor nytta av att lära sig knepen. Det finns en bok som heter ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” och är skriven av Anna Kåver. Den handlar om just acceptans och är grymt bra. Jag kan också tipsa om en bok om medveten närvaro: ”Vem är det som bestämmer i ditt liv?”. Den är skriven av Åsa Nilsonne och tar upp just hur man får kontroll över sitt liv.

För att fly från ångesten eller för att bli lugn och stressfri

Det här är faktiskt två olika ”anledningar” även om det kanske inte ser ut så. Däremot bygger de på samma förutsättning: Endorfinerna som frigörs när man skär sig. Jag tror själv att det kan leda till ett rent beroende i sig att känna det där ruset. Om man tillfogar sig mycket smärta kan man glida in i ett tillstånd där man är hög och världsfrånvänd. Om man däremot mest rispar ytligt kanske man snarare blir pigg och alert och fokuserad.

Det här är en sån sak som ingen jag träffat inom psykiatrin verkar ha förstått. De vet att personer med ADHD ofta självskadar, men det verkar inte ha gått fram att man kan ”självmedicinera” med endorfiner. Jag kan säga det av egen erfarenhet, att det Concerta gör med mig är precis den effekten jag kunde få om jag rispade mig: lugn, klartänkthet och koncentration.

Problemet med att skära sig för att fly från ångest är att det inte gör något bättre, snarare tvärtom. Ångesten kommer förmodligen att komma tillbaka med förnyad styrka, om någon timme eller någon dag. Om man däremot inte matar ångesten med självskadebeteende, utan står ut tills stormen är över, gång efter gång, så kommer ångesten till slut att mattas av. Den blir inte lika hög, och den går över fortare. Det man kan göra är att hitta metoder för att stå ut (läs mer här).

Den som har ADHD-liknande problem och skär sig för att gå ner i varv behöver definitivt lära sig bättre sätt att hitta det lugnet på. En variant är förstås att medicinera, en annan att skaffa sig en spikmatta eller hitta något annat ofarligt sätt att frigöra endorfiner.

För att man vill leva

En del tror att man alltid skär sig för att man vill dö, men det stämmer inte. För en del är det snarare ett sätt att distrahera sig själv så att man inte tar livet av sig. Det är ett sätt att stå ut och välja ett till synes mindre dåligt alternativ. Egentligen är det en ganska bra förutsättning; det betyder ju att man någonstans vill leva. Det man behöver då är att hitta något annat sätt att hantera känslorna på. Man kan försöka komma på egna sätt att stå ut; olika saker fungerar olika bra för olika människor. Det bästa är ändå, som alltid, att faktiskt söka hjälp.

För att man vill dö

Om man skär sig för att man vill dö har man riktigt, riktigt allvarliga problem. Då är det extra viktigt att man får hjälp. Omedelbart. Slå upp numret till närmaste psykiatriska akutmottagning, jourmottagning eller vad det nu kan kallas där du bor, och ring.

För att det är trendigt

Jag måste ju nämna det. Jag har aldrig träffat någon IRL som har sagt att de började skära sig för att det är inne, eller för att kompisarna gör det eller något sånt. Men vad vet jag, jag har ju inte träffat alla.

Om du är en sån som skär dig för att du tycker att det är häftigt, så fråga dig själv om du tycker är lika häftigt om fem år när du fortfarande inte kan gå barärmad på sommaren utan att folk stirrar.

För att bli sedd

En del tror att om man skär sig för att bli sedd så betyder det att man skär sig för att manipulera omgivningen. Det kan förstås vara så, men det är inte självklart. En del skär sig som ett rop på hjälp, som ett tecken på att allt inte står rätt till. Det man behöver då är just hjälp och stöd och omtanke.

Det här var bara en sammanfattning. Om du känner att du behöver mer hjälp, läs mer på min hjälpsida. Det är jätteviktigt att söka hjälp, oavsett vad du har för ”skäl” att skada dig. Det skrivs massor om hur dålig psykiatrin är och hur långa köer det är och sånt, men det är alltid bättre att stå i kö till BUP än att inte göra det fast man behöver det, eller hur?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om självskada, självdestruktivitet, borderline, emotionellt instabil personlighet, DBT, KBT, psykologi, psykiatri, ADHD, självhjälp, självmord, stöd, vård, Anna Kåver, Åsa Nilsonne