Jag åt alltså knappt alls under 20 år, för att idag ha hyfsat fungerande matvanor. Trots att jag inte på något sätt är fri från min tarmsjukdom, och trots att jag inte heller har fått en särskilt mycket mer fungerande hjärna. Att komma ihåg att äta visade sig nämligen vara en av de svåraste delarna. Därför har jag jobbat hårt med att skaffa mig matVANOR.
Jag tänkte ge några exempel på saker man kan göra för att komma igång med ätandet:
* Bestäm dig för att lära dig att äta och satsa på det. Personer med neuropsykiatriska funktionshinder har ofta svårt att automatisera beteenden. Inget går på rutin, utan många av oss måste TÄNKA när vi cyklar, går, städar, pratar och så vidare. Varje gång. Men det betyder inte att det inte är värt det att ge ätandet extra stor uppmärksamhet under en period för att öva in det. Längre fram går det kanske lite lättare. Om kroppen vänjer sig vid att få mat vid vissa tider varje dag kommer du kanske att börja känna hunger i magen tidigt istället för att nästan svimma av lågt blodsocker när du gått en hel dag utan någon näring.
* Läs på om näringslära. Lär dig att följa enkla regler som tallriksmodellen. Men var försiktig så du inte blir för besatt av att ”göra rätt”. Det ÄR bättre att äta en portion makaroner till middag än ingenting alls, oavsett vad olika dietgurus säger. Se upp så du inte får ortorexi. Här hittar du en bra sida om vegetarisk näringslära.
* Gör ett schema där du planerar in måltiderna om du har svårt att minnas. Jag har lagt in tre måltider om dagen i min handdator. Klockan åtta, halv ett och sex piper den och påminner mig. Det är extra viktigt om jag inte är hemma hela dagen, att till exempel komma ihåg att äta lunch innan jag går iväg. När jag reser är det ovärdeligt.
* Tänk ut rätter som kräver minimalt med ansträngning men som ändå känns hemlagade. För mig är det att värma en burk vita bönor i tomatsås och krydda den lite och servera med makaroner, att koka gröt eller att tina gröna ärtor i pastavattnet medan det kokar upp.
* Laga mat i stora satser åt gången. Igårkväll gjorde jag sex portioner rotfruktssoppa med gröna linser, andra gånger kan det bli till exempel en pastasås med krossade tomater, morötter och röda linser. Allt kryddat på mitt eget vis. Det är praktiskt att ha i frysen för de där gångerna som man vill ha något inom några minuter och är trött på gröt, och billigare än färdigmat och dessutom nyttigt. Det som är extra smart med de här rätterna är att ingredienserna har sådan lång hållbarhet att de kan köpas nästan närsomhelst, för att sedan tillagas under ett hyperaktivt skov. Även om det så är mitt i natten. Man behöver inte laga maten när man är hungrig, tvärtom brukar jag alltid koka mig lite makaroner innan jag drar igång, för annars blir jag så hungrig under tiden.
* Skit i tipsen som inte fungerar. Jag försökte ett tag att låta bli att äta framför datorn, för det var en sån sak som stod i alla välmenande tidningsartiklar. Resultatet blev att jag drog mig för att äta eftersom jag inte ville slita mig. Det ÄR bättre att äta framför datorn än att inte äta alls. Dessutom har jag en tendens att kasta i mig maten om jag inte har något att sysselsätta mig med, och det är defintivt inte nyttigt.
* Det är inte förbjudet att låta bli att äta framför andra. Något av det värsta jag vet är att äta med andra människor, så jag förekommer det. Förr i tiden tackade jag alltid nej helt enkelt även om jag hade blodsocker nedanför fotknölarna, medan idag brukar jag se till att faktiskt kunna säga helt ärligt att jag precis ätit. För att kunna göra det är det såklart viktigt att jag vet vad som ska hända och kan planera i förväg.
* Skaffa en diskmaskin. Det här gäller dig som har svårt för att diska och därför drar dig för att äta men inte får någon hjälp från till exempel boendestöd för det. Alternativet är att använda engångstallrikar, -muggar och -bestick, men det är opraktiskt och omiljövänligt.
* Småät. Se till så att du har saker hemma som går att småäta om du är en sån som har svårt att laga mat. Morötter är min favoritsmåätarmat, men även riskakor, knäckebröd, digestivekex, skorpor, tomater, paprika, fetaost, clementiner, äpplen, nötter och russin. Orkar man inte äta riktig mat så är det i alla fall något.
Jag hoppas att det går att ta till sig av något av det jag skrivit. Till slut har jag bara en enda snusförnuftig uppmaning:
Det är bättre att äta än att inte göra det.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om ätande, matvanor, rutiner, NPF, funktionshinder, mat, matlagning, ätstörningar, Aspergers syndrom, ADHD
